Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att pensionsstiftelser skall ges likvärdiga tryggandemöjligheter
som andra försäkringsbaserade lösningar.
Regler för tryggande av tjänstepension genom
pensionsstiftelse
Bakgrund
De nya avdragsregler för tryggande av tjänstepensioner, som beslöts 1998
i enlighet med prop. 1997/98:146 sid. 1-59, hade som bärande syfte att
öka neutraliteten mellan olika tryggandeformer, inte missgynna mindre
företag och vara lätta att förstå.
Men i flera fall kan nu påvisas att de nya reglerna tvärtom minskar
neutraliteten mellan olika tryggandeformer och skapar svåra skatteproblem.
Särskilt gäller detta tryggande genom pensionsstiftelse, vilket naturligtvis
gynnar försäkringsbolagens närmast monopolliknande ställning på
tryggandemarknaden.
En egen pensionsstiftelse kan ju, till skillnad från försäkringsbolag,
återlåna insatta medel till företaget mot betryggande och av länsstyrelse
godtagbar säkerhet och därmed vara ett alternativ till bankkrediter för många
företag. Ränta och ev. amortering blir därmed pension till företagaren eller de
stiftelseutfästelsen omfattar och inte bankens vinst.
Ett annat syfte med att bilda pensionsstiftelse är att kunna trygga pension
även åt nästa generation företagare i ex. ett familjeägt företag. Men detta
motverkas med de nya regler som infördes.
Regelverket
Civilrättsligt är en pensionsstiftelse en kollektiv förmögenhetsmassa för
tryggande av alla de pensionsutfästelser till ex. ägare och anställda som
omfattas av ändamålsbeskrivningen. Den är således en kollektiv pant utan
individuell öronmärkning.
Skatterättsligt begränsas företagets avdragsrätt för avsättning till vad som
krävs för att stiftelsens förmögenhet skall motsvara pensionsreserven enligt
försäkringstekniska grunder.
Skatterätten beaktar all tjänstehistorik som beräkningsgrund för avsättning
men den faktiskt möjliga avsättningen begränsas av innevarande eller
föregående räkenskapsårs löneuttag. Detta medför bl a att utfästelse som
ändrats efter avgång ur tjänst inte beaktas skatterättsligt fastän värdet av den
ursprungliga utfästelsen och dess andel i stiftelsens kapital ligger inom
principiellt avdragsgill nivå.
Utfästelse som efter rättighetsinnehavares dödsfall lämnas till efterlevande
kan tryggas avdragsgillt men förutsätter enligt lagtexten en angiven
pensionsförsäkringspremie, vilket diskriminerar andra tryggandeformer.
Ett flertal andra diskriminerande regler finns i det nya regelverket.
Den tidigare lagstiftningen på området gav möjlighet till tryggande även
efter avslutad tjänst med beaktande av tjänstetid och lön under den aktiva
tiden. Några olägenheter med detta synes inte ha funnits.
Några praktiska exempel
Om ex. barn till pensionerad företagare väljer att fortsätta verksamheten
och vill trygga sin pension genom avsättningar till företagets
pensionsstiftelse kommer avdrag att förvägras om stiftelsens utfästelser
till den pensionerade företagaren ändrats efter avgång.
Som ovan anförts missgynnas stiftelseformen gentemot försäkringslösning
vid efterle-vandeproblematiken.
Vid företagsöverlåtelser uppstår också ett missgynnande av
stiftelseformens tryggande möjligheter, vilket ofta innebär tvångsmässig
upplösning och ånyo ett gynnande av försäkringslösningar av olika slag.
Slutsatser och förslag
Problemen skulle vara avhjälpta om det i anvisningarna till 23 KL, i första
meningen i punkten 20 b skulle fogas "tidigare arbetstagare eller
efterlevande" direkt efter ordet arbetstagare. Och stycke 6 punkt 20 d
erhöll lydelsen "Kostnad för tryggande av utfästelse om pension åt
arbetstagares efterlevande dras av enligt första stycket, dock högst med
belopp som motsvaras de i 1 och 2 angivna förmånsnivåerna beräknade
med tillämpning av vad som sägs i nästa stycke".
Samt i stycke 7 punkt 20 d fogas "med det tillägget att i fråga om
avdragsutrymme för utfästelse om pension åt tidigare arbetstagare eller
efterlevande avses arbetstagarens senaste lön och basbelopp vid samma
tidpunkt ökade med index och värdesäkring för tiden för avgång".
Dessa enkla regelförändringar, som dessutom inte har någon statsfinansiell
effekt, skulle stärka pensionsstiftelseinstrumentet och öka företagarnas
valmöjlighet gentemot både banker och försäkringsbolag. Andra
regelförändringar kan också övervägas i samma syfte.