Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anstånd med betalning av skatt i samband med omprövningar
och överklaganden.
Motivering
Anstånd med betalning av skatt vid omprövning och
överklagande regleras i 17 kap. 2 § skattebetalningslagen
(1997:483), SBL. Reglerna har överförts i stort sett
oförändrade till SBL från den numera upphävda
uppbördslagen (1953:272).
Av nämnda lagrum framgår att anstånd vid omprövning och överklagande
kan medges om den skattskyldige begärt omprövning av, eller överklagat, ett
beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli
skyldig att betala skatten.
Antalet ärenden om omprövningar och särskilt överklaganden har sjunkit
dramatiskt sedan den nya taxeringslagen (1990:324) infördes fr.o.m. 1991 års
taxering. En viktig förändring i taxeringsreformen var också införandet av
generösare regler om anstånd som för övrigt senare också varit föremål för
översyn.
Vi anser att tiden nu är mogen för att ytterligare stärka de skattskyldigas
rättssäkerhet. Anstånd med betalning av skatt bör kunna medges generellt om
den skattskyldige begär omprövning resp. överklagar sin taxering eller annat
skattebeslut. Undantag bör endast få förekomma om begäran om omprövning
eller överklagandet är uppenbart ogrundat. Presumtionen bör således vara att
anstånd med betalning av skatt skall lämnas i förekommande fall, om inte
skattemyndigheten kan bevisa att omprövningen resp. överklagandet är
uppenbart ogrundat.
Skälen för de föreslagna förändringarna är att rättspraxis på
anståndsområdet, särskilt i skattemyndigheterna, är splittrad med en
besvärande brist på förutsebarhet för de skattskyldiga. Konsekvenserna av
den osäkerhet som råder är mycket oroande med hänsyn till bestämmelsernas
ingripande betydelse för de skattskyldiga. Ett vägrat anstånd kan snabbt leda
till betalningsanmärkningar och i värsta fall konkurs för företagare innan ens
skattemyndighetens beslut har hunnit bli föremål för domstolsprövning i
länsrätt. Effektivitetsskäl kan knappast tala mot en generösare
anståndsgivning. Antalet överklagade taxeringsbeslut är försumbart. Alla
överklaganden genomgår en obligatorisk omprövning. Rättssäkerheten kan
således förbättras utan några motsvarande försämringar såvitt avser det
allmännas effektivitetsintresse.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att lägga fram förslag om att
anstånd med betalning av skatt i samband med omprövningar och
överklaganden kan medges, utom i de fall där omprövningen resp.
överklagandet framstår som uppenbart ogrundat.