Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om likställdhet i uppskovsrätt av reavinstbeskattning vid byte av
bostad mellan olika slags upplåtelseformer.
Uppskovsavdrag vid byte av
bostad
Enligt lagen om uppskovsavdrag vid byte av bostad
(1993:1469) regleras hur sådant uppskov kan erhållas och
vilka som äger rätt till uppskovet. Genom lagens tillkomst,
utformning och tillämpning har den i praktiken inneburit en
inskränkning för vissa som inte torde ha varit avsikten.
Lagen innefattar idag samtliga småhus- och bostadsrättsupplåtelser utom i
s k oäkta bostadsrättsföreningar, dvs. i bostadsrättsföreningar där minst 40 %
av taxeringsvärdet utgörs av lokaler som är momsregistrerade.
Den som råkar bo i en sådan bostadsrättsförening - och de är ganska
många - kan i enlighet med nuvarande regler inte få uppskov med
realisationsvinstbeskattning vid en försäljning syftande till bostadsbyte.
Konsekvenserna för dem som bor i sådana bostadsrättsföreningar är dessutom
att de skall betala förmånsvärde därest föreningsavgifterna understiger
gällande bruksvärdeshyra. Därtill beskattas föreningen för eventuella vinster i
årsredovisningen. Som ytterligare lök på laxen i denna märkliga
beskattningsåtskillnad är reavinstskatten 30 % jämfört med 15 % för alla
andra bostäder som försäljs. Och därtill förnekas uppskovsrätt av reavinst vid
byte av bostad.
Det kan inte ha varit lagstiftarens mening att skapa en sådan åtskillnad och
särskillnad mellan nämnda typer av upplåtelseformer. Möjligen kan man
förstå motiven till en skillnad i beskattningsnivån för realisationsvinstskatt.
Men absolut inte att de som bor i de s k oäkta bostadsrättsföreningarna skall
förvägras uppskovsrätt vid byte av bostad. Det är helt enkelt inte förenligt
med rimlig syn på vare sig rättvisa eller likabehandling.