Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av åtgärder för begränsning av skadliga ljudnivåer. Bakgrund
I Sverige lider en tiondel av befolkningen av hörselnedsättning. Skadorna omfattar idag så många att man kan tala om ett växande folkhälsoproblem. Hörselskada är ett dolt handikapp. Det ger upphov till problem såväl på jobbet som i samhällslivet i övrigt. Som hörselskadad är det lätt att hamna utanför gemenskapen. Många känner sig utestängda från föreningslivet men också från kultur- och musikupplevelser.
Det finns hjälpmedel att tillgå. Men att skaffa hörapparat kan många gånger vara både dyrt och förknippat med långa väntetider. Stora variationer kan förekomma över landet. Runt om i landet bildas föreningar för att tillvarata hörselskadades intressen. Många föreningar väljer också att själva arbeta med information kring problem med höga ljudnivåer för att höja människors medvetenhet om riskerna. Det är ett viktigt förebyggande arbete. Detta kan ses som ett uttryck för att det uppenbarligen saknas relevant lagstiftning på området.
Socialstyrelsen ger idag ut rekommendationer avseende ljudnivåer exempelvis på konserter och diskotek. Efterlevnaden kontrolleras dock sällan. Det är oerhört vanligt att ungdomar exponeras för mycket höga ljudvolymer vid exempelvis rockkonserter. Alltför ofta leder detta till hörselnedsättning och problem med tinnitus. Ansvarig arrangör ställs dock sällan till svars.
Det är nödvändigt att åtgärder vidtas för att förhindra att hörselskadorna ökar. Med tanke på att många ungdomar utsätts för stora risker är det förebyggande arbetet viktigt. De regler och rekommendationer som anger tillåtna ljudnivåer på konserter måste kombineras med riktlinjer för hur de ska efterlevas. Ansvaret måste tydliggöras. Idag finns heller ingen tydlig lagstiftning på området varför ett sådant arbete bör påbörjas. Detta bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.
Stockholm den 30 september 2000
Marie Engström (v)