Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder mot ekonomisk brottslighet.
Motivering
Den ekonomiska brottsligheten utgör ett av de allvarligaste
och mest svårbemästrade slagen av kriminalitet. Den drabbar
såväl enskilda som näringsliv och samhälle. Den snedvrider
konkurrensen och undergräver förutsättningarna för
näringslivets verksamhet och utveckling. Ekonomisk
brottslighet i form av miljöbrott rubbar de ekologiska
förutsättningarna för kommande generationer.
Den ekonomiska brottslighetens omsättning har vuxit dramatiskt och stigit
högt upp i samhällshierarkin. En förklaring till den utvecklingen är att
marknaden för ekobrott är enorm. En annan är att samhällets resurser och
regelverk inte håller jämna steg med brottslingarna. En tredje förklaring är att
det är så lätt att tjäna stora pengar.
Staten/skattebetalarna är de stora förlorarna mätt i pengar. Den svarta
sektorn är världens absolut största marknad. Experter anger världens "gross
criminal product" till ca. 1 000 miljarder dollar, varav ungefär hälften
genereras i USA. Enligt FN omsätter knarkhandeln ca 500 miljarder dollar
per år. Det gör den större än världens hela oljemarknad. En stor del av dessa
pengar måste tvättas vita. Det sker med hjälp av ekobrott.
I Sverige beräknas den svarta sektorn omfatta 5-10 procent av BNP eller
uppemot 150 miljarder kronor. Det är nästan lika mycket som den svenska
skogsindustrin omsätter. Då ingår allt skattefiffel, bidragsfusk, svartbyggande
m m. Hur stor del av denna helhet, som de professionella ekobrottslingarna
står för, är okänt. Riksskatteverket uppskattar det totala momsbortfallet till
följd av fusk och brott till ca 15 miljarder kronor eller ca en procent av BNP.
Detta motsvarar ungefär vad vi köper vin och sprit för under ett år.
Medan polis och åklagare lider av en otymplig organisation, små resurser
och bristande kompetens, arbetar ekobrottslingen ofta i effektiva
organisationer med stora resurser och ibland med några av landets bästa
juridiska och ekonomiska rådgivare. Följaktligen leder bara en mycket liten
del av konkurserna till anmälan, trots att det finns brottsmisstankar i 25
procent av alla konkurser. Bokföringsbrott, som ingår i nästan alla ekobrott,
utreds ofta inte alls. Orsaken är kapacitetsbrist. Antalet anmälda
borgenärsbrott, som också ingår i många härvor, har mer än fördubblats på tio
år. Men antalet som hamnar i domstol har minskat med runt tio procent.
Också här är det kapacitetsbrist som är orsaken till den negativa utvecklingen.
Den nya ekobrottsmyndigheten kan naturligtvis medverka till att förbättra
situationen. Men den är naturligtvis långtifrån tillräcklig för att kunna
begränsa ekobrotten.
Som vi ser det finns det tre huvudvägar för att begränsa den ekonomiska
brottsligheten:
1. Samhället kan utöka kontrollen, utreda fler misstänka brott, anställa fler
och bättre poliser och åklagare och tvinga fram mer samarbete inom och
mellan myndigheterna och över landets gränser.
2. Sänk beviskraven, rättssäkerheten och integritetsskyddet samt höj
straffsatserna. En ökad möjlighet att arbeta med dataregister skulle
underlätta situationen för polis och åklagare och de företagare och kunder
som vill veta mer om den man gör affärer med. Den återinförda
generalklausulen är ett steg i rätt riktning. Möjligheterna att göra
överraskande skatterazzior och husrannsakan måste också förbättras.
3. Ändra regelverket och ryck undan grunden för brottet. Så t ex bör reglerna
för rätten att registrera, äga och teckna firma ändras. Det är knappast
orimligt att begära att den som vill få rätten att driva in skatter (moms)
också ställer upp på någon form av vandelsprövning och identitetskontroll.
Samordnade regler inom EU för moms och punktskatter skulle få en stor
del av Europas nu snabbväxande smuggelmarknad att haverera. Om staten
sedan skaffade sig någorlunda samma syn på fordringar som näringslivet,
skulle indrivningen av skatter kunna ske med långt större effektivitet än
idag.
Vi vill i denna motion särskilt lyfta fram fyra områden där
åtgärder mot ekonomisk brottslighet torde vara både
nödvändiga och möjliga att tämligen snabbt kunna
genomföra. Det gäller följande områden:
1. Stopplagstiftning mot handel med skalbolag
2. Momsbedrägerier
3. Cigarettsmuggling
4. Krogsanering
Stopplagstiftning mot handel
med skalbolag
När särskilda regler för delägarbeskattning i fåmansföretag
infördes ansågs att det inte längre skulle finnas något behov
av speciell lagstiftning för att hindra obehöriga
skatteförmåner vid vinstbolagstransaktioner.
Skattemyndighetens kontrollverksamhet visar dock att
gällande lagstiftning är långtifrån tillräcklig för att stoppa
handeln med skalbolag. Denna handel har nu nått sådana
proportioner att behovet av speciell lagstiftning på området är
nödvändig.
Momsbedrägerier
Momsbrotten i samband med införsel av mobiltelefoner och
datakomponenter kostar statskassan minst 600 miljoner
kronor om året i form av felaktigt utbetald mervärdesskatt.
Motorn i själva brottsligheten ligger i att man, under vissa
förutsättningar, inte behöver ligga ute med moms i samband
med förvärv från annat EU-land. Ett bolag som för in varor
till Sverige skall i stället betala utgående moms då varan säljs
i Sverige. I en seriöst bedriven verksamhet vidareförsäljs
varan i Sverige med vinstpåslag samt utgående moms. I
brottsliga upplägg säljs varan vidare med en kraftig
prissänkning, ibland upp emot 20 %. Införselbolaget betalar
aldrig momsen till staten (den har använts för att sänka
priset). Den som köper varan får ett kraftigt reducerat pris på
statens bekostnad. Förlorarna är förutom staten även de
seriösa konkurrenterna som riskerar att slås ut då deras varor
inte kan konkurrera i pris. I införselbolaget sitter ofta en
"målvakt". Den som ligger bakom upplägget finns ofta i
senare förvärvsled. Trots ett framgångsrikt projekt finns
många problem. Brottsligheten är mycket svårbevisad, grova
våldshandlingar är involverade (bl a förekommer kopplingar
till s k mc-brottslighet, rånare m m), tvångsmöjligheter
otillräckliga (t ex saknas möjligheten att få använda
samtalslistor och telefonavlyssning), formella hinder finns för
att effektivt och snabbt kunna "frysa" tillgångar. Denna
brottslighet går i princip att omvandla på vilka varutyper som
helst. En översyn av lagstiftningen bör ges högsta prioritet.
Möjligheten att få använda hemlig telefonavlyssning bör
övervägas.
Cigarettsmuggling
Enbart i Mälardalsregionen uppskattar man att konsumtionen
av smuggelcigaretter uppgår till 110 miljoner kronor. 1998
togs 11,7 miljoner cigaretter i beslag. Merparten av de
smuggelcigaretter som förekommer i regionen kommer från
Östeuropa och Baltikum. Bakom smugglingen ligger ofta ett
komplicerat mönster där åkaren är navet som allt snurrar
omkring.
Karakteristiskt för denna typ av smuggling är att man
- använder sig av företag som vid en första betraktelse varit solida
- använder sig av ett respekterat och erkänt transportföretag vid
gränsöverskridandet
- använder sig av bulvaner och målvakter/frontalfigurer både fysiskt och
juridiskt, för att dölja de som drar i trådarna och organiserar det hela
- använder sig av kriminella mc-gäng för indrivning av pengar
Regionala och nationella insatser mellan samverkande
myndigheter krävs mot denna typ av smuggling. Därtill bör
möjligheterna att använda sig av såväl hemlig
telefonavlyssning som telefonövervakning i alla former samt
buggning prövas.
Krogsanering
Restaurangbranschen tillhör de verksamheter där den
ekonomiska brottsligheten är mest utbredd. Om vi skall
förhindra att de seriösa krögarna slås ut av fifflare så måste
andra åtgärder än de som hittills prövats, och vars resultat
varit förhållandevis blygsamma, prövas. I
Branschsaneringsutredningen (SOU 1997:111) föreslogs bl a
ett licensavgiftssystem för taxi-, frisör- och
restaurangbranscherna. Innebörden av förslaget är att dagens
system med flera skatter och avgifter och ett stort antal mer
eller mindre krångliga blanketter skulle kunna ersättas med
en schablon. Enligt förslaget skall denna licensavgift inte
ersätta dagens skattesystem utan understödja detsamma. Den
skulle vara ett golv, en lägsta skattenivå som alla måste
betala, och bygga på
branschanpassade jämförelsetal.
I Spanien, t ex, betalar alla krogar en avgift baserad på antal bord, platser
och anställda samt elförbrukning. I Bosnien har man också infört ett
motsvarande system. Alla verkar nöjda. Skatteinkomsterna ökar och krånglet
minskar. Schabloner har förvisso länge ansetts främmande för vårt system.
Men om hälften fuskar eller inte klarar dagens krångliga regelsystem borde
övergången till ett förenklat system som också ger bättre förutsättningar för
integrationsarbetet kunna prövas. I dagens system slås de hederliga ut av de
ohederliga, fusket ökar, kriminaliteten förvärras och moralen luckras upp.
Införande av regler som är enklare och rättvisare frigör också resurser som
skulle kunna sättas in mot den verkligt grova och avancerade brottsligheten
med momsfusk, underentreprenörer och bolagsplundring, för att inte tala om
det våld som i allt större utsträckning följer i ekobrottslighetens spår. Mot
denna bakgrund bör Branschsaneringsutredningens förslag till
licensavgiftssystem för vissa branscher prövas.
Vid behandling av motioner om åtgärder mot ekonomisk brottslighet
skriver justitieutskottet i betänkande 1999/2000:JuU5 bl.a. följande:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt att beivra den
ekonomiska brottsligheten. Utskottet konstaterar att det på olika håll
pågår arbete för att utveckla sådana åtgärder som aktualiseras genom
motionerna.
Vi är självfallet också medvetna om att ekonomisk
brottslighet har varit och är föremål för såväl utredningar som
beredningsarbete i olika instanser. Problemet är emellertid att
brottslighet med ekonomiska förtecken får en allt vidare
utbredning och tar sig allt allvarligare uttryck. Flera av de
åtgärder som tas upp i denna motion skulle, som bl.a.
Ekobrottsmyndigheten i olika sammanhang påpekat, kunna
genomföras utan ytterligare dröjsmål. Med tanke på den
ekonomiska brottslighetens karaktär och hot mot hela
samhällssolidariteten anser vi det vara befogat med ett
riksdagens uttalande för att påskynda beredningsarbetet i
Regeringskansliet.