Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en organisatorisk översyn av organdonationsverksamheten.
Motivering
Antalet organdonatorer i Sverige var år 1999 12 donatorer/miljon
invånare. Sverige har få donatorer jämfört med många grannländer och
trots de insatser som gjorts för att vända trenden har antalet donatorer
minskat. Spanien brukar framhållas som ett föregångsland i dessa
sammanhang. 1989 hade landet 14 donatorer/miljon invånare; tio år
senare fanns 34 donatorer/miljon invånare. Ökningen av antalet donatorer
har skett sedan Spanien 1989 tillskapade Organizacion Nacional de
Transplantes (ONT), vilket gav en nationell styrning och budget för
organdonationsverksamheten.
Sedan 1964 har 9 000 njurtransplantationer genomförts i Sverige.
Cost/benefitanalyser ger vid handen att en njurtransplantation idag innebär tre
miljoner kronor i minskade sjukvårdskostnader, och då är vinsten i ökad
arbetsförmåga ej inräknad. Under de 15 senaste åren har 1 600 levrar, hjärtan
och lungor transplanterats. Dessa ingrepp är i högre grad livräddande än
njurtransplantationer, och cost/benefitanalyser för dessa grupper är
vanskligare att genomföra. 500 personer i Sverige väntar idag på ett organ,
men inom landet finns enbart ca 130 donatorer/år.
Socialstyrelsen genomförde i samband med transplantationslagen (SFS
1995:831) en informationskampanj, och ger fortfarande ut en
informationsbroschyr som distribueras via våra apotek och sjukhus. Även
Landstingsförbundet har distribuerat en broschyr. Genom föreningen Livet
som gåva bedrivs ett arbete för att sprida information om transplantation.
Föreningen är en sammanslutning av yrkes- och patientorganisationer, med
insyn från bl a Landstingsförbundet, men utan något ekonomiskt stöd från
vare sig stat eller landsting.
Möjligheten till organdonation hänger intimt samman med möjligheten att
ge en god och kvalificerad vård i livets slutskede. Möjlighet till
organdonation kräver ett optimalt omhändertagande och identifikation av en
potentiell donator samt ingående information till anhöriga. Få svenskar har
begagnat sig av möjligheten att anmäla sin vilja avseende donation till
Socialstyrelsens donationsregister. Däremot har opinionsundersökningar visat
att en överväldigande majoritet av svenskarna är positiva till organdonation.
Ändå blir det ja i enbart ca 50 % av fallen när anhöriga tillfrågas angående
organdonation. I spanska undersökningar har anhöriga gett uttryck för att
organdonationen gett lindring i deras sorg, och andelen som ångrar sig i
efterhand har varit obefintlig.
Vi tror att det behövs en nationell samling för att öka antalet
organdonatorer i Sverige. Vår bedömning är att kostnaderna väl uppvägs av
de vinster som vi kan förvänta oss i form av minskade sjukvårdskostnader för
framför allt njursjukvård. Ett nationellt ansvar innebär att organisatorisk
klarhet skapas, där kostnadsansvar anges och resurser finns för att genomföra
en förbättrad organdonationsverksamhet.
Till exempel bör varje akutsjukhus ha ett lokalt koordinationsteam som
ansvarar för donatorvården på det enskilda sjukhuset, har den personliga
kontakten med de anhöriga och skapar fungerande lokala rutiner. I en sådan
organisation kan ett koordinationsteam ansvara för en kvalitetsregistrering
och uppföljning av dödsfall på intensivvårdsenheterna vid sitt sjukhus. Detta
bör, enligt internationell erfarenhet, kunna bidra till att uppmärksamma fler
potentiella donatorer.
Vi begär med vår motion att riksdagen ger regeringen i uppdrag att göra en
organisatorisk översyn av organdonationsverksamheten i syfte att definiera
och skapa resurser för ett nationellt ansvar för organdonation, och att
tydliggöra de nationella, landstingskommunala och enskilda sjukhusens
ansvar organisatoriskt och ekonomiskt, för en fungerande
donationsverksamhet.