Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om läkemedelshanteringen i hemsjukvården.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheterna till kompletterande utbildning av undersköterskor.
Läkemedelshantering i hälso- och sjukvården
Socialstyrelsen har i nyligen antagna föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshanteringen fastställt att undersköterskor och annan erfaren sjukvårdspersonal utan sjuksköterskeutbildning eller motsvarande inte skall ha rätt att iordningställa läkemedel.
Praktiskt innebär detta att sjuksköterskorna i princip själva skall hantera läkemedlen. En undersköterska skall enbart kunna ge läkemedel till en patient inom hemsjukvården om läkemedlen fördelats i dosetter av sjuksköterskor, apotekare eller viss annan högskoleutbildad personal. Undersköterskorna får inte ens rätt att dela ut t.ex. värktabletter ur förpackningar till en vårdtagare som vid behov skall ta sådana. Beslutet innebär att den sjukvårdspersonal som tidigare kunnat delegera sjukvårdsuppgifter till erfarna undersköterskor inte längre har den möjligheten.
Beslutet är beklagligt av flera skäl:
- Det finns ett långsiktigt stort behov av sjuksköterskor i den öppna vården. Deras kompetens bör tas till vara på ett så effektivt sätt som möjligt, dels för mer kvalificerade medicinska uppgifter i vården, dels som handledare till undersköterskor och annan personal inom hemtjänst och hemsjukvård. Föreskrifter som innebär att sjuksköterskor tvingas åka runt till enskilda patienter för att dela ut mediciner eller ge behandlingar som lika väl kan ges av undersköterskor ökar kommunernas kostnader och minskar utrymmet för goda prioriteringar i vården och omsorgen.
- Många undersköterskor upplever Socialstyrelsens beslut som kränkande. De har gedigen erfarenhet av arbete i öppenvård och mångårig erfarenhet av olika sjukdomstillstånd. Det ligger i hela Vårdsveriges intresse att göra alla vårdyrken - också undersköterskeyrket - så attraktiva att duktiga personer söker sig till vården. Därför måste det finnas både möjligheter till utveckling och ett erkännande av enskilda undersköterskors kompetens. Om en undersköterska får Socialstyrelsens kvitto på att hon inte duger till ansvarsfulla medicinska uppgifter påverkar det både den psykosociala arbetsmiljön inom hemsjukvården och möjligheterna att rekrytera dugligt folk till vården.
- Beslutet innebär dubbelarbete i hemsjukvården och därmed högre kostnader. Pengarna skulle kunna användas bättre i vården.
- Beslutet är inte möjligt att tillämpa fullt ut. Så tvingar verkligheten kommuner och landsting att ta fasta på föreskrifternas skrivningar om "att det i princip" skall vara sjuksköterskor eller annan högskoleutbildad personal som handhar läkemedlen. Det leder till att annan personal tas i anspråk under t.ex. somrar och storhelger. Förutom att det blir kränkande för personalen att bara duga vid vissa tillfällen måste risken för fel vara större om uppgifterna inte ingår i undersköterskornas ordinarie uppgifter.
De kvalitetskrav som måste ställas på medicinhanteringen i hemsjukvården får inte eftersättas, men Socialstyrelsen har valt fel väg att hantera frågorna om kvalitetssäkring. Det måste i stället handla om kloka bedömningar i samband med de beslut om delegation, som ansvarig sjukvårdspersonal tar.
Om Socialstyrelsen bedömer att det finns behov av kompletterande utbildning av undersköterskor är det i stället den vägen man bör gå, både för att ge karriär- och utvecklingsmöjligheter för en strategisk grupp inom hemsjukvården och för att ta vara på den faktiska kompetens som finns hos personalgruppen. Så har t.ex. distriktssköterskor nyligen fått förskrivningsrätt för vissa läkemedel, en rätt som tidigare varit förbehållen läkare. Detta föregås av en kompletterande utbildning av distriktssköterskorna. På samma sätt måste det vara möjligt att vid behov ge undersköterskor en kompletterande utbildning som ger behörighet för vissa uppgifter.
De bekymmer som de antagna föreskrifterna innebär både för personal och kommuner gör att det finns behov av att undersöka möjligheterna att på ett bättre sätt använda olika personalgruppers kompetens.
Stockholm den 25 september 2000
Inger Lundberg (s)