Motion till riksdagen
2000/01:So27
av Johansson, Kenneth (c)

med anledning av prop. 2000/01:20 Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador


1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ytterligare en huvudinriktning för alkoholpolitiken som
handlar om att förstärka insatserna mot illegal sprithantering och
försäljning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att handlare som avser att sälja folköl bör anmäla detta till
kommunens tillsynsenhet och att kommunerna skall ha möjlighet att ta ut
en mindre avgift för att täcka kostnaden för tillsynen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att föräldrarnas ansvar för att minska alkoholkonsumtionen
bland unga bör tydliggöras.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att resurserna för det alkoholförebyggande arbetet skall
fördelas till kommunerna enligt principerna för det generella
statsbidraget.
2 Behövs en nationell alkoholpolitik?
Syftet med alkoholpolitiken är att minska alkoholens medicinska och
sociala skadeverkningar genom att minska totalkonsumtionen.
Centerpartiet anser att det är angeläget att vidmakthålla syftet med den
svenska alkoholpolitiken och vi anser också att Sverige bör ha en hög
ambitionsnivå inom det alkoholförebyggande arbetet.
Alkohol är en del av det svenska kulturmönstret och måste hanteras med
utgångspunkt från detta. Ambitionen bör vara att minska totalkonsumtionen -
inte skapa nya förbud som har bristande förståelse hos stora delar av
befolkningen. En sådan politik riskerar att misslyckas.
Unga människor bör helt avstå från alkohol bland annat av medicinska
skäl. Kroppen är inte tillräckligt utvecklad för att klara av alkoholen och det
gör att de medicinska skadorna kan bli stora. Dessutom riskerar en tidig start
med hög alkoholkonsumtion att leda till en hög konsumtion i vuxen ålder.
Detta är några av orsakerna till att en av de främsta uppgifterna för
alkoholpolitiken bör vara att få ungdomar att helt avstå från alkohol.
Sverige har möjlighet att bidra med erfarenhet om alkoholförebyggande
arbete inom ramen för EU-samarbetet och inom Världshälsoorganisationens
arbete. Inom ramen för WHO-arbetet sattes, i mitten av 70-talet, en
målsättning upp som innebar att totalkonsumtionen skulle minska med 25
procent fram till år 2000. Målet har inte uppnåtts. Nu skriver regeringen i
propositionen att målsättningen ska vara att minska alkoholkonsumtionen till
år 2005. Det är en stor skillnad i ambitionen att bara vända trenden från att
sätta upp en tydlig målsättning. Det är viktigt med nationella mål men svårt
att ange i absoluta tal eller procentsatser på nationell nivå. Den kommunala
nivån har däremot stora möjligheter att jobba målinriktat och med konkreta
målsättningar som är möjliga att följa upp.
Regeringen skriver i propositionen att "huvudinriktningen för
alkoholpolitiken skall vara att stimulera utvecklingen av målinriktade och
samordnade förebyggande insatser på kommunal nivå." Centerpartiet delar
den uppfattningen. Däremot delar vi inte regeringens insatser för att stimulera
denna utveckling. Kommunerna är redan idag den självklara plattformen för
att stimulera och bidra med insatser i syfte att minska alkoholkonsumtionen, i
synnerhet bland ungdomar. De bör få möjlighet att utveckla detta arbete, med
utgångspunkt i de lokala förutsättningarna, utan pekpinnar från staten.
Regeringen ägnar i propositionen stort utrymme åt att ange vad andra ska
göra, däremot saknas insatser kring det som borde vara statens uppgift. Till
exempel på vilket sätt den illegala sprithanteringen ska stävjas och riktlinjer
till polisväsendet om att öka insatserna gentemot svartspriten. Regeringen har
tydligen inte för avsikt att förstärka insatserna mot illegal sprithantering och
försäljning. Detta borde rimligen vara en viktig inriktning för den nationella
alkoholpolitiken fram till år 2005, i synnerhet för att minska tillgången till
alkohol bland unga. Därför bör detta vara en punkt i huvudinriktningen för
den nationella alkoholpolitiken. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser för övrigt att de mål för alkoholpolitiken som föreslås i
propositionen i huvudsak är bra. Däremot har vi invändningar mot hur
resurserna fördelas och mot att ansvaret för alkoholpolitiken riskerar bli
otydligt om staten dirigerar via specialdestinerade bidrag hur kommunerna
ska verkställa olika insatser inom området. Vår slutsats är att det bör finnas
nationella ambitioner inom alkoholpolitiken, däremot bör ansvaret vara
tydligt att det är den primärkommunala nivån i samarbete med landsting,
ideella organisationer, polis och näringsliv som samordnar och huvudsakligen
genomför de konkreta insatserna. Det innebär att vi avvisar specialdestinerade
bidrag till kommunerna. Resurserna bör istället fördelas i enlighet med
principerna för det generella statsbidraget till kommunerna. Därutöver bör det
finnas bidrag till ideella organisationer i enlighet med det som regeringen
föreslår. De ideella organisationerna har en mycket viktig uppgift, inte minst
på lokal nivå i det konkreta och handfasta alkoholförebyggande arbetet, men
även på nationell och internationell nivå.
3 Alkoholkonsumtionen
Sett över en längre period har vi i Sverige ändrat våra
konsumtionsmönster från en övervikt av starksprit till svagare drycker. Vi
hämtar erfarenheter från andra länder och kulturer och därför har även
alkoholkonsumtionen förändrats. Trenden är i ett längre perspektiv tydlig.
Och den mer våldsamma helgkonsumtionen ersätts alltmer av en jämnare
konsumtion, vi dricker mindre men oftare. Våra vanor börjar därmed
likna övriga Europas. Utvecklingen med att svenskarna konsumerar allt
alkoholsvagare drycker är positiv, det gäller dock att inte förblindas av att
den totala konsumtionen minskar och att den övergår till en jämnare
konsumtion. Undersökningar bland ungdomar i till exempel Stockholm
visar att konsumtionen under vardagar blir allt vanligare. Unga gör som
vuxna. I synnerhet ungdomar som kommer från välbärgade områden
konsumerar mer alkohol mitt i veckan. Konsekvenserna på längre sikt kan
bli ökade alkoholskador.
Det är också lätt att förblindas av statistiken och slå sig till ro med att
starkspritsförsäljningen minskar. Vi ser med oro på att totalkonsumtionen, i
ett kortare perspektiv, tenderar att öka. Även om den illegala sprithanteringen
verkar att minska är det svårt att avgöra omfattningen av denna. Och eftersom
denna oftast är förenad med annan kriminell verksamhet och att den delvis
riktar sig till unga människor är det av avgörande vikt att insatserna riktas
mot
att fortsätta att minska tillgången på svartsprit. Därför bör, som redan
påtalats,
en huvudinriktning för alkoholpolitiken vara att vidta ytterligare åtgärder för
att stävja svartspriten.
Folkölskonsumtionen bland unga är ett stort problem. I propositionen
skriver regeringen att den har för avsikt att återkomma med förslag kring hur
folkölstillsynen ska skärpas. Det är uppenbart att det finns ett problem idag,
men regeringen avvaktar. Kommunerna har ett tillsynsansvar, men många
kommuner har svårigheter att leva upp till kravet. Centerpartiet anser att
handlare som avser att sälja folköl bör anmäla detta till kommunens tillsyns-
enhet och att kommunerna ska ha möjlighet att ta ut en mindre avgift för att
täcka kostnaden för tillsynen. Detta bör ges regeringen till känna.
4 Familjens ansvar
Föräldrarna har den viktigaste uppgiften i arbetet med att begränsa
alkoholkonsumtionen bland unga. Ungdomar gör som sina föräldrar.
Vuxnas beteenden är det mest avgörande för hur unga hanterar alkohol.
Flera undersökningar visar att ungdomar i likhet med vuxna konsumerar
alkohol mer jämt över veckans dagar.
Regeringen väljer att i propositionen lyfta fram flera institutioners och
myndigheters ansvar för alkoholkonsumtionen. Enbart i ett kort avsnitt lyfter
regeringen fram föräldrars ansvar och med perspektivet att det är samhällets
ansvar att informera föräldrarna. Handlingsplanen bör tydliggöras i avseende
på föräldrars möjligheter att påverka ungdomars alkoholkonsumtion. Detta
bör ges regeringen till känna.
5 Kommunernas ansvar
Regeringens handlingsplan innehåller uppfattningar och förslag som
innebär att kommunernas agerande, ansvar och befogenheter ifrågasätts.
Regeringen verkar ha mycket svårt att acceptera att förhållandena är olika i
olika delar av landet och att insatserna kan variera beroende på de lokala
förutsättningarna och behoven. Förhållandena i till exempel centrala
Stockholm skiljer sig avsevärt från vissa glesbygdskommuner eller turistorter.
Vilka insatser som krävs har kommunen i samarbete med bl.a. länsstyrelsen
att avgöra.
Kommunerna har ansvaret för tillståndsgivningen. Det är kommunerna
tillsammans med polis och företrädare för restaurangnäringen som också har
de bästa förutsättningarna att avgöra hur man kan komma till rätta med
stökiga miljöer. Kommunernas ansvar för tillståndsgivning och uppföljning
ska också vara tydligt. Länsstyrelsen har ett ansvar för tillsyn och den kan
bidra med stöd och hjälp till utbildning och vissa samordningsinsatser.
Regeringen anger i propositionen att länsstyrelserna ska anvisa medel till
kommunerna efter att de inkommit med en ansökan och att pengarna ska
beviljas enligt direktiv som utarbetats av regeringen. Dessutom ska delar av
resurserna tas i anspråk för administrativa kostnader som uppstår på grund av
detta förfarande. Regeringen anger i propositionen grunden för de direktiv
som den avser att utarbeta. Regeringens förslag med specialdestinerade bidrag
innebär att kommuner som inte skött sig favoriseras gentemot dem som inte
vidtagit några åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen.
Centerpartiet motsätter sig detta förfarande. Kommunernas ansvar i dessa
frågor är idag tydligt och de har kommit olika långt i sitt arbete. Kommunerna
utformar sitt alkoholförebyggande arbete med utgångspunkt från de insatser
som krävs i kommunen. Specialdestinerade bidrag gynnar enbart kommuner
som inte har vidtagit de åtgärder som de redan idag är skyldiga till att göra
enligt lagen. Bidrag efter ansökan leder till att dämpa pågående arbete
eftersom det väcks förhoppningar om resurser utöver budget. Vi anser att det
är bättre att infoga resurserna i det generella bidraget till kommunerna, 300
miljoner kronor under en treårsperiod. Därmed förhindras att pågående arbete
avstannar eller avslutas, i hopp om specialstöd. Centerpartiet avvisar
regeringens förslag om specialdestinerade bidrag och föreslår att resurserna
fördelas enligt principen om generella bidrag till kommunerna. Detta bör ges
regeringen till känna.

Stockholm den 2 november 2000
Kenneth Johansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Agne Hansson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Gunnel Wallin (c)