Motion till riksdagen
2000/01:So231
av Lundberg, Inger (s)

Läkemedelshantering i hälso- och sjukvården


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om läkemedelshanteringen i hemsjukvården.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjligheterna till kompletterande utbildning av
undersköterskor.
Läkemedelshantering i
hälso- och sjukvården
Socialstyrelsen har i nyligen antagna föreskrifter och
allmänna råd om läkemedelshanteringen fastställt att
undersköterskor och annan erfaren sjukvårdspersonal utan
sjuksköterskeutbildning eller motsvarande inte skall ha rätt
att iordningställa läkemedel.
Praktiskt innebär detta att sjuksköterskorna i princip själva skall hantera
läkemedlen. En undersköterska skall enbart kunna ge läkemedel till en patient
inom hemsjukvården om läkemedlen fördelats i dosetter av sjuksköterskor,
apotekare eller viss annan högskoleutbildad personal. Undersköterskorna får
inte ens rätt att dela ut t.ex. värktabletter ur förpackningar till en
vårdtagare
som vid behov skall ta sådana. Beslutet innebär att den sjukvårdspersonal som
tidigare kunnat delegera sjukvårdsuppgifter till erfarna undersköterskor inte
längre har den möjligheten.
Beslutet är beklagligt av flera skäl:
- Det finns ett långsiktigt stort behov av sjuksköterskor i den öppna vården.
Deras kompetens bör tas till vara på ett så effektivt sätt som möjligt, dels
för mer kvalificerade medicinska uppgifter i vården, dels som handledare
till undersköterskor och annan personal inom hemtjänst och hemsjukvård.
Föreskrifter som innebär att sjuksköterskor tvingas åka runt till enskilda
patienter för att dela ut mediciner eller ge behandlingar som lika väl kan
ges av undersköterskor ökar kommunernas kostnader och minskar
utrymmet för goda prioriteringar i vården och omsorgen.
- Många undersköterskor upplever Socialstyrelsens beslut som kränkande.
De har gedigen erfarenhet av arbete i öppenvård och mångårig erfarenhet
av olika sjukdomstillstånd. Det ligger i hela Vårdsveriges intresse att göra
alla vårdyrken - också undersköterskeyrket - så attraktiva att duktiga
personer söker sig till vården. Därför måste det finnas både möjligheter till
utveckling och ett erkännande av enskilda undersköterskors kompetens.
Om en undersköterska får Socialstyrelsens kvitto på att hon inte duger till
ansvarsfulla medicinska uppgifter påverkar det både den psykosociala
arbetsmiljön inom hemsjukvården och möjligheterna att rekrytera dugligt
folk till vården.
- Beslutet innebär dubbelarbete i hemsjukvården och därmed högre
kostnader. Pengarna skulle kunna användas bättre i vården.
- Beslutet är inte möjligt att tillämpa fullt ut. Så tvingar verkligheten
kommuner och landsting att ta fasta på föreskrifternas skrivningar om "att
det i princip" skall vara sjuksköterskor eller annan högskoleutbildad
personal som handhar läkemedlen. Det leder till att annan personal tas i
anspråk under t.ex. somrar och storhelger. Förutom att det blir kränkande
för personalen att bara duga vid vissa tillfällen måste risken för fel vara
större om uppgifterna inte ingår i undersköterskornas ordinarie uppgifter.
De kvalitetskrav som måste ställas på medicinhanteringen i
hemsjukvården får inte eftersättas, men Socialstyrelsen har
valt fel väg att hantera frågorna om kvalitetssäkring. Det
måste i stället handla om kloka bedömningar i samband med
de beslut om delegation, som ansvarig sjukvårdspersonal tar.
Om Socialstyrelsen bedömer att det finns behov av kompletterande
utbildning av undersköterskor är det i stället den vägen man bör gå, både för
att ge karriär- och utvecklingsmöjligheter för en strategisk grupp inom
hemsjukvården och för att ta vara på den faktiska kompetens som finns hos
personalgruppen. Så har t.ex. distriktssköterskor nyligen fått förskrivningsrätt
för vissa läkemedel, en rätt som tidigare varit förbehållen läkare. Detta
föregås av en kompletterande utbildning av distriktssköterskorna. På samma
sätt måste det vara möjligt att vid behov ge undersköterskor en
kompletterande utbildning som ger behörighet för vissa uppgifter.
De bekymmer som de antagna föreskrifterna innebär både för personal och
kommuner gör att det finns behov av att undersöka möjligheterna att på ett
bättre sätt använda olika personalgruppers kompetens.

Stockholm den 25 september 2000
Inger Lundberg (s)