Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avskaffande av apoteksmonopolet.
Motivering
Sverige är idag ensamt om att ha ett statligt monopol på
receptfria läkemedel. Det finns goda skäl att tro att det går
att åstadkomma effektivisering och därmed lägre kostnader
genom fri konkurrens på detta område. Apoteksbolaget har
sedan dess grundande 1971 haft monopol i Sverige på
detaljhandel med läkemedel. Även om intentionerna med
monopolet kanske säkert var goda bör det nog sägas att
förstatligande och monopol var något som låg i tiden för 30
år sedan. Nu lever vi en ny tid där apoteksmonopol är ett av
de sista monopol som överlevt.
För tre år sedan kom regeringens egen utredning fram till att
apoteksmonopolet borde avskaffas. Förslaget från utredningen var att staten
skulle dra sig ur Apoteksbolaget, när det dåvarande avtalet löpte ut - i slutet
av 1998. Av någon outgrundlig anledning lyssnade inte regeringen på sin
utredare då. Men nu finns det anledning att åter titta på sakfrågan.
Apoteksbolaget är ett av de sista statliga monopolen i vårt land. Företaget
sätter i princip sina egna priser. Detta drabbar en redan svag grupp i samhället
- de sjuka. Riksförsäkringsverket har uppskattat att Apoteksbolaget skulle
kunna spara närmare 1,5 miljarder, om den statliga kontrollen fungerade
tillfredsställande och Apoteksbolaget var utsatt för konkurrens. Besparingen
skulle kunna sänka läkemedelspriserna med 20 procent.
Distributionen av läkemedel till 45 miljoner invånare i England och Wales
kostar ungefär 8 miljarder kronor. Apoteksbolagets distribution till nio
miljoner invånare sluka 4,5 miljarder kronor. Apoteksbolaget tjänar mer ju
högre pris företaget lyckas förhandla fram med sina leverantörer. Detta
egendomliga förhållande beror på att Apoteksbolagets marginaler baseras på
inköpspriset.
En avreglering skulle ge goda förutsättningar för att fler svenskar ska
kunna få tillgång till läkemedel på närmare håll än idag. Genom att andra
butiker än bara apoteken tillåts att ta in läkemedel i sortimentet underlättas,
inte minst, för dem som bor i gles- eller landsbygd. Detta är numera också väl
utforskat genom statliga utredningar som visat att det är svårt att finna goda
motiv för ett bibehållande av nuvarande monopol.
När det gäller handel med receptbelagda läkemedel bör också den kunna
ske av annan än Apoteket AB. Detta måste dock förutsätta att företag, för att
få tillstånd till detaljhandel med receptbelagda läkemedel, har
farmaceututbildad personal tillgänglig under hela öppettiden.
Sverige är idag ett av de europeiska länder som har minst antal apotek per
invånare. Apoteken har dessutom internationellt sett mycket korta tider för
öppethållande. Exempelvis kan nämnas att det i Sverige idag bara finns ett
enda apotek som har öppet dygnet runt. Få apotek och korta
öppethållandetider har lett till långa väntetider, vilket är mycket sällsynt i
andra EU-länder. Eftersom Apoteket AB inte har några konkurrenter finns det
inget starkt incitament för att förbättra servicen och korta köerna.
Under flera års tid har det varit väldigt ont om farmaceuter. Eftersom det
hela tiden bara har funnits ett bolag som anställer receptarier har det gjort
att
arbetsmarknaden blivit väldigt hackig. Ett tag har Apoteket behövt mycket
folk. Sen går det ett antal år när väldigt få anställs. Under 1970-talet var det
ett långt anställningsstopp. Det innebär att folk går i pension klumpvis. Inom
de närmaste 10 åren kommer en stor del av personalen att gå i pension.
Dessutom är det redan nu stor personalbrist. I sommar har till exempel ett
stort antal apotek varit stängda, och det har inte berott på bristande
kundunderlag.
Som synes drabbar apoteksmonopolet både kunder och apotekspersonal.
För kunderna finns det således åtskilligt att vinna på ökad konkurrens. Det är
hög tid att riksdagen ger regeringen i uppdrag att bryta apoteksmonopolet.