Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att frågan om en differentierad drivmedelsskatt utreds. Motivering
De höga drivmedelspriserna har blivit en mycket tung börda för allt fler av de människor som bor så till att de inte kan nyttja allmänna kommunikationer. Det gäller många i skogslänen men även i en del andra landsbygds- och glesbygdsområden i Sverige. Dessa är dessutom till stor del långpendlare. Arbetsresor, resor till affären, tandläkaren, doktorn, dagis liksom möten av olika slag kräver att man har bil. En del familjer är till och med beroende av två bilar för att kunna bo kvar där de nu bor.
Det händer att människor tvingas tacka nej till erbjudet arbete eftersom bilkostnaderna, främst på grund av de höga drivmedelsskatterna, blir för höga. Även för företag i glesbygd är transport- och resekostnaderna mycket besvärande. Exempel finns även på företagare som gått miste om viktig, kompetent personal just på grund av de höga resekostnaderna.
Bland annat miljöskäl talar emot en generell och omfattande sänkning av drivmedelsskatterna. Därför vore det rimligaste att en differentierad drivmedelsskatt inrättas, vilken de som har störst behov skulle få del av. Det skulle inte skapa någon konkurrensfördel eller vara någon orättvisa eftersom det vore ett sätt att utjämna en del av de fördyringar dessa människor drabbas av som inte har tillgång till väl fungerande allmänna kommunikationer.
Under årens lopp har det bland annat diskuterats drivmedelsskattesänkningar i olika steg relaterade till vilken typ av stödområde man tillhör. Glesbygdsverket kan genom sin kompetens bidra med utredningar och underlag till hur en sådan differentiering skulle kunna utformas med glesbygdsbegreppet som en viktig delkomponent.
För att slippa de problem som skulle kunna uppstå för olika bensinstationer om man hade olika priser på olika sidor av kommungränsen, församlingsgränsen eller älven så skulle man kunna pröva en ny modell. Den modellen ska exempelvis med den datateknik vi har i dag kunna vara kopplad till ett kort som är knutet till det län, den kommun och eventuellt den församling som man bor i. När kortinnehavaren tankar med det särskilda bensinkortet med exempelvis kommunkoden plus en personlig kod ska skatten vara lägre och priset därmed billigare oavsett var kortinnehavaren tankar. För att få erhålla rabatten måste denne betala med det kodade kortet. Grundpriset ska i princip vara lika över hela landet men den som är skriven på en ort med nedsatt drivmedelsskatt ska kunna få rabatten dragen direkt oavsett var han eller hon tankar.
Ovanstående kan vara ett sätt att lösa en del av de problem som kan finnas med en differentierad drivmedelsskatt och hjälpa dem som i dag drabbas hårdast av de höga drivmedelspriserna. Det skulle också kunna bidra till att underlätta för människor att bo kvar där de verkligen vill bo och göra så att hela Sverige kan leva.
En riktad differentiering enligt motionens intentioner skulle för en rimlig minskning i statens skatteintäkter ändå ge betydande ekonomiska lättnader för dem som berörs. Enligt vår mening bör frågan om en differentiering av drivmedelsskatten utredas för att se vilka effekter det skulle kunna få och vilken metod som vore bäst.
Stockholm den 26 september 2000
Jan Erik Ågren (kd)
Dan Kihlström (kd)