Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en samlad
strategi för att motverka svartarbete.
Motivering
Eftersom den svarta sektorn per definition ligger utanför den
del av ekonomin som är synlig och mätbar vad gäller
exempelvis omfattning och omsättning, är det synnerligen
svårt att göra en uppskattning av den svarta sektorns storlek.
Riksrevisionsverket, RRV, har genomfört två intervjuundersökningar som
visar att åtminstone 11 till 14 procent av befolkningen mellan 18 och 74 år
utfört svart arbete någon gång under 1997. Detta motsvarar mellan 650.000
och 800.000 människor.
Värdet av det svarta arbetet 1997 uppskattas till ca 50 miljarder kronor,
vilket motsvarar ca 3 procent av bruttonationalprodukten, BNP. Det svarta
arbetet beräknas leda till ett skattebortfall för stat och kommun som uppgår
till 20-40 miljarder kronor. Uppskattningen är avhängig ett antal antaganden,
som exempelvis hur stor del av det svarta arbetet som skulle ha utförts även
om det beskattades.
Det svarta arbetet uppskattas uppgå till ca 5 procent av det totala arbetet i
Sverige. Liksom vad gäller värdet av det svarta arbetet baserar sig denna
uppskattning dels på intervjuundersökningarna, dels på beräkningar utifrån
nationalräkenskaperna.
Om en arbetstagare eller en företagare underlåter att deklarera inkomster
kan ansvar för skattebrott bli aktuellt. Enligt 2 § skattebrottslagen (1971:69)
skall den som på annat sätt än muntligen uppsåtligen lämnar oriktig uppgift
till myndighet eller underlåter att till myndighet lämna deklaration, kontroll-
uppgift eller annan föreskriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för
att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller
återbetalas
till honom själv eller annan, dömas för skattebrott till fängelse i högst två
år.
För att ansvar för skattebrott enligt 2 § skall kunna komma i fråga krävs att
den skattskyldige åtminstone indirekt haft för avsikt att undandra staten
skattemedel. Om felaktigheten beror på grov oaktsamhet kan i stället ansvar
för vårdslös skatteuppgift enligt 5 § skattebrottslagen bli aktuellt. Detta
brott
kan ge böter eller fängelse i högst ett år. Om ett uppsåtligt skattebrott anses
ringa döms endast för skatteförseelse till böter enligt 3 § skattebrottslagen.
Om skattebrottet däremot avsett stora belopp eller utgjort ett led i en
systematisk brottslig verksamhet kan det bedömas som grovt skattebrott
enligt 4 § skattebrottslagen. Detta brott ger fängelse på mellan sex månader
och sex år.
Den som köper svarta tjänster av en näringsidkare kan teoretiskt göra sig
skyldig till medhjälp till skattebrott, vilket kan ge lika högt straff som det
skattebrott som näringsidkaren gör sig skyldig till. Om köparen är en
privatperson är det i de flesta fall mycket svårt att bevisa att han eller hon
haft
uppsåt att medverka till att ersättningsbeloppet inte redovisas till
skattemyndigheten. Om köparen också är näringsidkare kan denne dock
genom sin medverkan ha gjort sig skyldig även till annan brottslighet såsom
bokföringsbrott.
Om det i stället är fråga om ett förhållande mellan arbetsgivare och
arbetstagare kan arbetsgivaren dömas för skattebrott redan därigenom att han
underlåter att betala arbetsgivaravgifter eller lämna kontrolluppgift om
utbetald lön.
Enligt RRV gäller att ca 68 procent av befolkningen i åldern 18-19 år
arbetar svart eller kan tänka sig att arbeta svart (se rapport 1998:29 tabell
5.13). Denna andel sjunker successivt med stigande ålder. I exempelvis åldern
60-69 år är det endast ca 22 procent som arbetar svart eller som kan tänka sig
att göra det.
Skattemyndigheten, byggentreprenörerna och Byggnads har inlett en
samverkan för att få bort svartjobben i byggbranschen. Byggsektorn är en av
de branscher där svartjobb förekommer.
En utökad identitets- och närvarokontroll på byggena är en åtgärder som
underlättar skattemyndigheternas kontroll och gör det svårare att utnyttja
svart arbetskraft. Riksskatteverket menar att ett led i arbetet är att försöka
strypa efterfrågan på svart arbetskraft och det är därför man inlett samverkan
med både arbetsgivare och anställda inom byggsektorn.
RRV anger att ca 25 procent av dem som studerar arbetar svart, och att
dagens unga generellt sett är mer benägna att arbeta svart än dagens äldre.
RRV menar att det därför finns en risk att omfattningen av det svarta arbetet
kan öka i Sverige. Mot bakgrund av vad som anförts samt mot bakgrund av
att svartarbetet påtagligt negativt påverkar konkurrensförhållanden mellan de
företag som använder och de som inte använder svart arbetskraft samt det
faktum att den svarta sektorn urholkar välfärdssamhällets grund så bör
riksdagen ge regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen med en
samlad strategi för att motverka svartarbete. Denna strategi bör bl.a. beakta
påföljder vid utförande och köp av svart arbetskraft samt på vilka sätt
attityder mot att arbeta svart kan förstärkas.