Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning av pensionärers ekonomiska och sociala situation, framför allt mot bakgrund av det faktum att alltför många pensionärer lever fattigt efter svenska mått mätt. Motivet för mitt förslag
Pensionärsorganisationer och många pensionärer känner sig orättvist behandlade och anser sig inte fått en rättvis del av välfärdsutvecklingen. I stället menar man att många pensionärer fått vidkännas kraftiga ekonomiska och sociala åtstramningar.
I tidningarnas insändarspalter publiceras många inlägg där enskilda pensionärer beskriver sin egen och andra pensionärers dåliga ekonomiska och sociala situation. Pensionärsorganisationer hävdar ofta att deras medlemmar sätts i strykklass.
Vad som är förvånansvärt i sammanhanget är det faktum att politiker sällan eller aldrig går in dessa debatter och förklarar eller försvarar varför det är som det är. Denna ofta uteblivna debatt tolkar många pensionärer som att de har rätt i sin kritik och att politiker skäms för den uppkomna situation.
Nu är det förvisso så att inom gruppen pensionärer råder stora skillnader. Det finns de som har god pension och en hygglig social standard. Samtidigt finns det många pensionärer vilka, åtminstone med svenska mått mätt, med rätta kan betraktas som fattiga och som har stora ekonomiska och sociala problem.
Åtskilliga är de uppgifter i media som beskriver med konkreta exempel de i bland rena tragedier som drabbar en del pensionärer. Dessutom går det inte att förbigå de exempel på direkt vanvård av äldre som under stora rubriker slagits upp i media där det sammantaget kan skrivas att uppenbara kränkningar förekommit.
Nu aktuella skattesänkningar för i stort sett samtliga löntagare gäller inte för gruppen pensionärer. Detta beroende på att skattesänkningarna utgör en delvis kompensation för kommande egenavgifter vilket pensionärer inte betalar.
Trots detta anser många pensionärer sig åsidosatta då de i flera fall, när politiker talar om att det går bra för landet, för egen del märker att deras pensionsökning ibland endast uppgår till några tior per månad.
Riksdagen borde ta initiativ till en utredning om levnadsvillkoren för olika grupper inom pensionärskollektivet. Det går uppenbarligen inte att behandla pensionärer som en ekonomisk och social homogen grupp. Så har tydligen gjorts med resultat att gruppen som helhet har det relativt bra. Detta resultat är rimligtvis missvisande.
Om till exempel 75 procent av landets pensionärer lever hyggligt och övriga mindre bra eller dåligt, blir resultatet sammanslaget att pensionärerna har en god standard. Så bör man dock inte räkna utan även de som lever under en värdig levnadsnivå måste bli fokuserade.
Stockholm den 21 september 2000
Sten Andersson (m)