1. Riksdagen begär att regeringen ger kommittén Senior 2005 ett
tilläggsdirektiv att utreda möjligheten att införa en lag enligt vad i
motionen anförs om minimikrav när det gäller vård och omsorg av äldre.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en nationell sammanställning av statistik över personal inom
äldreomsorgen, hos såväl privata som kommunala vårdgivare.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn i syfte att sammanföra de regler som styr
äldreomsorgen i hälso- och sjukvårdslagen och i socialtjänstlagen till en
lag.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett förslag till tillägg enligt
vad i motionen anförs om 71 a § i socialtjänstlagen.
5. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
utvärdera konkurrensutsättningens konsekvenser inom äldreomsorgen.
2 Inledning
Det som sker med alla oss människor från den stund vi föds är att vi från
det ögonblicket börjar att åldras. Hur gamla vi blir vet vi inte och inte
heller på vilket sätt vi får förmånen att åldras. Medellivslängden ökar och
alltfler har möjlighet att ha en god hälsa långt upp i åren.
Välfärden i Sverige har byggts upp av de kvinnor och män som i dag är
pensionärer. Den har byggts på generella och individuella rättigheter och
skyldigheter. Den har finansierats av skattemedel och syftat till att fördela
resurserna rättvist och ge alla goda levnadsvillkor. En rättvis resursfördelning
innebär också solidaritet mellan yrkesverksamma och icke yrkesverksamma.
Vi behöver inte gå särskilt långt tillbaka i tiden för att konstatera att
åldrandet
då var förenat med oro och osäkerhet för hur den dagliga försörjningen skulle
klaras.
Åldrandet för så småningom med sig en ökning av åldersrelaterad ohälsa
såsom gråstarr, problem med höftleder, förslitningar och demenssjukdomar.
För de äldre kvinnor och män som drabbats av ohälsa och sjukdom är det
mycket viktigt att vården och omsorgen fungerar samt att både medicinska
och sociala insatser samordnas för att den enskilda ska kunna fortsätta att leva
ett så rikt och aktivt liv som möjligt.
Ett demokratiskt samhälle förutsätter att alla ska ha samma möjligheter
och rättigheter. Det ska självklart även gälla de äldre.
Stora förbättringar har skett inom äldreomsorgen genom utbyggnad av
särskilda boendeformer med en hög boendestandard. Forskning och vård av
de demenssjuka har utvecklats snabbt, men det finns fortfarande förbättringar
att göra. I höstens budget finns en rad satsningar till förmån för de äldre.
Bland de områden som prioriteras kan nämnas äldre med psykisk ohälsa,
äldre och IT-samhället, äldre invandrare, anhörigavårdare samt forskning
inom äldreområdet.
Vänsterpartiet lyfter här fram några andra väsentliga frågor rörande de
äldre.
3 En god och säker äldreomsorg för alla
Vänsterpartiet anser att äldreomsorgen är samhällets ansvar och ska
finansieras och drivas huvudsakligen i offentlig regi. Det är grunden för
att garantera en jämlik och säker äldreomsorg för alla.
Vi anser också att valfriheten för de äldre ska ökas i vardagen och de ska
ges möjlighet till konkret inflytande över sitt liv och sin dag. De flesta äldre
vill, så långt det är möjligt, bo kvar i det egna hemmet, men det finns de som
vill bo i särskilda boendeformer för att känna trygghet. Kraven för att bli
beviljad särskild boendeform är i dag så höga att de oftast inte beviljas plats.
Den förebyggande aspekten och den enskildes upplevelse av otrygghet
uppmärksammas inte i tillräckligt hög grad. Situationen påverkas också av
platstillgång och resurser.
Vänsterpartiet anser att det är i mötet mellan vårdaren och den äldre som
kvalitet uppstår. Därför är personalen i äldreomsorgen en av de viktigaste
resurserna i skapandet av en god äldreomsorg. För att denna resurs ska kunna
utvecklas krävs arbetsro och rimliga arbetsvillkor. Vården och omsorgen har
under 1990-talet utsatts för besparingar som påverkat kvaliteten negativt.
Besparingar inom vårdsektorn betyder oftast nedskärningar av personal
eftersom personalen är det som kostar. Resultatet har blivit en kraftig ökning
av sjukskrivningar, stora svårigheter att rekrytera och behålla personal.
Problemet med bristen på personal är mycket allvarligt och kräver konkreta
och långsiktiga insatser.
Vänsterpartiet anser därför att det finns ett behov av statistik över
personaltätheten inom äldreomsorgen på nationell nivå, från såväl offentligt
driven äldreomsorg som privat.
Trots ohälsa och ökad skröplighet är behovet av ett gott och aktivt liv
detsamma. Behovet av en meningsfull tillvaro, ett aktivt liv utifrån ork och
förmåga samt behovet av stimulans har tyvärr ofta kommit i skymundan för
de medicinska behoven och insatserna. De senaste årens neddragningar har
bidragit till att utrymmet för utevistelser och samvaro minskat. Personalens
arbetstid har kraftigt beskurits så att möjligheter att t.ex. gå ut tillsammans
med boende på ett sjukhem minskat. Idag upplever både de äldre, anhöriga
och personal att endast de basala omvårdnadsinsatserna utförs och att det som
är själva "livet" inte hinns med. Det är viktigt att betona människan, oavsett
ålder, som en helhet med olika behov.
Vänsterpartiet anser att det ska vara en rättighet för äldre att ha möjlighet
till social gemenskap, vistas ute, upprätthålla de vanor och intressen som den
enskilda alltid haft, en lugn tillvaro utan stress och oro för om man
överhuvudtaget kommer att få någon hjälp.
Chefer på mellannivå inom äldreomsorgen har fått bära ett tungt ansvar
med de nedskärningar och organisationsförändringar som genomförts under
1990-talet. Dessa chefer, som oftast är kvinnor, har fått utökade
ansvarsområden, krav på att hålla budget och samtidigt hålla en hög kvalitet.
Bland dessa kvinnor och män finns en stor grupp som upplever symtom på
utbrändhet och negativ stress. Detta är mycket allvarligt mot bakgrunden att
vi vet att chefer på denna nivå betyder mycket för kvaliteten.
Vänsterpartiet anser att en större satsning på inflytande och idéer från de
äldre och personal över omsorgen är nödvändig för en god kvalitet i
äldreomsorgen. Vi menar också att det är nödvändigt att personalen har rätt
kompetens och att personaltätheten är så hög att den tillåter även den sociala
stimulansen.
Vi anser att det bör övervägas om det genom lagstiftning kan säkerställas
en norm för kvalitet i vård och omsorg. Vänsterpartiet föreslår att
beredningen Senior 2005 ges detta uppdrag i ett tilläggsdirektiv.
4 Hälso- och sjukvård samt rehabilitering för
äldre
Sättet på vilket man åldras skiljer sig mellan individer och sociala
grupper. De flesta äldre får uppleva en relativt frisk ålderdom. Men de
som drabbas av sjukdom och ohälsa behöver ofta ett omfattande och
allsidigt stöd.
Sedan ädelreformen genomfördes har en kraftig förskjutning skett av
hälso- och sjukvårdsinsatser för de äldre från landstinget till kommunen. De
äldre som idag flyttar till särskilda boendeformer har ofta redan vid
inflyttningen omfattande och komplexa vård- och omsorgsbehov. Det kräver
en helhetssyn och insatser från team med olika kompetenser. För att den äldre
ska få en så god vård och tillvaro som möjligt kräver det samverkan mellan
alla yrkeskategorier, från vårdbiträde, sjuksköterska, arbetsterapeut till
läkare
m.fl. Den som oftast står den boende närmast är vårdbiträdet eller
undersköterskan, varför det inom den kommunala hälso- och sjukvården
behövs en kompetenshöjning för att klara de ökade behoven av hälso- och
sjukvårdsinsatser. Antalet läkartimmar med geriatrisk kompetens behöver
också öka.
Vänsterpartiet hänvisar i övrigt vad gäller hälso- och sjukvård för äldre till
motionen om Framtidens sjukvård. Vi anser att hälso- och sjukvården för
äldre är en viktig del i äldreomsorgen.
5 Hälso- och sjukvårdslagen och
socialtjänstlagen
Äldreomsorgen styrs idag av två lagar: hälso- och sjukvårdslagen och
socialtjänstlagen. Det har tidigare utretts om det finns möjlighet att samla
de regler som styr äldreomsorgen till en lag. Det har bedömts som
komplicerat och att det därför skulle krävas en särskild översyn.
Vänsterpartiet återupprepar kravet på att en sådan översyn bör göras.
Äldreomsorgen är av en sådan art att det föreligger ett starkt behov av en
samlad lagstiftning. Det är viktigt att dessa två lagar inte ställs i ett
motsatsförhållande till varandra.
Detta bör ges regeringen till känna.
6 Lagen om anmälningsskyldighet
I enlighet med SOSFS 2000:5, anmälan om missförhållanden i omsorg
om äldre och funktionshindrade enligt 71 a § socialtjänstlagen, är
vårdpersonal skyldig att anmäla allvarliga missförhållanden. Anmälan bör
göras redan när det finns en grundad anledning att anta att det föreligger
allvarliga missförhållanden. Det är en viktig men svår uppgift för
personalen. Steget att anmäla en arbetsgivare, kollega eller föreståndare är
svårt att ta även om det finns goda grunder för en anmälan. Arbetstagaren
som gör anmälan är oftast på något sätt i ett beroendeförhållande till den
som anmäls och exempel finns på att personal som gjort en anmälan mist
sitt arbete.
I SOSFS 2000:5 om 71 a § anges det att det ska framgå vem som gjort
anmälan. Det har visat sig i några konkreta fall ha lett till en mycket
besvärlig
situation för den som anmält.
Vänsterpartiet anser att det inte är bra om anmälningar inte görs på grund
av rädsla för att uppge sitt namn och för vilka följder detta kan få. Mot den
bakgrunden anser Vänsterpartiet att ett tillägg ska göras så att det framgår att
möjlighet finns för anmälaren att vara anonym.
Detta bör ges regeringen till känna.
7 Maxtaxa och förbehållsbelopp för äldre
Det föreligger en stor skillnad i landet mellan äldreomsorgsavgifterna och
storleken på förbehållsbeloppet. En översyn av detta är i högsta grad en
jämlikhets- och jämställdhetsfråga. Det finns fortfarande många äldre
med låga pensioner, inte minst bland kvinnorna där höga avgifter inom
äldreomsorgen ibland leder till att den enskilda avstår från hjälp. En
speciell situation är när en livskamrat blir tvungen att flytta till särskilt
boende. Det är för många kostsamt och förenat med oro. Vänsterpartiet
har aktivt drivit frågan om en maxtaxa och förbehållsbelopp för äldre.
Eftersom Socialdepartementet för närvarande bereder frågan om maxtaxa
och förbehållsbelopp, avvaktar vi regeringens förslag.
8 Privatisering och konkurrensutsättning av
äldreomsorgen
Vänsterpartiet ser allvarligt på den konkurrensutsättning som genomförts
inom äldreomsorgen i bl.a. Stockholms stad. Det har minskat förtroendet
för äldreomsorgen. I samband med den accelererande
konkurrensutsättningen har alltfler rapporter inkommit om allvarliga
brister och t.o.m. vanvård inom äldreomsorgen. Det har inte medgetts tid
till utvärdering och reflektioner av konkurrensutsättningen och dess
eventuella effekter på kvaliteten, vilket i det här sammanhanget är mycket
allvarligt.
De motiv för konkurrensutsättningen av äldreomsorgen som framförts är
att det skulle ge den äldre valfrihet genom en ökad mångfald av vårdgivare.
Det som erfarenheten nu visar är att det blivit precis tvärtom. Ett fåtal stora
bolag har dominerat och successivt blivit allt större genom uppköp av mindre
konkurrenter. Konkurrensutsättningen har inte heller lett till en ökad
mångfald av inriktningar. Både de äldre och personalen har vart tredje-fjärde
år ställts inför risken att vara tvungen att byta vårdgivare/arbetsgivare. Det
har
minskat engagemanget och resurserna för utveckling av innehållet i vården.
Inte minst har det bidragit till en kortsiktig planering.
Vänsterpartiet anser att äldreomsorgen i huvudsak ska bedrivas i
kommunal regi. Resurserna inom äldreomsorgen ska läggas på utveckling av
innehållet i äldreomsorgen genom ökat inflytande för de äldre och personalen.
De äldre och personalen har tillsammans den största kännedomen om hur
verksamheten ska utformas.
I de fall andra vårdgivare blir aktuella krävs en kvalitetssäkring och
uppföljning av förfrågningsunderlag samt avtal och att rutiner ska finnas för
kontinuerlig uppföljning av avtalen. Vänsterpartiet anser att en utvärdering av
konkurrensutsättningen inom äldreomsorgen ska genomföras.
Detta bör ges regeringen till känna.
9 Framtidens äldreomsorg
Vänsterpartiet anser att alla kvinnor och män har rätt till en god och säker
ålderdom. Alla ska kunna känna trygghet med den äldreomsorg som ges
och att den ges utifrån behov och inte utifrån den enskildas ekonomiska
förutsättningar. Äldreomsorgen ska präglas av reellt inflytande för den
äldre som tillsammans med personalen fattar de avgörande besluten om
vardagens innehåll. Mångfald ska prägla äldrevården, men inte genom
privatisering utan genom att äldreomsorgen och dess personal anpassar
sig till den äldres behov. Det bör beaktas att de äldre inte är en homogen
grupp. De äldre har som befolkningen i sin helhet olika behov, önskemål
och viljor.