Motion till riksdagen
2000/01:Sk814
av Karlsson, Ola (m)

F-skattsedel


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avbytarverksamhet klassas som näringsverksamhet.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring av
lagstiftningen så att det blir enklare att erhålla F- och FA-skattsedel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om signaler till allmänheten angående försörjningsalternativ.
Motiv för våra förslag
Det talas vitt och brett om hur småföretagen är Sveriges
framtid. Alltför ofta verkar det glömmas bort att det då krävs
två saker från myndigheternas sida, nämligen att det är tillåtet
att verka som småföretagare inom yrkesområdet, och att det
är möjligt att få F-skattsedel.
En mängd flitiga entreprenörer hindras redan på första punkten. Två
anställda på ett kommunalt dagis i Skinnskatteberg ville till exempel starta ett
eget, privat dagis. De nekades tillstånd eftersom det redan fanns ett
kommunalt dagis.
Ett exempel på F-skattsedelproblemet har refererats i tidningen Näringsliv
Svealand. Det gällde Michael Thorsson i Stockholmstrakten, som tvingades
begära sitt nybildade företag i konkurs. Skälet till konkursen var att han inte
fått någon F-skattsedel och att han därigenom inte kunnat fakturera sina
kunder. Orsaken till den uteblivna F-skattsedeln är inte misskötsel från
Michael Thorssons sida eller att verksamheten inte skulle vara självständig.
Orsaken anges i stället vara att skattemyndigheten inte har behagat att
behandla ansökan om F-skatt. I tidningen redovisas att ansökan kommit in till
skattemyndigheten den 27 juli 1998. En kompletterande förfrågan gick ut från
myndigheten först den 19 oktober, vilket resulterade i att företrädare för
företaget hörde av sig till myndigheten redan dagen efter. Skattemyndigheten
överförde sedan ärendet till länsskattemyndigheten i Stockholm vid årsskiftet,
men skickade inte över några handlingar dit förrän vid månadsskiftet januari/
februari 1999. I tidningen redovisas vidare att fallet inte är unikt. Anders
Bergström med företaget Örebro Affärsidé AB uppger att han har ett tiotal
fall dokumenterade där nystartade företag gått i kvav på grund av utdragna
eller uteblivna besked från skattemyndigheten i Örebro. Han anger ett eget
företag som lämnat in ansökan 29 maj -98, därefter svarat på myndighetens
standardförfrågan 23 augusti -98, varefter ingenting hänt.
Ett annat exempel är Lena Edström från Åtorp. Eftersom Lantbrukets
avbytartjänst avvecklas bestämde hon sig för att fortsätta i egen regi som
avbytare. Hon hade åtta lantbrukare som kunder och förfrågningar från fler.
Hennes ansökan om F-skattsedel avslogs av skattemyndigheten i Karlskoga.
Skattemyndigheten anförde som skäl att:
- i princip ställer avbytaren sin egen arbetskraft till förfogande,
- avbytaren har inte heller något egentligt ekonomiskt risktagande,
- avbytaren har inte någon annan specialistkompetens än den som
jordbrukaren har,
- vid en samlad bedömning framstår verksamheten inte som så självständigt
bedriven att den kan anses som näringsverksamhet.
Att dåvarande finansminister Erik Åsbrink i ett frågesvar i
riksdagen angett att det enligt dagens lagstiftning inte finns
något generellt hinder för avbytarverksamhet att hänföras till
näringsverksamhet avfärdas av skattemyndigheten som bara
ett uttalande. Lena Edström utlovades dock en FA-skattsedel
för rödfärgning av byggnader. Det hon är utbildad och har
gedigen erfarenhet av, avbyteri, får hon däremot inte driva
som egen företagare. Skattemyndighetens besked på den
punkten var att hon får väl se till att bli anställd av var och en
av de åtta lantbrukare som hon utför sina tjänster åt i dag.
Vi anser att det skall vara lätt att starta och driva företag. En förutsättning
för det är att myndigheterna handlägger ansökningar om F-skatt snabbt. Det
skall inte behöva ta över ett halvt år utan möjlighet för företagaren att
fakturera under tiden. Handläggningstider som de i Örebro är oacceptabla.
Vidare kommer det sannolikt att bli allt vanligare med verksamhet som
vänder sig till flera uppdragstagare. Inte minst i glesbygd är det nödvändigt
att kunna kombinera en traditionell deltidsanställning med uppdrag som egen
företagare. Att kräva att de som har flera uppdragsgivare, åtta som i Lena
Edströms fall, skall ordna en anställning av var och en av dessa kommer i
praktiken att göra det omöjligt att försörja sig genom att jobba åt flera.
Avbytarverksamhet för flera uppdragstagare borde vara en verksamhet som
självklart klassas som självständig näringsverksamhet. Även för att göra det
möjligt för dem som vill börja en egen verksamhet vid sidan om en
anställning är det nödvändigt att göra det lätt att få F- eller FA-skattsedel.
RSV har i en rapport till regeringen (RSV rapport 1998:4) föreslagit en
uppmjukning av näringsverksamhetsbegreppet. Regeringen bestämde sig för
att inte vidta någon ändring, vilket alltså innebär fortsatt krångel för många
som skulle vilja försörja sig själva genom eget företagande.
Nitiska skattemyndigheter som drar in, eller vägrar utfärda, F-skattsedlar
för personer som försöker klara sin försörjning genom egen verksamhet ger
lätt signalen att a-kassa och arbetslöshet är bättre verksamhet i Sverige än
eget företagande. Vi anser att utgångspunkten för skattemyndigheten skall
vara att göra det lätt och smidigt för medborgare att starta och driva företag.
Det skall vara lätt att följa lagar och regler och vi skall underlätta för alla
de
som vill försörja sig genom egen verksamhet. I dag verkar utgångspunkten
snarare vara att det skall vara lätt för myndigheten att kontrollera
medborgarna.

Stockholm den 3 oktober 2000
Ola Karlsson (m)
Lars Lindblad (m)