Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förslaget om försvagning av specialistsjuksköterskeexamen
gällande strålbehandling ej genomförs.
Motivering
Sjuksköterskor med specialisering i onkologisk vård har ett
specialområde som omfattar patienter i alla åldrar.
Specialområdet omfattar såväl vanligt förekommande som
komplicerade maligna tumörsjukdomar som behandlas inom
specialiserad och högspecialiserad sluten och öppen
onkologisk vård. Sjuksköterskans specialisering kan vara
inriktad på medicinsk cancerbehandling, onkologisk kirurgi
och palliativ vård eller strålbehandling vid
radioterapiavdelning eller annan motsvarande
specialavdelning.
I Allmänna Råd från Socialstyrelsen 1995:5, Kompetensbeskrivningar för
sjuksköterskor och barnmorskor, framgår att en sjuksköterska med
specialisering i onkologisk vård inriktad på strålbehandling också måste
kunna medverka vid undersökning och behandling av patienter vilka
remitteras till radio-terapiavdelningen eller annan specialavdelning.
Inför framtiden finns en oro att kraven på specialistkompetens försvagas.
Om sjuksköterskan endast i vissa fall självständigt ska kunna utföra
undersökningar och behandlingar inklusive strålbehandling, blir också
onkologisjuksköterskor mera av allmänsjuksköterskor, vilket försvårar vården
av cancerpatienter. En SIFO-undersökning i april visar att de flesta av
Sveriges patienter accepterade väntetider bara de fick ett gott bemötande och
en professionellt präglad information. Redan idag finns nämligen en stor brist
på specialistsjuksköterskor inom onkologisk vård.
Det skulle innebära en stor tillbakagång om strålbehandling inte skulle
ingå i specialistutbildningen. En kronisk brist på strålbehandlingssköterskor
skulle uppstå, om uppdragsutbildning skulle vara medlet att möta behovet av
denna utbildning.