1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en förnyad avvecklingsplan för kvicksilver.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kunskapen om tungmetaller.
Motivering
En aktiv kamp måste föras mot allt som försämrar livsmiljön. Det är
förutsättningen i en förebyggande hälsovård, som är nödvändig för att
människornas livskvalitet ska förbättras. Vårdpolitiken ska beakta
betydelsen av förebyggande hälsovård. Hälso- och sjukvården ska ge
information om hur den enskilde kan ta ett ökat ansvar för sin hälsa.
Hälso- och sjukvården ska präglas av en helhetssyn på människan utifrån
fysiska, sociala, psykiska, kulturella och andliga behov. Personlig kontakt,
individuell omvårdnad och kontinuitet är viktiga delar i vården.
Kvicksilveromsättningen har under de senaste åren ökat - en utveckling
helt motsatt den som riksdagen beslutat om. 1994 fastställde riksdagen en
avvecklingsplan för kvicksilveranvändning i samhället till år 2000.
Anledningen till avvecklingsbeslutet är att kvicksilver är en extremt giftig
tungmetall som inte bör finnas i vår miljö. Naturvårdsverket fick samtidigt i
uppdrag att planera en säker slutförvaring av kvicksilver.
Kvicksilver är riskabelt oavsett mängd. I högre doser ses klassiska/erkända
gifteffekter. Vid lägre doser kan immunologisk påverkan och
överkänslighetsreaktioner ses hos vissa individer. WHO har konstaterat att det
inte finns någon säker nedre gräns för immunologiska effekter. Erfarenhet
från klinisk praxis visar att organiska kvicksilverföreningar som thimersal och
fenylkvicksilver kan ge upphov till både lokala och allmänna reaktioner i
kroppen. Trots dessa kunskaper ingår kvicksilverföreningar som
konserveringsmedel i medicinska preparat.
Med anledning av det ovan nämnda bör en utredning tillsättas för att söka
fastställa varför avvecklingplanen misslyckats och hur det vidare arbetet med
att reducera kvicksilvret skall bedrivas.
Samtidigt som forskningen visat att kvicksilver och kvicksilverföreningar
har skadlig effekt på människor oavsett dos, rapporteras det än i dag om
människor som drabbats av reaktioner som av allt att döma härrör från
tungmetaller, men som i mötet med läkare känner sig kränkta och
nonchalerade efter att ha redovisat sina farhågor.
Enligt uppgift är också kunskapen bland de svenska läkarna bristfällig
inom detta område och det gör att många upplever otrygghet. För att ställa rätt
diagnos måste kunskapen vara så god som möjligt. Det är viktigt att
läkarkåren görs uppmärksam på denna professionella brist och det är av
särskild vikt att dagens läkarstudenter också tillgodogör sig dessa kunskaper.