Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utarbeta en handlingsplan i syfte att förebygga och
motverka övergrepp mot äldre. Planen bör bl.a. omfatta dels ett centralt
centrum för metod- och kompetensutveckling, dels olika modeller för
lokala "värn för äldre" i några försökskommuner.
Motivering
Fysiska och psykiska övergrepp mot äldre är något som
sällan diskuteras eller uppmärksammas. Det faktum att äldre
som grupp även är utsatta för ekonomiska och strukturella
(administrativa) övergrepp är inte heller känt. Till detta har
den omfattande mytbildningen kring ålderdomen och de
äldres situation i hög grad bidragit.
Statistiskt är äldres risker för att bli nedslagna och rånade på öppen gata
liten. Mer omfattande är andra övergrepp; alltifrån fysisk misshandel och
sexuella övergrepp till psykisk terror. Många äldre drabbas i olika omfattning
av hotelser. Att nedvärderas, negligeras, att ekonomiskt och materiellt bli
utnyttjade. Äldre är en riskgrupp genom att de på olika sätt har svårare att
skydda och försvara sig. Exempel finns på hur åldriga föräldrar inte förmår
stå emot barn med missbruksproblem som stjäl eller på annat sätt tilltvingar
sig pengar och värdesaker för att finansiera sitt missbruk. Det är inte heller
ovanligt med fysisk och psykisk misshandel eller sexuella övergrepp, där
gärningsmannen på något sätt är offrets vårdare; i särskilda boendeformer
eller i det egna hemmet.
Det kan vara svårt att upptäcka och bevisa övergrepp mot en äldre person.
Blåmärken och andra fysiska skador kan blandas ihop med allmänna ålders-
krämpor. Offret kan också lida av demens eller på annat sätt ha svårt att
kommunicera med omgivningen för att berätta om pågående övergrepp.
Kanske vågar man inte heller berätta om förhållandena av rädsla för
repressalier.
Som offer har äldre ofta andra behov av hjälp och stöd. Eftersom
samhällets bild av äldre som offer mer handlar om kvällstidningsvåld än
verklighetens mer dolda övergrepp blir det svårt för samhället att med sina
"vanliga" resurser, t ex polisen, spåra upp och hjälpa vid övergrepp. I mycket
liknar övergreppen mot äldre de övergrepp som sker mot kvinnor, med
tillägget att det i de äldres fall handlar om båda könen och att åldrandets
krämpor skapar problem med bevisföring. Detta är förhållanden som ställer
särskilda krav på de personer som arbetar med att utreda brott mot äldre och
att förebygga övergrepp.
I Norge prövas sedan några år tillbaka särskilda projekt i syfte att öka
kunskapen om och utveckla åtgärder som värn för äldre brottsoffer. Projekten
kallas Värn för äldre. Erfarenheterna är goda och modellen prövas nu i tre
stadsdelar i Oslo där man samlat kompetens för att kunna arbeta med
metodutveckling och utåtriktad information. Fall av övergrepp har avslöjats
som annars antagligen aldrig skulle ha kommit fram. Polis och socialtjänst har
en källa till kunskap och en instans till vilken man kan hänvisa problem som
man annars haft mycket svårt att klara av. Systemet liknar till viss del dagens
kvinnojourer men är anpassat efter de förutsättningar och krav som ställs i
arbetet med äldre.
Liknande verksamhet bör startas i Sverige där vi vet att äldre utsätts för
samma typ av övergrepp. Äldreansvariga i kommunerna har stora behov både
av kunskaper om detta hitintills ouppmärksammade problem och av modeller
för omhändertagande och information till allmänhet och omsorgspersonal.