Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utformningen av ett nationellt sammanhängande
ambulanshelikoptersystem med akutmedicinsk kompetens.
Motivering
Genom en ändring i Hälso- och sjukvårdslagen övergick ansvaret för
akuta sjuktransporter med helikopter 1 januari 1992 från staten
(Rikspolisstyrelsen) till sjukvårdshuvudmännen med Socialstyrelsen som
tillsynsansvarig. Vid samma tid infördes även krav på tvåmotoriga
helikoptrar för att flyga ambulans i mörker.
Försvarsmaktens helikoptrar
Försvarsmaktens helikopterresurser har förstärkts under 1990-talet genom
att fem stycken helikoptrar av typ Augusta Bell 412 HP inköpts efter
Försvarsbeslut 92. Fyrpartiregeringen 1991-1994 underströk i
totalförsvarspropositionen att nya sjuktransporthelikoptrar för krigsbruk
så långt det är möjligt bör utnyttjas för sjuktransporter i fred.
Försvarsutskottet hade samma uppfattning och menade att
sjukvårdshuvudmännen skall ges möjlighet att teckna avtal med
Försvarsmakten om användande av helikoptrar för sjuktransporter.
Riksdagen beslöt i Försvarsbeslut 96 att arbetet med att åstadkomma en
effektivare helikopterberedskap för sjuktransporter skall fortsätta och att
Försvarsmakten bör fortsätta sina ansträngningar att få till stånd avtal med
sjukvårdshuvudmännen.
Nödhelikopter
Från 1 juli 1996 kan Försvarsmaktens helikoptrar tas i anspråk som så
kallade nödhelikoptrar. Systemet innebär att främst de tunga helikoptrarna
skall kunna utnyttjas av sjukvårdshuvudmännen för transporter vid
livshotande situationer där omedelbar transport är avgörande för
behandlingen av skadade eller sjuka. Helikoptrarna behåller sin ordinarie
basering och beredskap.
Försvarsmaktens helikopterorganisation leds nu av Försvarsmaktens
helikopterflottilj i Linköping. Möjligheterna till samverkan med de civila
myndigheterna och medverkan i bland annat räddningstjänst och
sjuktransporter med helikopter skall vidareutvecklas. Försvarsmaktens
verksamhet skall bedrivas så att samhället kan stödjas vid svåra påfrestningar
i fred och att resurser därvid kan ställas till förfogande.
Nollvisionen
I det långsiktiga arbetet med den så kallade nollvisionen måste hänsyn tas
till hur vi utformar samhällets olika stödsystem som till exempel
information, räddning, vård och rehabilitering.
I propositionen "Nollvisionen och det trafiksäkra samhället" (prop.
1996/97:137) framhöll regeringen att ett snabbt och effektivt
omhändertagande av trafikskadade var av stor betydelse för att lindra
effekterna av en vägtrafikolycka. Förutsättningarna för ett sammanhängande
system med ambulanshelikoptrar skulle därför utredas och 1998 fick
Socialstyrelsen detta uppdrag. Socialstyrelsen lämnade sin utredning "Ett
sammanhängande ambulanshelikoptersystem" den 30 april 1999.
Utredningsförslag
Nu finns således ett förslag till ambulanshelikoptersystem och jag menar
att arbetet måste drivas vidare. Enligt riksdagens beslut med anledning av
prioritetsutredningen skall sjukvården prioritera vård av människor med
livshotande akuta sjukdomar. Detta kräver en väl fungerande
ambulanssjukvård.
Staten har ett övergripande ansvar för trafiksäkerhetsfrågorna, både för att
förebygga trafikolyckor och lindra följderna av inträffade olyckor. Staten har
också ur beredskapssynpunkt ett intresse av ett ambulanshelikoptersystem.
Utredningen föreslår att ett sammanhållet system med ambulanshelikoptrar
inrättas för i huvudsak akuta insatser. Det skall omfatta 15 helikopterbaser
och ambitionsnivån skall vara att 97,5 procent av befolkningen skall nås inom
35 minuter från larm och 99,9 procent inom 60 minuter från larm. Ett system
med 15 helikoptrar i Sverige beräknas kosta cirka 250-300 miljoner kronor
per år.
Den utredning som nu lagts bör därför ligga till grund för utformningen av
ett nationellt sammanhängande ambulanshelikoptersystem med avancerad
akutmedicinsk kompetens.
Norsk Luftambulanse
I en rapport till Vägverket "Ambulanshelikopterverksamhet i Sverige"
(publ. nr 1996:64) lämnas bland annat en översikt över Norsk
Luftambulanse.
Erfarenheter från Norge visar att tidigt insatta åtgärder inte bara räddar liv.
De största nyttoeffekterna innebär att behovet av sjukhusvård minskar och att
antalet invalidiserade personer reduceras eller undviks helt. Stiftelsen Norsk
Luftambulanse (SNLA) har som måtto "Sjukhuset till patienten snabbast
möjligt". Detta innebär att det viktigaste med helikoptern är att snabbt komma
fram till olyckan med avancerad akutmedicinsk kompetens och utrustning, det
vill säga vad som blir gjort före och naturligtvis under transporten.
Tillgång till vård
Tillgången på snabb vård av rätt kvalitet är begränsad även i områden
som inte kan betecknas som glesbygd. Att få tillgång till rätt vård inom
rimlig tid i stort sett oberoende av var man bor i landet är en
jämlikhetsfråga och förutsätts i Hälso- och sjukvårdslagen. Av detta skäl
är en effektiv ambulanssjukvård och ett väl fungerande transportsystem
nödvändigt.
Ökad trygghet i samhället
Genom det vidgade säkerhetsbegreppet betonas allt mer vikten av en
helhetssyn på samhällets hantering av hot och påfrestningar i såväl fred
som kris och krig. En väl fungerande och effektiv helikopterburen
akutsjukvård blir en god förstärkning av samhällets resurser vid svåra
olyckor och påfrestningar.
Ovärderliga vinster av humanitär karaktär är minskat lidande och
reducerad eller utebliven invaliditet. En ambulanshelikopter i omedelbar
beredskap är ett ypperligt kostnadseffektivt akutmedicinskt instrument som
skulle göra vårt samhälle tryggare.