Regeringen bör få i uppdrag att se över ersättningslagen om
det finns möjlighet att ändra den så det klart framgår att en
skattskyldig skall kunna få ersättning för sina
ombudskostnader i samma utsträckning som gäller för
tvistemål i det fall han vinner bifall till sina invändningar hos
skattemyndighet eller i skattedomstol.
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen låter utreda huruvida ersättningslagen
(1989:479) kan ändras så att ersättning för ombudskostnader kan
utbetalas.
Bakgrund
Om en skattskyldig är i behov av ombud eller biträde i
ärenden eller mål av skatter, tullar och avgifter, kan denne få
ersättning för sådana kostnader under vissa förutsättningar.
Rätten till ersättning regleras i lagen (1989:479) om
ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m.
(ersättningslagen).
Inledningsvis, när lagen stiftades, ställdes kraven så högt att ersättning
endast hade betalats ut vid två tillfällen innan det gjordes en revision 1993.
Vid revisionen utökades möjligheterna något att erhålla ersättning för
ombudskostnader.
Motiv till förslag
Trots förbättring av ersättningslagen 1993 är det fortfarande
alltför svårt att erhålla ersättning för sina kostnader om man
nödgas ifrågasätta skattemyndighetens bedömning eller
överklaga taxeringsbeslut. I förarbetena till den nuvarande
lydelsen (prop. 1993/94:151 s. 173 f.f.) framgår bl.a. att en
skattskyldig i princip har rätt till ersättning om hans yrkande
helt eller delvis bifallits. En skattskyldig har även rätt till
ersättning i s.k. prejudikatmål eller om det föreligger
synnerliga skäl för ersättning. Dessutom anges att en
skattskyldig enbart har rätt till ersättning för kostnader "som
skäligen behövts för att ta tillvara hans rätt" och i förarbetena
anges att viss ledning bör kunna hämtas från vad som gäller i
fråga om ersättning till rättshjälpsbiträde. Detta skrevs
emellertid innan rättshjälpslagen ändrades och den allmänna
rättshjälpen kraftigt reducerades och gjordes subsidiär till
rättsskyddet i hemförsäkringen.
Att notera härvid är att ombudskostnader i skattetvister regelmässigt är
uteslutna från rättsskyddet i hemförsäkringar. Skattedomstolarna "prutar"
oftast på den ersättning som döms ut, dvs. den skattskyldige får som regel
själv stå för en avsevärd del av sina kostnader även om han vinner tvisten.
Det är alltjämt ganska långt kvar tills den allmänna - och ur
rättssäkerhetshänseende rimliga - principen som gäller i 18 kap.
rättegångsbalken kan anses gälla i skattemål, dvs. att förlorande part skall
bära vinnande parts rättegångskostnader med i princip de kostnader som
denne haft. Det kan uppfattas att skattskyldige själv skall kunna ta tillvara
sina intressen gentemot skattemyndigheten.
Skattemål är oftast mycket komplicerade idag. Så snart en tvist uppstår har
skattemyndigheten till sitt förfogande riklig tillgång till jurister som är
specialiserade på att processa i skattetvister.
Det är inte förenligt med hänsyn till den enskilde privatpersonen eller
småföretagaren att utan ombudshjälp bemöta den juridiska argumentationen
som följer.