med anledning av prop. 1999/2000:149 Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om insatser för att klara läkarförsörjningen i glesbygd.
Motivering
Regeringen konstaterar i propositionen att om primärvården skall kunna
fylla funktionen att vara basen i hälso- och sjukvården måste antalet
läkare i primärvården öka. Med en ökad läkartäthet skapas praktiska
förutsättningar för alla invånare att etablera en fast kontakt med en
familjeläkare.
Regeringen gör bedömningen att med de föreslagna insatserna är det fullt
möjligt att öka läkartätheten i primärvården. Målet är att antalet specialister
i
allmänmedicin skall öka med i genomsnitt 170 per år till år 2010.
Det behövs utan tvivel stora insatser om de idag mycket stora problemen
att rekrytera läkare till glesbygd skall kunna lösas. Det visar bland annat den
aktuella situationen i våra hemlän Gotlands och Kronobergs län. För att klara
primärvården tvingas kommunen eller landstinget hyra in läkare till allt högre
kostnader.
Det skapar en helt orimlig situation. Landstingen tvingas acceptera
läkarnas arvodeskrav för att uppnå en någorlunda vårdkvalitet. Vi riskerar att
få en ond spiral där alltmer av sjukvårdens resurser går till inhyrning av
läkare och även annan sjukvårdspersonal. Inhyrningssystemet gör också att
det blir svårt att få en kontinuitet i vårdarbetet.
Självklart skall inte läkarna kritiseras för den uppkomna situationen. Men
det är nödvändigt att snabbt vidta kraftfulla åtgärder.
Det måste bli mer attraktivt att arbeta som läkare i glesbygd. Lönetillägg,
avskrivning av studieskulder, arbetstider och möjligheten att forska är då
några angelägna insatser som måste diskuteras.
Även om landstingen har huvudansvaret för hälso- och sjukvården bör
regeringen, i linje med propositionens titel om en "Nationell handlingsplan
för utveckling av hälso- och sjukvården", ta initiativet till överläggningar med
Landstingsförbundet hur regeringen och landstingen tillsammans ska kunna
klara läkarförsörjningen i glesbygd. Ambitionen måste bland annat vara att
överväga hur inhyrningen av läkare till allt högre kostnader skall kunna
begränsas.
Det är bra att regeringen vill öka läkartätheten. Men om inte särskilda
insatser görs är risken uppenbar att glesbygden inte kommer att få någon ökad
läkartäthet.