1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av hur de olika ekonomiska
stödformerna tillämpas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en uppföljning av Anhörig 300-medlen.
Stor del av
omsorgsarbetet
Den övervägande delen av dagens omvårdnad och omsorg
ges av anhöriga. Trots detta är det många som tror att
anhörigas insatser endast är ett komplement till det
offentliga. Verkligheten visar att det snarare är tvärtom.
Anhörigvårdare svarar för mer än 60 procent av allt
omsorgsarbete.
Inget kan vara bättre för den som behöver omvårdnad och omsorg än att
kunna få den av nära och kära. Det är självklart att denna omvårdnad och
omsorg skall ges men det finns naturligtvis till slut både fysiska,
psykologiska, mänskliga och ekonomiska begränsningar för hur mycket det
går att begära av en anhörig.
Anhörigvårdarnas situation har uppmärksammats på senare tid genom
olika projekt till vilka statliga medel har anslagits. Det finns också olika
former av ekonomisk ersättning för anhörigvårdare. Villkoren och
ersättningsnivåerna varierar starkt mellan kommunerna. Antalet som får
anhörigbidrag minskar, liksom anhöriganställningarna. Det är många som
trots att de gör dygnet-runt-insatser inte får någon ekonomisk ersättning för
detta.
Stöd och avlösning
Ett antal kommuner har inrättat anhörigkonsulenter, vilka på
olika sätt skall uppmärksamma anhörigvårdarnas situation.
Detta gäller såväl på ett allmänt plan som när det gäller att
söka förbättra möjligheterna att fysiskt och psykiskt orka
med att vara anhörigvårdare. För att anhörigvårdare skall
orka behövs olika stödinsatser, till exempel en garanterad
möjlighet till avlastning. Det stöd och den avlösning som
anges i socialtjänstlagen är en frivillig verksamhet för
kommunerna. Detta gör att många anhörigvårdare lever
under stor press och osäkerhet.
I vissa fall kan ekonomiskt stöd utgå till anhörigvårdare, endera via
socialförsäkringssystemet eller via kommunen. Via socialförsäkringssystemet
utbetalas närståendepenning till den som för att vårda någon anhörig avstår
från sin ordinarie arbetsinkomst. Denna stödform kan alltså inte utgå om
vårdaren är pensionär. Totalt är det en försvinnande liten del av de äldre som
vårdar sina anhöriga som får någon form av ekonomiskt stöd. Merkostnader
för vården uppstår ofta för det enskilda hushållet. Det behövs en översyn av
hur de olika ekonomiska stödformerna tillämpas vad gäller äldre
anhörigvårdare.
Uppföljning av anslag
Den satsning på närståendestöd, de s.k. Anhörig 300-
medlen, som initierades i den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken, utgör en bra början. Resultaten av Anhörig
300-satsningen måste tas till vara.
Under 1980-talet utbetalades 22 000 ersättningar till anhörigvårdare. Två
tredjedelar var anhörigbidrag. I dag är siffran reducerad till 6 000.
Kommunerna tillämpar olika regler för utbetalning av anhörigbidrag. En del
avskaffar det, andra minskar det, andra återinför bidraget och åter andra
diskuterar en höjning.
Regeringen beräknar nu anslaget till anhöriga till 100 miljoner kronor. Det
skall inordnas i det generella bidraget till kommunerna. Det är nödvändigt att
staten följer upp hur medlen används. Vidare måste behovet av att införa
enhetliga regler för utbetalning av anhörigbidrag övervägas samt en rättighet
för anhöriga/närstående att få ersättning för de merutgifter de har för sina
insatser införas.