Motion till riksdagen
2000/01:So270
av Hjertén, Lars (m)

Samverkan mellan privat och offentlig vård


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bättre samverkan mellan offentlig och privat vård.
Motiv för våra förslag
Delegationen för samverkan mellan offentlig och privat hälso- och
sjukvård har i betänkande (SOU 1997:179) föreslagit att samtliga
legitimerade vårdgivare skall ges möjlighet att bedriva privat verksamhet
med offentlig finansiering på lika villkor. Bland annat anfördes som skäl
för detta att även andra vårdgivargrupper än läkare och sjukgymnaster bör
ges möjlighet att bedriva verksamhet som enskild vårdgivare med
finansiering av landstinget. Detta är viktigt för såväl vårdgivare som
patienter.
I propositionen "Stärkt patientinflytande", 1998/99:4, föreslås vissa lag-
ändringar för att stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården. Bl.a.
föreslås att vårdgivarna skall vara skyldiga att ta hänsyn till patientens val
av
behandling där två eller fler alternativ är möjliga. Med behandlingsalternativ
avses åtgärder med medicinskt innehåll som erbjuds av legitimerade
vårdgivare. Det kan gälla kirurgiska ingrepp, läkemedelsbehandling,
sjukgymnastisk behandling, rehabiliteringsmetoder, specifik omvårdnad,
olika förlossningsmetoder och psykoterapeutiska insatser.
Sjukvårdshuvudmännen skall organisera hälso- och sjukvården så att
patientens rätt till val av behandlingsalternativ tillgodoses. Genom en bra
samverkan mellan den offentliga sjukvården och de privata vårdgivarna kan
sjukvårdshuvudmännen erbjuda patienterna den valfrihet i vårdutbudet som
den nya lagen kommer att kräva.
Sammanfattningsvis vill vi framhålla att det ur patientsynpunkt är viktigt
att det skapas bättre samverkan mellan offentlig och privat vård och därmed
ett ökat vårdutbud. Det är också väsentligt att det skapas enhetliga och klara
regler när det gäller etablering för enskilda vårdgivare med offentlig
finansiering. Om så inte sker är risken stor att godtycke och tillfälliga
opinioner får styra, vilket vore olyckligt för patienterna, som alltid måste
sättas i centrum.

Stockholm den 30 september 2000
Lars Hjertén (m)
Liselotte Wågö (m)