Motion till riksdagen
2000/01:So211
av Julin, Thomas (mp)

Lagen om vård av missbrukare


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att klarlägga
situationen inom missbrukarvården.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring för att
skydda fostret.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att LVM görs könsneutral.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att LVM även skall komma i fråga för att skydda annan än
missbrukaren eller närstående.
Inledning
Enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall, 4 § LVM, skall
tvångsvård beslutas, om någon till följd av ett fortgående missbruk av
alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att
komma ifrån sitt missbruk. Tvångsvård kan beslutas om vårdbehovet inte
kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på annat sätt och personen till
följd av sitt missbruk utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig
fara, löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv eller kan befaras komma
att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
Besparingar under 1990-talet i den offentliga sektorn har satt sina spår
även i missbruksvården. Allt oftare hörs kritiska röster från såväl
socialarbetare som polisen när det gäller möjligheten att använda LVM.
Lagen används idag mycket sparsamt. Kommunerna satsar i större omfattning
än tidigare på frivillig öppenvård under dagtid och länsrätterna avslår i större
utsträckning än tidigare ansökningar om LVM.
LVM och missbrukare
LVM-ribban har satts så högt för vård enligt LVM att samhället äventyrar
många missbrukares liv. I många fall finns det anledning att misstänka att
man avvaktat så länge med vårdinsatser att missbrukare avlidit i misär på
grund av uteblivna insatser. Det händer även att socialchefer öppet uttalar
att det inte är någon idé att skicka missbrukare på behandling eftersom de
ändå återvänder i sitt missbruk. Den förändrade attityden till missbrukare
har medfört att polis och socialarbetare tvingats flytta gränsen för en
LVM-anmälan.
Den som inte själv vill ha vård lämnas åt sitt öde. Föräldrar som vädjar om
hjälp till ett myndigt missbrukande barn upplever att ingen lyssnar på dem.
Situationen är så allvarlig för många missbrukare och deras anhöriga att det
bör tillsättas en utredning för att undersöka hur den förändrade synen på
missbrukare påverkat missbruksvården och hur den mer öppna och frivilliga
missbruksvården påverkat livssituationen för missbrukaren och dennes
anhöriga.
LVM och det ofödda barnet
Vid flera tillfällen har socialarbetare påtalat bristen av att LVM inte
skyddar det ofödda barnet. En förändring på den punkten skulle väsentligt
förbättra möjligheterna att ingripa när en gravid kvinna missbrukar
alkohol och droger. Det är oacceptabelt att samhället inte alltid ingriper
när det uppmärksammas att en gravid kvinna utsätter sitt foster för risken
att få bestående allvarliga skador på grund av den blivande mammans
missbruk. Det är en allvarlig brist att lagstiftningen inte skyddar fosteret.
Vi anser att lagen måste ändras så att även det väntade barnet får ett
skydd.
Könsneutral lagstiftning
Det är märkligt att LVM beskriver missbrukaren som han. Eftersom
missbruket är utbrett bland både kvinnor och män bör lagen justeras på
den punkten. Lagen ska dessutom vara könsneutral.
Idag är det så att beslut skall kunna göras om tvångsvård om det till
exempel kan befaras att missbrukaren kan komma att allvarligt skada sig själv
eller någon närstående. En sådan skrivning i lagen är både märklig och
otillräcklig. Lagen måste givetvis skydda alla som kan riskera att skadas av en
missbrukare och bör ha följande eller snarlik lydelse:
Enligt lagen om vård av missbrukare ................. eller kan befaras komma
att allvarligt skada sig själv eller någon annan.

Stockholm den 20 september 2000
Thomas Julin (mp)
Barbro Feltzing (mp)