1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en utredning bör tillsättas med uppgift att belysa
tonårsaborternas ökning från så många infallsvinklar som möjligt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att skyndsamt utarbeta
en arbetsplan för hur antalet tonårsaborter skall minska och att den
uppföljande forskningen även i fortsättningen bör få ökade resurser.
Tonårsaborterna ökar för fjärde året i rad
Statistisk från Socialstyrelsens Epidemiologiska centrum, EpC, rörande
antalet aborter för hela året 1999 visade att det totala antalet aborter
minskade något under 1999 till cirka 30 700, jämfört med 31 008 under
1998. Minskningen innebär en sänkning av antalet aborter per 1 000
kvinnor (aborttalet) med knappt en procent. Det är emellertid viktigt att
uppmärksamma att denna nedgång enbart har skett i åldersgrupperna över
19 år. Bland tonåringarna har tvärtom aborterna ökat med tre procent
jämfört med 1998.
Statistiken från EpC visar att 1999 var det fjärde året i rad som
tonårsaborterna ökade och att det fortfarande är bland de yngre tonåringarna
som ökningen är störst. 1995 utfördes 4 195 aborter, vilket gav ett aborttal på
17/1000: 1999 var siffran 4 672 och aborttalet 19/1000. Detta innebär att
sedan 1995 har antalet tonårsaborter ökat med över elva procent. Ökningen
från aborttalet 17/1000 till 19/1000 är likaså den mycket påtaglig.
En fråga som väcks inför dessa siffror är om de endast visar på en
övergående trend eller om de visar på en fortsatt trend av ett ökande antal
tonårsaborter. Efter att tonårsaborterna har ökat fyra år i rad är det nu hög
tid
att riksdag, regering och myndigheter såsom Socialstyrelsen och
Folkhälsoinstitutet tar frågan på allvar och öronmärker resurser för att antalet
tonårsaborter istället ska minska. Situationen är mycket allvarlig och nu är
inte tid att vänta på att ett trendbrott ska komma av sig själv.
Frågorna bör besvaras av en utredning
Med stor skyndsamhet behöver en utredning tillsättas med ansvar att
utröna vilka faktorer som bidrar till att antalet tonårsaborter ökar och
vilka åtgärder som behöver vidtagas för att minska desamma.
Utredningen bör även undersöka hur de unga kvinnor som genomgått
abort mår och hur de blivit bemötta efter konstaterad graviditet med tanke
på de val de har möjlighet att fatta. Vad har de olika valen inneburit för de
unga? Dessutom bör undersökas vilken roll olika ungdomsorganisationer
intar och hur deras roll kan stärkas i abortförebyggande,
sexualupplysande och stödgivande hänseende.
Frågan är emellertid av så allvarlig art att även forskningen kring
tonårsaborternas olika aspekter även framöver bör få ökade resurser.
Dessutom bör Folkhälsoinstitutet, som har det övergripande ansvaret för
abortförebyggande verksamhet, skyndsamt presentera en arbetsplan för hur
antalet tonårsaborter kan minska.