Motion till riksdagen
2000/01:So274
av Wisberg, Carlinge (v)

Kartläggning av lobotomin i Sverige


1 Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se
över lobotomiverksamheten och dess effekter.
2 Inledning
Vänsterpartiet har tidigare tagit upp frågan om de eventuella effekter
lobotomin, som behandling, skapade för de personer vilka under 1940-
och 1950-talen genomgick dessa operationer. Frågor om hur många och
vilka som ordinerades lobotomi har även ställts.
Vänsterpartiet har ingen annan uppfattning än att lobotomering skedde
utifrån den tidens medicinska kunskaper och utifrån att ingreppet skulle vara
för patientens bästa.
Den psykiatriska vården i Sverige har genomgått stora förändringar. Det
har tillkommit nya behandlingsmetoder och kunskapen om de psykiskt
funktionshindrades behov och situation har ökat. Äldre behandlingsmetoder
som insulinbehandlingar och lobotomi har i praktiken försvunnit.
Förändringarna inom psykiatrin kännetecknas i dag av ett mer humanistiskt
tänkande.
Kunskapen är begränsad, vad gäller såväl metodens omfattning i landet
som vilka patienter som lobotomerades. Det saknas även kunskap om hur de
människor som genomgått lobotomering lever i dag och vilken livskvalitet de
har.
På senare tid har enstaka fall lyfts fram i massmedierna, där anhörigas
förtvivlan och skuldkänslor för medgivande till operation lyfts fram.
3 Tvärvetenskapligt projekt i Umeå om
lobotomi
Institutionen för psykiatri och institutionen för kultur och medier, vid
Umeå universitet, samarbetar med en första omfattande studie av
lobotomi i Sverige.
I de studier som hittills utförts framkommer det att omfattningen av
lobotomi varit större än vad som tidigare varit känt.
Det har även framkommit att en stor andel av de lobotomerade var
kvinnor, inte sällan med förståndshandikapp. Bland de lobotomerade fanns
även barn, vilket är minst sagt uppseendeväckande. Även med den tidens
kunskap borde ingrepp på barn ha varit mycket tveksamma.
4 Kartläggning av lobotomiverksamhet
Vänsterpartiet har tidigare ställt krav på att det borde ske en kartläggning
från samhällets sida över den lobotomiverksamhet, och dess
konsekvenser, som bedrevs under 1940- och 1950-talen. Detta har
tidigare avvisats av riksdagen.
Vänsterpartiet anser att det efter rapporten från forskarna i Umeå känns än
mer angeläget att skapa klarhet i lobotomiverksamheten och dess effekter,
även om ingreppen utfördes utifrån den tidens medicinska kunskap och
beprövade erfarenhet. En kartläggning och utredning av lobotomi är av stor
betydelse för de kvinnor och män som genomgått ingreppen. Resultatet kan
också bli betydelsefullt för att visa på vikten av fortlöpande analys vid
användande av behandlingsformer vilka ger stora konsekvenser för den
enskilde.
Vänsterpartiet anser därför att en utredning och kartläggning av
lobotomiverksamheten och dess effekter bör genomföras för att därigenom
skaffa nödvändig kunskap om konsekvenserna både för den enskilde och
samhället.

Stockholm den 28 september 2000
Carlinge Wisberg (v)
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Lena Olsson (v)
Rolf Olsson (v)
Yvonne Oscarsson (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Claes Stockhaus (v)
Alice Åström (v)