med anledning av prop. 2000/01:5 Personlig assistans till personer över 65 år
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätten till utökat antal assistanstimmar efter fyllda 65 år.
Rätt till personlig assistans även efter 65-
årsdagen
Regeringen har äntligen lagt fram sin proposition om rätten att få behålla
personlig assistans efter fyllda 65 år. År av upprepade krav på detta, från
bland andra Folkpartiet, har äntligen gett resultat. Det är bra. Bättre sent
än aldrig.
Folkpartiet ansåg så sent som i våras att frågan redan då var tillräckligt
utredd och att reformen därför skulle träda i kraft den 1 januari år 2001.
Frågan har diskuterats länge och Folkpartiet har hela tiden framhållit att det
är
av största vikt att den löses, så att människor efter 65-årsdagen kan fortsätta
sitt liv som tidigare och slippa bli beroende av kommunens hemtjänst.
Regeringen har dock infört en begränsning i rätten till personlig assistans
efter fyllda 65 år beträffande antalet assistanstimmar, som inte får utökas
efter
65-årsdagen. Det viktigaste är att den enskilde funktionshindrade får behålla
den personal som han/hon själv valt, även om antalet timmar utökas.
Enligt Folkpartiets uppfattning ska assistansreformen helt skötas av
försäkringskassan, vilket betyder att det är endast en huvudman för den
personliga assistansen. Folkpartiet avvisar således regeringens proposition i
detta avseende. Om behovet av assistans ökar, exempelvis till följd av
försämrad hälsa vid högre ålder, ska försäkringskassan svara också för det
behovet, även om det kan sägas vara en del av det kommunala ansvaret. Ett
huvudskäl för vår uppfattning är att det är en stor fördel för den enskilde om
det ökade vårdbehovet hanteras inom samma personalorganisation som svarar
för den personliga assistansen. Vi bedömer att kostnadsökningen för staten av
detta system blir marginell. Eftersom vi delar regeringens uppfattning att
gränsdragningen mellan behovet av personlig assistans och hemtjänst blir
svår vill vi alltså förorda en annan princip än regeringen, nämligen att staten
tar på sig kostnaden även för ett eventuellt ökat vård- och omsorgsbehov för
personer över 65 år.