Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av hur de olika ekonomiska stödformerna tillämpas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en uppföljning av Anhörig 300-medlen.
Stor del av omsorgsarbetet
Den övervägande delen av dagens omvårdnad och omsorg ges av anhöriga. Trots detta är det många som tror att anhörigas insatser endast är ett komplement till det offentliga. Verkligheten visar att det snarare är tvärtom. Anhörigvårdare svarar för mer än 60 procent av allt omsorgsarbete.
Inget kan vara bättre för den som behöver omvårdnad och omsorg än att kunna få den av nära och kära. Det är självklart att denna omvårdnad och omsorg skall ges men det finns naturligtvis till slut både fysiska, psykologiska, mänskliga och ekonomiska begränsningar för hur mycket det går att begära av en anhörig.
Anhörigvårdarnas situation har uppmärksammats på senare tid genom olika projekt till vilka statliga medel har anslagits. Det finns också olika former av ekonomisk ersättning för anhörigvårdare. Villkoren och ersättningsnivåerna varierar starkt mellan kommunerna. Antalet som får anhörigbidrag minskar, liksom anhöriganställningarna. Det är många som trots att de gör dygnet-runt-insatser inte får någon ekonomisk ersättning för detta.
Stöd och avlösning
Ett antal kommuner har inrättat anhörigkonsulenter, vilka på olika sätt skall uppmärksamma anhörigvårdarnas situation. Detta gäller såväl på ett allmänt plan som när det gäller att söka förbättra möjligheterna att fysiskt och psykiskt orka med att vara anhörigvårdare. För att anhörigvårdare skall orka behövs olika stödinsatser, till exempel en garanterad möjlighet till avlastning. Det stöd och den avlösning som anges i socialtjänstlagen är en frivillig verksamhet för kommunerna. Detta gör att många anhörigvårdare lever under stor press och osäkerhet.
I vissa fall kan ekonomiskt stöd utgå till anhörigvårdare, endera via socialförsäkringssystemet eller via kommunen. Via socialförsäkringssystemet utbetalas närståendepenning till den som för att vårda någon anhörig avstår från sin ordinarie arbetsinkomst. Denna stödform kan alltså inte utgå om vårdaren är pensionär. Totalt är det en försvinnande liten del av de äldre som vårdar sina anhöriga som får någon form av ekonomiskt stöd. Merkostnader för vården uppstår ofta för det enskilda hushållet. Det behövs en översyn av hur de olika ekonomiska stödformerna tillämpas vad gäller äldre anhörigvårdare.
Uppföljning av anslag
Den satsning på närståendestöd, de s.k. Anhörig 300- medlen, som initierades i den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken, utgör en bra början. Resultaten av Anhörig 300-satsningen måste tas till vara.
Under 1980-talet utbetalades 22 000 ersättningar till anhörigvårdare. Två tredjedelar var anhörigbidrag. I dag är siffran reducerad till 6 000. Kommunerna tillämpar olika regler för utbetalning av anhörigbidrag. En del avskaffar det, andra minskar det, andra återinför bidraget och åter andra diskuterar en höjning.
Regeringen beräknar nu anslaget till anhöriga till 100 miljoner kronor. Det skall inordnas i det generella bidraget till kommunerna. Det är nödvändigt att staten följer upp hur medlen används. Vidare måste behovet av att införa enhetliga regler för utbetalning av anhörigbidrag övervägas samt en rättighet för anhöriga/närstående att få ersättning för de merutgifter de har för sina insatser införas.
Stockholm den 26 september 2000
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)