1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av analyser av de sociala och ekonomiska effekterna
av alternativa behandlingsmetoder.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förändring av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdsområdet.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om riktade
resurser till ett kompetenscentrum och till forskning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning om momsbefrielse för alternativa terapier. 1
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning om alternativa behandlingsmetoder.
6.
1 Yrkande 4 hänvisat till SkU.
Komplettera
skolmedicinens utbud
med alternativa
behandlingsmetoder och
ett större användande av
naturläkemedlen
Kostnaderna för läkemedel ökar snabbare i Sverige än i
något annat land. Kostnaderna för sjukförsäkringen rusar i
höjden. Det är ett synnerligen otillfredsställande förhållande,
såväl mänskligt som ekonomiskt, och alla är överens om att
något måste göras. Men vad? Varför är människor sjuka och
varför behöver de så mycket mediciner? På de frågorna finns
inte så många svar.
Ska vi klara av morgondagens kostnader för hälso- och sjukvård måste vi
både arbeta förebyggande och med ett brett utbud, en mångfald, av både
skolmedicin och alternativa behandlingsformer.
Det finns dessutom idag många situationer då skolmedicinen ej har något
att erbjuda. Den borde kompletteras med alternativa behandlingsmetoder.
Hur kan alternativ behandling bidraga till att vi uppnår bättre folkhälsa?
En viktig lärdom vi måste ta med oss från 1900-talet är att vi förr eller
senare måste betala priset för att vi inte tar vara på vår hälsa och vår miljö.
Miljöskandaler, drogmissbruk och ohälsosam mat, senast diskuterat i EU:s
direktiv angående mattillsatser, har visat oss att vi ständigt blir utsatta för
hälsofara.
Läkarna har under det senaste århundradet kämpat mot sjukdom, men vart
har det fört oss? Den ständiga jakten på mirakelkurer för olika sjukdomar
reflekteras ofta i bristande kunskap om hur livsstil och miljömässiga faktorer
påverkar vår hälsa. Ett ökande antal patienter oroar sig för biverkningar av
mediciner, och många har valt att söka alternativ behandling för att få en
bättre livskvalitet.
Förebyggande hälsovård kommer att bli det viktigaste området inom
medicinen under detta århundrade. Vi måste börja med ett större samarbete
tvärs över yrkesgränserna för att lära oss mer om vad som förorsakar sjukdom
och vad som kan hjälpa patienterna. Över en fjärdedel av Europas befolkning
har redan valt att söka alternativ behandling, oftast hos homeopater,
akupunktörer, kiropraktorer, osteopater (skelett) och naprapater. Dessa
terapeuter har ofta lång klinisk erfarenhet och borde inkluderas i projekt för
förebyggande hälsovård över hela Europa. Homeopater utvärderar
patienternas hälsomässiga tillstånd och försöker komma fram till vad som gör
varje enskild människa sjuk. Att ta bort skadliga miljöfaktorer i kombination
med homeopatisk behandling är ett väl beprövat sätt att uppnå ett bättre
hälsotillstånd.
Vi vill i den här motionen peka på de alternativa behandlingsformerna,
deras roll för människors hälsa och deras betydelse för att minska
sjukvårdskostnaderna samt hur vi skall kunna minska barriärerna mellan
alternativ- och skolmedicin. Vi påstår inte att detta är lösningen, men vi är
övertygade om att det är en del av flera faktorer som kan vända den olyckliga
trend vi nu befinner oss i. Vi är övertygade om att den resurssnåla
alternativmedicinen kan avlasta den ordinarie sjukvården inom flera områden.
Studier bör genomföras för att analysera de ekonomiska och sociala
konsekvenserna av alternativa metoder.
Ge sjukvårdspersonalen
större frihet
De alternativa behandlingsformerna röner ökat intresse
främst hos allmänheten men även inom den ordinarie
sjukvården. Det är inget ovanligt att redan
sjukvårdsutbildade lägger ner tusentals kronor på en privat
alternativ utbildning därför att de upptäcker att den ordinarie
vården inte räcker till. Många införlivar i tysthet sina
alternativmedicinska kunskaper i det dagliga
sjukvårdsarbetet. Detta är emellertid inte tillåtet idag. Även
den nya lagen om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område (ersätter den gamla kvacksalverilagen
mm) som trädde i kraft den 1 januari 1999 innehåller
ungefär samma begränsningar som tidigare. Legitimerad
personal måste i princip avlegitimera sig för att kunna arbeta
med alternativmedicinska metoder. Detta skiljer sig från
förhållandet i många andra länder där legitimerad personal
har relativt stor frihet under eget ansvar. Detta upplevs som
ett problem för den sjukvårdspersonal som ser att den skulle
kunna hjälpa en patient men inte får göra det. Vi menar att
det behövs en mjukare skrivning i lagen som går ut på att
man i samarbete med patienten skulle kunna komplettera
den vanliga behandlingen med en alternativmedicinsk
behandling. Detta bör ges regeringen till känna.
Forskning
EU-parlamentet antog 1998 en resolution om alternativ
medicin. I resolutionen står det att behandlare med tillräcklig
utbildning inkluderas i hälsoväsendet sedan forskning på
effekten och säkerheten av varje enskild behandlingsform
genomförts. Resolutionen understöddes i november 1999 av
Europarådet, som tillade att konventionell och alternativ
medicin bör existera sida vid sida och komplettera varandra.
I flera länder har de nationella myndigheterna visat ökande intresse för
alternativ medicin. En utredning om alternativ medicin i Norge,
Aabakkeutvalget, framlade sin syn på alternativ medicin i december 1998,
bl.a. med förslag om beviljande av 100 miljoner norska kronor för att bygga
en bro mellan den etablerade delen av medicinen och alternativ medicin. I
mars 1999 röstade det belgiska parlamentet för en legalisering av homeopater,
akupunktörer, kiropraktorer och osteopater. Några få månader senare
beslutade den portugisiske presidenten att patienterna i Portugal i
fortsättningen skall ha alternativ behandling som en del av sitt hälsoutbud. I
Storbrittanien grundade Prinsen av Wales 1998 en stiftelse som undersöker
hur alternativ behandling skulle kunna bli integrerad i det etablerade
hälsoväsendet. Försäkringsbolag i flera länder, t.ex. Nederländerna, Schweiz
och Tyskland, täcker utgifter för homeopatisk behandling.
Ett annat exempel på det ökande intresset även i Sverige hos myndigheter
är det seminarium som Spri höll våren 1999 och den rapport Spri tagit fram -
Alternativ medicin, igår, idag, imorgon - som presenterar en översikt över det
svenska och internationella forskningsläget vad gäller alternativ medicin.
Många länder har anslagit resurser till forskningsprogram, t ex Tyskland och
Schweiz. Norge anslog totalt 7,5 miljoner kronor till ett femårigt
forskningsprojekt (1992-1996) som följdes av en utredning som föreslog att
ett centrum för alternativmedicinsk forskning skall inrättas. I Danmark finns
kriterier utformade av den danske Sundhetsstyrelsen. I USA har kongressen
beslutat om ett nationellt centrum för komplementär och alternativ medicin
samt anvisat 50 miljoner dollar som möjliggör egen finansiering av
forskningsprojekt. I Nordiska rådet har motsvarande diskussion förts även om
konkreta resultat ännu inte visats. Det framgår tydligt att andra länder har en
betydligt mer generös inställning till alternativ medicin än Sverige. Orsaken
till den positiva inställningen är att man accepterar det folkliga stödet och
noterar att människor får hjälp med sina hälsoproblem, och man har en
mindre rigid inställning till alternativa behandlingar än i Sverige.
Ur en resolution från den parlamentariska församlingen i Europarådet
1999-11-04 framgår att:
Församlingen anser att ett gemensamt europeiskt synsätt på en
erkännandeprocess av icke-konventionella medicinska terapier bör påbörjas
efter det att nödvändiga studier har genomförts. Det bör också utvecklas
forskningsprogram vad gäller dessa medicinska terapiers säkerhet och
effektivitet.
Församlingen anser att alternativa och komplementära former av medicin i
framtiden skall kunna praktiseras av såväl konventionella läkare som
välutbildade utövare av icke-konventionell medicin. Församlingen uppmanar
därför medlemsstaterna att verka för ett officiellt erkännande av dessa former
av medicin på de medicinska fakulteterna och att understödja sjukhus att
använda dem.
Församlingen uppmanar medlemsstaterna att stödja och påskynda
jämförande studier och forskningsprogram som f n pågår i EU och sprida
resultaten.
R. Chanterie i utskottet för miljö och folkhälsa och konsumentskydd inom
EU, har lagt fram ett betänkande om vissa ändringar i direktiven av
registrering av homeopatiska medel.
Forskningsmiljö
Den europeiska samarbetsaktionen COST B4 har haft i
uppgift att sammanföra och samla information om den
forskning som finns samt undersöka hinder för forskning.
Den rekommenderar bl a följande: Att ta hänsyn till valfrihet
och erfarenhet och samtidigt försöka garantera att använda
terapiformer är säkra och effektiva, att en europeisk
minimistandard beträffande terapeuters medicinska
kunskaper införs, att hälso- och sjukvårdspersonal får
information om okonventionella metoder för att kunna delge
sina patienter samt att det behövs en infrastruktur för
forskningen som speglar den faktiska förekomsten av
komplementära terapier. Annars går de inte att utvärdera.
EU-rådet och parlamentet enades den 17 november 1998 om att medel
skulle avsättas för forskning inom icke-konventionell medicin under åren
1999-2002. Det de vill avsätta medel till är att utvärdera hur effektiva icke-
konventionella terapier är.
Det finns en rad hinder, som kan jämföras med "moment 22", förknippade
med forskning och utveckling rörande alternativ medicin som beror på
företeelsens marginalisering och kontroversiella karaktär. För att finansiärer
skall satsa pengar på forskning krävs redan genomförda studier som pekar på
att det inom området finns sådant som är intressant att studera vidare, men
även för sådana förberedande studier krävs såväl finansiering som
forskarkompetens. Få etablerade forskare har engagerat sig i ämnet. Inom
forskarvärlden finns det forskarkompetens men sämre kunskaper i
alternativmedicin, medan det inom det alternativmedicinska området finns
ämneskunskaper men inte forskarkompetens. Det krävs forskarutbildning för
att bygga upp en sådan kompetens och alternativmedicinska utbildningar har
inte denna status och dessutom små möjligheter till handledning. Dessa
exempel visar på att det behövs en infrastruktur inom forskningen och på att
särskilda resurser behöver avsättas för att åstadkomma en forskarmiljö som
kan generera forskning inom detta område. Det visar med all tydlighet att det
välvilliga svar som socialutskottet gav på kravet om forskning i sitt
betänkande 1998/99:SoU10 endast är ett slag i luften och aldrig kommer att
leda till forskning. Svaret 1999/2000 är ännu mer knapphänt. I stället behöver
riktade resurser avsättas för att bygga upp ett kompetenscentrum och för att
möjliggöra egna forskningsprojekt. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag i denna riktning i forskningspolitiken. Detta bör ges regeringen
till känna.
Momsen och ersättning
från försäkringskassan
Ju mer allmänt erkända och använda de alternativa
behandlingsformerna blir, desto underligare framstår det
faktum att den vanliga hälso- och sjukvården är
momsbefriad medan de alternativa behandlingarna är fullt
momspliktiga. Detta oavsett vem som hjälper patienten att
bli frisk. I början av 1990-talet genomfördes en utredning
som behandlade momsfrågan och alternativa
behandlingsformer. Den lade förslag om att vissa terapier
kunde befrias från moms vilket emellertid inte ledde till
regeringsförslag. Med den snabba utveckling som råder
inom området är det nu tid att återigen se över denna fråga
för att i takt med att terapier blir erkända även befria dem
från moms. En förutsättning för momsbefrielse är att
utövaren uppfyller vissa kriterier - jämför Danmarks
system! I samma sammanhang bör även ersättning från
försäkringskassan ingå. Detta bör ges regeringen till känna.
Utredning om alternativa
behandlingsmetoder
I december 1998 tillsatte regeringen en utredning, som ska
lägga sitt betänkande den 1/7 2000, om alternativmedicinsk
behandling av djur, vilket är mycket intressant bl a från
placebosynpunkt. Vi menar dock att det är av minst lika stor
vikt att utreda alternativmedicin på humansidan.
Målsättningen med all sjukvård måste vara att fler
människor får leva ett friskare liv. Här har
alternativmedicinen mycket att tillföra på ett för
människorna och samhällsekonomin fördelaktigt sätt. I
utredningen behöver även reglerna för behandling av barn
ses över samt regler för utbildning och behörighet för alla
terapeuter. Sedan alternativmedicinkommittén arbetade
under senare hälften av 80-talet har mycket hänt som
motiverar att en ny utredning tillsätts. Utredningen bör ha ett
betydande inslag av representanter för alternativmedicinen.
Detta bör ges regeringen till känna.