Motion till riksdagen
2000/01:So205
av Björkman, Lars (m)

Läkemedel i trafiken


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder i syfte att förbättra informationen om och
varningstexterna på mediciner som är oförenliga med framförande av
fordon i trafiken.
Förbättrad information på läkemedels-
förpackningar
Fordonsförare som intagit trafikfarliga mediciner är vanligt
förekommande. Många gånger är det fråga om mediciner som kan
jämställas med narkotiska preparat. Att så många förare kör efter att ha
intagit trafikfarliga mediciner beror främst på att det råder okunskap om
läkemedlens effekt. Hade föraren kunskap om den intagna medicinens
påverkan på körförmågan skulle han/hon sannolikt avstå från att köra. Det
finns tyvärr inga statistiska belägg för hur många dödsfall som inträffar på
grund av trafikfarliga mediciner. Vägverket är emellertid klart över att det
förekommer att ett antal personer dör och skadas svårt i trafiken till följd
av bruk av trafikfarliga läkemedel. Vägverket har gjort uppskattningar att
det sker ca 20-30 självmord per år av förare i trafiken. Hur många av
dessa som är medvetna eller bara misstänkta på grund av medicinering av
antidepressiva mediciner är även det oklart. Här kan dock tänkas att det i
några fall egentligen är den trafikfarliga medicinen som utgör bakgrunden
till olyckstillbudet.
Anledningen till att så många kör omkring med trafikfarliga mediciner är
att det saknas ett fast regelverk som beskriver vilka mediciner som är
trafikfarliga. Det föreligger också väsentliga brister i informationen kring
trafikfarliga läkemedel.
Det är Läkemedelsverket som åsätter medicin innehållande vissa
trafikfarliga substanser en varningstriangel. Varningstriangeln utgör en signal
att medicinen kan påverka trafikbeteendet på ett negativt sätt.
Varningstriangeln återfinns på läkemedelsförpackningen och i FASS. Denna
märkning sker helt på frivillig väg av Läkemedelsverket. Något regelverk
eller lagstiftning som reglerar märkningen finns inte. Det har visat sig att det
 i
praktiken föreligger en viss ojämnhet i tillämpningen vad gäller utmärkande
med triangel. Det förekommer att två snarlika mediciner med likadana
medicinska egenskaper kan behandlas olika. Den ena medicinen märks medan
den andra saknar triangelmärke. Under senare tid har läkemedel allt oftare
kommit att importeras från andra länder till lägre kostnad. Dessa läkemedel är
inte markerade med varningstriangel. Detta även om det rör sig om läkemedel
som är av exakt samma fabrikat och innehåll som ett med triangelmärkning.
För dessa importerade läkemedel får således inte läkemedelsanvändaren
kunskap om medlets trafikfarliga egenskaper.
Den ordinerande läkaren förväntas informera om den medicin som skrivs
ut. Detta sker dock inte alltid, bland annat mot bakgrund av tidsbrist vid
kontakten med patient. Ett ökat ansvar bör läggas på ordinerande läkare.
Apoteket ska informera om den medicin som lämnas ut till patienten. Detta
sker genom ett informationsblad, vari det framgår om medicinen är märkt
med varningstriangel eller ej och vad detta innebär. En rad faktorer bidrar
emellertid till att denna information inte alltid går fram: broschyrens layout,
benägenheten att läsa broschyren, typ av medicin etc. påverkar huruvida
information om medicins trafikfarliga egenskaper går fram - men också de
enskilda apotekens (och anställdas) benägenhet att ta ansvar för dessa frågor.
De åtgärder som krävs för att komma till rätta med dagens situation - där
många förare (ofta omedvetna om medicinens trafikfarliga egenskap) är
olämpliga förare genom att de intar viss medicin - är att kräva ett fast
regelverk där ansvar och omfattning av ansvar fastställs i lag. Ett regelverk
bör skapas för att fastställa vem som bär ansvar för att triangelmärkning av
medicin sker och hur proceduren för fastställande av triangelmärkningen ska
gå till. Föreskrifter bör tillkomma som innebär att varningstriangel på
läkemedelsförpackningar måste vara förenad med en text, vari det framgår att
det rör sig om "trafikfarlig medicin".

Stockholm den 19 september 2000
Lars Björkman (m)
Jan-Evert Rådhström (m)