Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av apoteksmonopolet. Motivering
Sverige är idag ensamt om att ha ett statligt monopol på receptfria läkemedel. Det finns goda skäl att tro att det går att åstadkomma effektivisering och därmed lägre kostnader genom fri konkurrens på detta område. Apoteksbolaget har sedan dess grundande 1971 haft monopol i Sverige på detaljhandel med läkemedel. Även om intentionerna med monopolet kanske säkert var goda bör det nog sägas att förstatligande och monopol var något som låg i tiden för 30 år sedan. Nu lever vi en ny tid där apoteksmonopol är ett av de sista monopol som överlevt.
För tre år sedan kom regeringens egen utredning fram till att apoteksmonopolet borde avskaffas. Förslaget från utredningen var att staten skulle dra sig ur Apoteksbolaget, när det dåvarande avtalet löpte ut - i slutet av 1998. Av någon outgrundlig anledning lyssnade inte regeringen på sin utredare då. Men nu finns det anledning att åter titta på sakfrågan.
Apoteksbolaget är ett av de sista statliga monopolen i vårt land. Företaget sätter i princip sina egna priser. Detta drabbar en redan svag grupp i samhället - de sjuka. Riksförsäkringsverket har uppskattat att Apoteksbolaget skulle kunna spara närmare 1,5 miljarder, om den statliga kontrollen fungerade tillfredsställande och Apoteksbolaget var utsatt för konkurrens. Besparingen skulle kunna sänka läkemedelspriserna med 20 procent.
Distributionen av läkemedel till 45 miljoner invånare i England och Wales kostar ungefär 8 miljarder kronor. Apoteksbolagets distribution till nio miljoner invånare sluka 4,5 miljarder kronor. Apoteksbolaget tjänar mer ju högre pris företaget lyckas förhandla fram med sina leverantörer. Detta egendomliga förhållande beror på att Apoteksbolagets marginaler baseras på inköpspriset.
En avreglering skulle ge goda förutsättningar för att fler svenskar ska kunna få tillgång till läkemedel på närmare håll än idag. Genom att andra butiker än bara apoteken tillåts att ta in läkemedel i sortimentet underlättas, inte minst, för dem som bor i gles- eller landsbygd. Detta är numera också väl utforskat genom statliga utredningar som visat att det är svårt att finna goda motiv för ett bibehållande av nuvarande monopol.
När det gäller handel med receptbelagda läkemedel bör också den kunna ske av annan än Apoteket AB. Detta måste dock förutsätta att företag, för att få tillstånd till detaljhandel med receptbelagda läkemedel, har farmaceututbildad personal tillgänglig under hela öppettiden.
Sverige är idag ett av de europeiska länder som har minst antal apotek per invånare. Apoteken har dessutom internationellt sett mycket korta tider för öppethållande. Exempelvis kan nämnas att det i Sverige idag bara finns ett enda apotek som har öppet dygnet runt. Få apotek och korta öppethållandetider har lett till långa väntetider, vilket är mycket sällsynt i andra EU-länder. Eftersom Apoteket AB inte har några konkurrenter finns det inget starkt incitament för att förbättra servicen och korta köerna.
Under flera års tid har det varit väldigt ont om farmaceuter. Eftersom det hela tiden bara har funnits ett bolag som anställer receptarier har det gjort att arbetsmarknaden blivit väldigt hackig. Ett tag har Apoteket behövt mycket folk. Sen går det ett antal år när väldigt få anställs. Under 1970-talet var det ett långt anställningsstopp. Det innebär att folk går i pension klumpvis. Inom de närmaste 10 åren kommer en stor del av personalen att gå i pension. Dessutom är det redan nu stor personalbrist. I sommar har till exempel ett stort antal apotek varit stängda, och det har inte berott på bristande kundunderlag.
Som synes drabbar apoteksmonopolet både kunder och apotekspersonal. För kunderna finns det således åtskilligt att vinna på ökad konkurrens. Det är hög tid att riksdagen ger regeringen i uppdrag att bryta apoteksmonopolet.
Stockholm den 25 september 2000
Mikael Oscarsson (kd)
Annelie Enochson (kd)