Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utarbeta en handlingsplan i syfte att förebygga och motverka övergrepp mot äldre. Planen bör bl.a. omfatta dels ett centralt centrum för metod- och kompetensutveckling, dels olika modeller för lokala "värn för äldre" i några försökskommuner.
Motivering
Fysiska och psykiska övergrepp mot äldre är något som sällan diskuteras eller uppmärksammas. Det faktum att äldre som grupp även är utsatta för ekonomiska och strukturella (administrativa) övergrepp är inte heller känt. Till detta har den omfattande mytbildningen kring ålderdomen och de äldres situation i hög grad bidragit.
Statistiskt är äldres risker för att bli nedslagna och rånade på öppen gata liten. Mer omfattande är andra övergrepp; alltifrån fysisk misshandel och sexuella övergrepp till psykisk terror. Många äldre drabbas i olika omfattning av hotelser. Att nedvärderas, negligeras, att ekonomiskt och materiellt bli utnyttjade. Äldre är en riskgrupp genom att de på olika sätt har svårare att skydda och försvara sig. Exempel finns på hur åldriga föräldrar inte förmår stå emot barn med missbruksproblem som stjäl eller på annat sätt tilltvingar sig pengar och värdesaker för att finansiera sitt missbruk. Det är inte heller ovanligt med fysisk och psykisk misshandel eller sexuella övergrepp, där gärningsmannen på något sätt är offrets vårdare; i särskilda boendeformer eller i det egna hemmet.
Det kan vara svårt att upptäcka och bevisa övergrepp mot en äldre person. Blåmärken och andra fysiska skador kan blandas ihop med allmänna ålders- krämpor. Offret kan också lida av demens eller på annat sätt ha svårt att kommunicera med omgivningen för att berätta om pågående övergrepp. Kanske vågar man inte heller berätta om förhållandena av rädsla för repressalier.
Som offer har äldre ofta andra behov av hjälp och stöd. Eftersom samhällets bild av äldre som offer mer handlar om kvällstidningsvåld än verklighetens mer dolda övergrepp blir det svårt för samhället att med sina "vanliga" resurser, t ex polisen, spåra upp och hjälpa vid övergrepp. I mycket liknar övergreppen mot äldre de övergrepp som sker mot kvinnor, med tillägget att det i de äldres fall handlar om båda könen och att åldrandets krämpor skapar problem med bevisföring. Detta är förhållanden som ställer särskilda krav på de personer som arbetar med att utreda brott mot äldre och att förebygga övergrepp.
I Norge prövas sedan några år tillbaka särskilda projekt i syfte att öka kunskapen om och utveckla åtgärder som värn för äldre brottsoffer. Projekten kallas Värn för äldre. Erfarenheterna är goda och modellen prövas nu i tre stadsdelar i Oslo där man samlat kompetens för att kunna arbeta med metodutveckling och utåtriktad information. Fall av övergrepp har avslöjats som annars antagligen aldrig skulle ha kommit fram. Polis och socialtjänst har en källa till kunskap och en instans till vilken man kan hänvisa problem som man annars haft mycket svårt att klara av. Systemet liknar till viss del dagens kvinnojourer men är anpassat efter de förutsättningar och krav som ställs i arbetet med äldre.
Liknande verksamhet bör startas i Sverige där vi vet att äldre utsätts för samma typ av övergrepp. Äldreansvariga i kommunerna har stora behov både av kunskaper om detta hitintills ouppmärksammade problem och av modeller för omhändertagande och information till allmänhet och omsorgspersonal.
Stockholm den 27 september 2000
Anita Johansson (s)
Ola Rask (s)