1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samordnandet av myndighetsbeslut.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skattekontosystemet måste förenklas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillämpa normala tidsfrister.
Motiv för mina förslag
Skattekontot är ett gissel för småföretagare rent allmänt. Det
är mer tidskrävande än tidigare system (mer än dubbla
arbetstiden går åt). Samtidigt är specifikationerna
svårbegripliga, vilket skapar osäkerhet. Men det värsta är
ändå den rättsosäkerhet som systemet skapar. Jag kan
illustrera det med vad som i somras hände en av mina vänner
som är småföretagare.
En gång per månad kommer det en specifikation över vilka transaktioner
skattemyndigheten har bokfört på skattekontot. När den preliminära skatten
debiteras sker en avstämning på kontot mot arbetsgivaravgift, moms, tidigare
inbetalningar, beslut om arbetsgivaravgift, beslut om avdragen skatt,
korrigerad kostnadsränta, korrigerad intäktsränta, ny kostnadsränta och ny
intäktsränta. Därmed uppstår överskott (som utbetalas till företaget) eller
underskott (som ska betalas in av företaget. I det senare fallet är
kontoutdraget tillika en betalningsuppmaning. Min vän småföretagaren fick
ett kontoutdrag per den 3 juli som visade att han skulle betala 22 445 kronor
och att detta belopp skulle vara bokfört på skattemyndighetens konto senast
den 26 juli. Han betalade omedelbart in pengarna och åkte på semester.
Den 8 augusti, samma dag som han återvände från semestern, kom nästa
kontoutdrag, daterat den 7 augusti. Enligt detta hade han ett underskott på
skattekontot på 12 395 kronor, vilket enligt kontoutdraget hade överlämnats
till Kronofogdemyndigheten för indrivning den 5 augusti. Orsaken visade sig
vara att skattemyndigheten hade återbetalat just denna summa på 12 395
kronor till hans företag den 5 juli, eftersom han denna dag hamnade på plus
på skattekontot p.g.a. hans snabba inbetalning.
Från Kronofogdemyndigheten kom det en betalningsanmaning, daterad
den 9 augusti, på 12 930 kronor (inkl ränta från 5 juli samt avgift). Beloppet
skulle vara betalt senast 31 augusti.
Samma dag som skattemyndigheten överlämnade skulden till
Kronofogdemyndigheten hamnade företaget i Kronofogdemyndighetens
register. Just då behandlades tre anbud som hade lämnats in före semestern,
bl.a. ett fyraårigt ramavtal med hans största kund.
Vid upphandlingar sker alltid en prövning i två steg. I det första
kontrollerar den upphandlande organisationen att företaget inte har några
skatteskulder. Har man det kan man inte gå vidare till steg två, utan anbudet
förkastas utan prövning. Om så sker får man inte veta det förrän när
upphandlingen är avslutad p.g.a. sekretessen under pågående upphandling.
Det lilla företaget riskerade således att gå miste om tre uppdrag, vilka
motsvarade ca 75 procent av det kommande årets intäkter. Dessutom skulle
företaget lämna in ytterligare ett anbud några dagar senare, men kunde inte
göra detta eftersom det då inte kunde få det intyg som krävdes på att företaget
inte hade någon skatteskuld.
Eftersom Kronofogdemyndighetens register är offentliga tar dessutom
kreditupplysningsföretag uppgifter ur dessa. Det finns ingen garanti för att
felaktiga uppgifter sedan tas bort.
Efter ca 40 telefonsamtal och två brev med redogörelse för vad som hänt
och övriga formalia som krävdes, beslutade skattemyndigheten den 24 augusti
om rättelse av felaktigt restförd skatt. Denna överlämnades till
Kronofogdemyndigheten för beslut, dit den ankom den 28 augusti. Efter ett
flertal telefonsamtal och flera timmars telefonkö fattade
Kronofogdemyndigheten sent samma dag beslut att rätta. Eftersom beloppet
skulle vara bokfört på Kronofogdemyndighetens konto senast den 31 augusti
var den 28 augusti sista inbetalningsdag.
Det ovan redovisade visar att nuvarande ordning inte är acceptabel.
Systemet måste förenklas. Företagen måste meddelas innan en påstådd
skuld överlämnas till Kronofogdemyndigheten så att det finns en rimlig chans
att hinna rätta till felen. Om det uppstår ett fel är det inte rimligt att lägga
hela
arbetet på företaget. Min vän fick ägna minst fem arbetsdagar åt detta.
Dessutom skapade det av naturliga skäl en stor oro.
Myndigheternas beslutsfattande måste samordnas så att det inte krävs
beslut från flera håll för att rätta till uppenbara felaktigheter. Slutligen
vore
det inte orimligt att även i dessa fall tillämpa normala tidsfrister (jämför
sedvanlig betalningstid 30 dagar) så att det finns rådrum och tid att rätta till
felaktigheter.