Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en lagreglering krävs för att motverka förekomsten av könsselektiva aborter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbud införs mot utlämnande av information om fostrets kön före utgången av 20:e graviditetsveckan om det inte kan anses vara medicinskt motiverat.
Förekomsten av könsselektiva aborter
Det är en illa dold hemlighet att det förekommer aborter i vårt land där det enda skälet till aborten är att fostret har fel kön. Regeringens företrädare har mycket kraftfullt markerat emot förekomsten av denna form av prenatal könsdiskriminering. Vid en interpellationsdebatt den 23 maj 2000 i riksdagens kammare sa socialminister Lars Engqvist: "Det offentliga Sverige säger nej till abort med fostrets kön som motiv. Vi är alla överens om att det skulle vara moraliskt förkastligt att exempelvis sortera bort flickfoster."
Regeringen har samtidigt meddelat att det sätt de vill arbeta emot denna form av könsdiskriminering är genom "allmän attitydpåverkan" och "jämställdhetsarbete". Mot bakgrund av att detta är en blind fläck i dagens lagstiftning av stor moralisk betydelse är emellertid frågan om detta är nog. I vilka andra frågor menar regeringen att det är nog att motverka könsdiskriminering genom "allmän attitydpåverkan": Kvinnomisshandel? Könsdiskriminering på arbetet?
Paralleller till kvinnlig könsstympning
En parallell kan dras till frågan om kvinnlig könsstympning då många faktorer sammanfaller. Även här handlar det exempelvis om en oacceptabel företeelse som förekommer endast i ett fåtal fall. I proposition 1998/99:70 beskriver regeringen omständigheterna med att "sedan lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor infördes 1982 har såvitt känt inget fall av könsstympning förts till åtal i Sverige". Regeringen säger även att "enligt uppgifter som har framförts under remissbehandlingen av detta ärende, finns ständigt rykten (min kursiv) i svang bland berörda invandrargrupper om att det går att få ingreppet utfört i Sverige".
Trots denna ringa förekomst av könsstympning trädde en tredje paragraf i kraft den 1 juli 1999 i lagen om könsstympning som innebär att kravet på dubbel straffbarhet tas bort. Även om gärningen sker i ett land där den inte är straffbar, kommer därmed åtal att kunna väckas i Sverige.
Ovan nämnda lagändring har även föranlett ändringar i Sekretesslagen 7 kap 1 och 4 §§.
Angående behovet av lagändring säger proposition 1998/99:70 under rubriken Andra åtgärder: "Lagstiftning är dock ett sätt för samhället att markera vad som är icke-acceptabla beteenden. Såsom påpekats av flera remissinstanser kommer dock den nya bestämmelsen i lagen att få en viktig preventiv effekt."
Varför ska sjukvård motverkas genom opinionsbildning?
Ytterligare uppmärksamhet bör riktas emot att regeringen gör sig en otjänst genom att i frågan om flickaborter enbart utgå ifrån att detta är en fråga om sjukvård. På så sätt motverkar man det arbetssätt man valt att använda i fråga om könsselektiva aborter. Samtidigt gör man en mental kullerbytta.
Om ingen hänsyn behöver tas till fostret för att det bara handlar om "kvinnans kropp" kan det inte vara något fel i att välja bort ett flickfoster genom abort. Då kan det inte heller finnas något upprörande i att aborten utförs på grund av fostrets kön! Om könsselektiv abort endast handlar om sjukvård - låt då kvinnan få sin sjukvård. Vad finns det då att reagera emot och varför skall det alls motverkas genom allmän opinionsbildning?
I den stund man säger att en könsselektiv abort är något det offentliga Sverige säger nej till säger man att det handlar om något mer än bara sjukvård. Fostret är nämligen ingen sjukdomssituation vare sig för kvinnan eller för fostret i frågan om könsselektiv abort. Skyddet för det ofödda livet är inte sjukvård utan det är just respekt för det ofödda livet. Därför måste denna fråga behandlas genom lagstiftningsförändringar.
Samhälleligt godkänd könsdiskriminering?
Genom att inte lagstifta emot den könsdiskriminerande och abortinriktade fosterdiagnostiken visar riksdag och regering att könsdiskriminering skulle vara ett av samhället accepterat beteende. Vi anser emellertid att svensk lagstiftning behöver ändras på detta område. Ett förbud bör införas mot att lämna ut information om fostrets kön före utgången av 20:e graviditetsveckan, om utlämnandet inte kan anses medicinskt motiverat. Detta skulle omöjliggöra att informationen missbrukas.
Genom en sådan lagändring behöver samtidigt inte föräldrapar, som inte missbrukar fosterdiagnostikens möjligheter, stå tillbaka för de föräldrapar som gör detta. De behöver endast vänta till utgången av 20:e graviditetsveckan. Detta torde även lösa den konflikt som många inom sjukvården upplever när det gäller huruvida de skall lämna ut uppgift om fostrets kön eller ej i samband med att fosterdiagnostik utförs. Genom en lagändring kan de hänvisa till att föräldrarna inom en mycket kort tidsperiod kan erhålla informationen de efterfrågar. Detta är en förändring de flesta torde ha största förståelse för med tanke på missbrukets moraliska konsekvenser.
En förändring sänder en signal till oss, landets medborgare, att kampen för jämställdhet är konsekvent och gäller alla kvinnor - även de ofödda. De sänder även den signal till omvärlden som krävs för att Sverige i FN och andra internationella samfund skall kunna motarbeta flickaborter i länder såsom Indien och Kina, utan att verka inom dubbelmoralens hägn.
Stockholm den 30 september 2000
Lennart Fridén (m)
Magda Ayoub (kd)