Motion till riksdagen
2000/01:Sk808
av Lilliehöök, Anna (m)

Arbetsgivaravgifter och socialförsäkringar


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om individuell redovisning av statliga arbetsgivaravgifter och
försäkringsmässiga socialförsäkringar.
Motiv för mitt förslag
Arbetsgivaravgifter utgår i form av statliga
socialförsäkringsavgifter, löneskatter och avtalsenliga
avgifter för pensioner och försäkringar. Dessa avgifter betalas
in av arbetsgivaren i klump för alla anställda i procent av
företagets totala lönesumma. De flesta anställda får inte
någon redovisning av hur mycket som betalas in för just
honom eller henne. Den anställde får då ingen uppgift om hur
stor bruttolönen eller lönekostnaden egentligen är. Det går
inte heller att själv se vilka avgifter som betalts in och det är
mycket svårt att se vilka förmåner i form av pensioner och
försäkringar man egentligen har tjänat ihop till.
Arbetsgivaravgiften skapar tillsammans med andra skatter som inte
redovisas tydligt, såsom moms och punktskatter, dolda skattekilar. I den
moderna ekonomin blir arbetsmarknaden alltmer rörlig och alltfler vill ha
valfriheten att kunna växla mellan anställning och egenföretagande. Detta
försvåras emellertid av de dolda arbetsgivaravgifterna och skatterna eftersom
den enskilde får mycket svårt att förstå hur stor skattekostnaden egentligen är.
En person som tjänar 18 000 kronor i månaden och som startar eget måste
tjäna minst 38 000 kronor eller mer än dubbla lönen för att få motsvarande
inkomst som sin tidigare lön.
Det blir också svårt att utveckla en fungerande tjänstesektor med de dolda
skatterna. För en privatperson blir det mycket dyrt att köpa tjänster. Det blir
mycket svårt att förstå hur en tjänst kan bli så dyr i jämförelse med den egna
inkomsten efter skatt. Resultatet blir i de flesta fall att det som hade behövt
bli
gjort inte blir genomfört. Ibland kanske det ändå blir gjort om man gör det
själv - man har familj som kan hjälpa till - eller via någon som erbjuder sig
att arbeta "utan kvitto".
Brist på kännedom om vilka avgifter och förmåner som betalas in kan
innebära att den enskilde inte alls har den pension eller det försäkringsskydd
som han tror. Vårt socialförsäkringssystem beskrivs ofta som "heltäckande"
och det är sällan det ges tydliga besked om när försäkringarna inte gäller.
Stora delar av våra socialförsäkringar är utformade i första hand för
heltidsanställda. De som inte har vanlig anställning och lön, lämnas utanför.
Det finns en rad exempel på anställda som har fått obehagliga
överraskningar och som inte getts en chans att skaffa en kompletterande
försäkring. Ett exempel är de timanställda i kommuner och landsting som
arbetade för få timmar per vecka och som inte upptäckte att de inte hade
någon rätt till avtalspension förrän alldeles för sent, nämligen den dag de
skulle pensioneras. Ett annat exempel är de som tjänstgjort i vår utlandsstyrka
och skadats i tjänsten, i vissa fall mycket svårt, men inte omfattades av någon
arbetsskadeförsäkring. Den som inte hade kunnat skaffa arbete efter sin
kanske svåra skada och därmed inte hade lön omfattades inte av
arbetsskadeförsäkringen.
Detta förvärras också av att socialförsäkringarna är mycket snåriga och
svåra att förstå då de egentligen inte är försäkringsmässiga. Om
socialförsäkringarna utformas som riktiga försäkringar blir det lättare att
förstå när de gäller och inte. De sjukdomar och skador som omfattas måste
kunna tydligt definieras. Den enskilde skulle då ges möjligheten att förstå om
han behöver ett extra försäkringsskydd. Det skulle då också vara lättare för
arbetsgivare att förstå försäkringar och risker, till exempel vad gäller
sambandet mellan risker i arbetsmiljön och kostnaderna för arbetsskador och
arbetsskadeförsäkring. Vad gäller exemplet ovan angående skadade i
utlandstjänst har problemet numera lösts via speciallagstiftning. Med
tydligare försäkringar och villkor skulle andra situationer kunna identifieras
där individen lämnas utan skydd och där det behövs andra lösningar.
Jag anser därför att de statliga arbetsgivaravgifterna avseende
socialförsäkringsavgifter och löneskatt skall debiteras och redovisas på
individuell basis.

Stockholm den 2 oktober 2000
Anna Lilliehöök (m)