Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att frågan om en differentierad drivmedelsskatt bör utredas.
Motivering
Bilister i glesbygden betalar betydligt mycket mer i drivmedelsskatt varje
år än befolkningen i storstäderna. Det visar en utredning från 1997 som
gjorts av Sören Wibe, professor i nationalekonomi.
Utredningen visar att det är glesbygdslänen i norra Sverige, det vill säga
Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland och Dalarna som drabbas
hårdast tillsammans med Gotland, Kronoberg och Halland.
I genomsnitt betalar varje svensk medborgare 4.796 kronor i
drivmedelsskatt varje år. Mest drivmedelsskatt betalar medborgarna i
Jämtlands län, 6.542 kronor per invånare och år, följt av Gotland 5.820
kronor, Västernorrland 5.771 kronor, Kronoberg 5.762 kronor, Halland 5.761
kronor, Norrbotten 5.709 kronor och Västerbotten 5.289 kronor per invånare
och år. Detta att jämföra med medborgarna i Stockholms län som betalar
3.397 kronor per invånare och år.
Ser man på medborgarna i enskilda kommuner blir skillnaderna ännu
större, exempelvis betalar varje invånare i Arjeplogs kommun i Norrbotten
9.867 kronor i drivmedelsskatt per år. Eftersom uträkningarna är gjorda per
invånare innebär det att en tvåbarnsfamilj i Arjeplog betalar 39.468 kronor i
drivmedelsskatt varje år, medan drivmedelskostnaden för en tvåbarnsfamilj i
Stockholm är 13.588 kronor per år.
I glesbygdslänen är många så kallade långpendlare. Några allmänna
kommunikationer finns inte att tillgå, så för dessa är bilen det enda
alternativet vid resor till och från arbetet, vid besök hos läkare och
tandläkare
eller någon annan serviceinrättning. Pendlingsavstånd på 20 mil är inte
ovanligt i exempelvis Norrbottens och Västerbottens inland. För allt fler
glesbygdsbor med långa pendlingsavstånd till arbetet är situationen så
besvärlig att de allvarligt överväger att säga upp sig för att i stället gå
hemma
med a-kassa eller socialbidrag. Även många småföretagare i
inlandskommunerna upplever situationen som mycket besvärande med höga
energi- och transportkostnader.
Glesbygdsverket menar att en kompensation för glesbygdshushållen i form
av höjt avdrag för arbetsresor inte skulle vara tillräckligt, då endast 25
procent
av de resor dessa hushåll gör är arbetsrelaterade. En differentiering av
drivmedelsskatten skulle däremot innebära att större rättvisa skapas mellan
glesbygden och övriga landet och möjliggöra glesbygdsbyarnas fortlevnad.
Enligt vår mening bör därför en djupstudie göras i syfte att hitta en modell för
hur en differentiering av drivmedelsskatten kan utformas.