Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av regelsystemet på skatteområdet för
att möjliggöra ett ändamålsenligt personalutnyttjande inom Försvars-
makten.
Motiv för vårt förslag
Försvarsmakten är, åtminstone i ekonomiska termer, statens största
enskilda myndighet. Den svenska officerskåren tjänstgör under
förhållanden som i stor utsträckning vore helt främmande på den civila
arbetsmarknaden. Fysiska umbäranden kombinerade med övningar i
terräng långt från familj och normalt socialt liv tillhör officerens vardag.
Att yrket dessutom kan innebära livsfara ligger också i verksamhetens
natur. Till denna beskrivning av officerens tjänstgöring i Sverige kommer
dessutom den under senare år allt vanligare tjänstgöringen utomlands som
innebär än större uppoffringar och risker för de enskilda officerarna.
Tillfälliga, men ända ofta fleråriga, tjänstgöringar långt från hemmet är ett
ständigt återkommande inslag i officerens yrkesutövning. Utbildning för såväl
befordran som fackmässig kompetensutveckling sker regelmässigt vid skolor
som ligger på en plats i Sverige. Allt detta gör att veckopendling och
tillfälligt
boende av olika slag är helt nödvändiga inslag i officerskarriären. Det ligger i
verksamhetens intresse att tjänstgöringen genomförs på detta sätt även om
man i en hel del fall med en bättre personalplanering kanske kunde uppnå en
högre grad av kontinuitet genom längre kommenderingar i såväl lärar- som
stabsbefattningar. Den "lärande organisationen" skulle med ett sådant
förhållningssätt få en bättre uteffekt.
Oaktat detta så finns i dag i den svenska skattelagstiftningen en rad
bestämmelser som formats utan att Försvarsmaktens särskilda behov av
personalrörlighet och rekrytering beaktats. I åtskilliga fall är det dessutom så
att dessa för verksamheten väsentliga mål direkt motverkas av regelverket -
och dess tillämpning - på skatteområdet.
Det är främst två förhållanden som har negativa effekter för verksamheten
inom landet:
- Tvångsskrivningen (mantalsskrivningen) av personal med tillfällig
anställning (tidsbegränsad placering). Denna kan ske efter ca sex månader
för ensamstående och efter två till tre år för gifta/sammanboende.
- Att möjligheten för avdrag för dubbel bosättning och hemresor begränsas
till en tidsperiod av maximalt tre år. Kommunalskattelagen medger inte
avdrag trots att man kan tvingas byta arbetsplats (tidigare myndighet) på
samma ort och påbörja en ny tidsbegränsad period. Ett exempel på detta är
att först vara lärare vid en skola för att därefter tjänstgöra vid en stab eller
vice versa inte går ihop ekonomiskt. Eftersom Försvarsmakten ofta
tillämpar beordrad, men tidsbegränsad tjänstgöring i flera på varandra
direkt följande perioder, innebär det att den enskilde inte kan flytta till en
ny arbetsort. Personalplaneringen sker nämligen ofta i perioder om två till
tre år. Det senare även beroende på det senaste decenniets återkommande
omorganisation av militär verksamhet.
För den internationella verksamheten är det främst två förhållanden som
medför problem:
- Förmånsbeskattning sker i dag också av måltider som intas under
fältliknande förhållanden. Detta har mycket svårt att få acceptans av
personalen. Särskilt besvärande blir det eftersom de delar av traktamentet
som blir kvar efter avdrag är mycket små. Idag medger det s k
utlandstraktamentet ingen eller ringa handlingsfrihet vad avser tid eller
plats för intagande av måltid.
- Stöd för hemmavarande kommer, som framhålls bl.a. i motion Fö323, att
bli en av de viktigaste faktorerna för att möjliggöra att den viktigaste
personalen (yrkesofficerarna) fullt ut ställer upp på och accepterar
internationell tjänstgöring i t.ex. Utlandsstyrkan. Här måste skapas
möjligheter att utan förmånsbeskattning få hjälp med allt ifrån
heltids/deltidsuppfyllnad i form av lön för hemmavarande make/maka, till
joursystem för praktisk hjälp med t.ex. barnpassning. När den enskilde
officeren åläggs ett tungt utlandsuppdrag med politiskt prioriterat syfte
innebär det med dagens regler ett kanske lika tungt "uppdrag" för den
hemmavarande utan vare sig ersättning eller stöd.
Dagens skatteregler är som ovan beskrivits med några enkla exempel
långt ifrån optimal för verksamhetsintresset hos statens största myndighet.
En myndighet vars funktionssätt är av avgörande betydelse inte bara för
Sveriges fred och frihet utan också för våra möjligheter att i samverkan
med andra länder upprätthålla fred och frihet i andra delar av världen. Det
är oacceptabelt att staten i sin roll som uppdragsgivare och beslutsfattare i
säkerhetspolitiska frågor direkt motverkas i sitt syfte av statliga beslut på
skatteområdet.
Enligt vår mening bör en översyn av skatteregler göras snarast möjligt.
Riksrevisionsverket kan vara en lämplig myndighet för att genomföra en
analys av vilka negativa effekter som dagens regelsystem har för
verksamheten inom Försvarsmakten. Med detta som underlag bör regeringen
lägga fram förslag till konkreta förändringar i syfte att inte direkt motverka
den statliga verksamhet av central betydelse som försvaret utgör.