Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som
möjliggör reformering av regler och skattesatser som innebär att den s.k.
svarta arbetsmarknaden blir möjlig att göra till en "vit" samhällssektor.
Motivering
Vi har en situation i vårt land då omständigheterna både lockar - i en del
fall rent av tvingar - vanliga inkomsttagare att köpa servicetjänster som
ligger utanför lagens ram. Regeringen bör snarast komma med en
proposition som möjliggör att också dessa köp av tjänster kan ske helt
lagligt.
Regeringens uppsatta mål om andelen öppet arbetslösa eller graden av
sysselsättning har fortfarande 6 år efter socialdemokraternas maktövertagande
inte kunnat förverkligas. Trots att vi haft en god ökning under senaste åren är
vi fortfarande långt under det sysselsättningstal som var gängse under tidigare
decennier.
En av de branscher som vuxit snabbast under senare år är de s.k.
bemanningsföretagen. Tidigare var det framför allt inom kontorsservice som
sådana tjänster erbjöds. Närmast makabert är att det så sent som under 1980-
talet förekom att statsmakten, AMS, drog sådana företag inför domstol. I
regel var det kvinnliga småföretagare som ställdes till svars för en verksamhet
som inte föll den dåvarnade regimen i smaken.
Ofta har kvinnodominerade verksamheter haft rader av hinder medan
områden där männen dominerar både fått rotbidrag och applåder. Det innebär
att kvinnliga företagare haft betydligt svårare än manliga kollegor då man
startade eget.
Det råder stor efterfrågan på t.ex. hushållsnära tjänster, så stor att det har
startats flera sådana företag och dessa är trots ogynnsamma förutsättningar
snabbt i växande. Regelsystemet, men framför allt beskattning som belastar
hushållstjänsterna, gör att många "vanliga inkomsttagare" inte har råd att ta
dem i anspråk. Hantering av den här frågan har splittrat regeringen och några
statsråd har gjort frågan till en "pigdebatt". Detta trots att man helt bortsett
från att flertalet företag som gått in i branschen har visat en professionalitet
som inte sällan överträffat t.ex. kommunal hemtjänst. Det är ingen tvekan om
att den inre motsättningen som synes råda inom regeringskretsen och LO:s
inställning har medfört att frågan fortfarande är olöst.
Låt svart bli vitt
En svårighet är också att skattemyndigheten gett olika besked. Tydliga
anvisningar har uteblivit och det har medverkat till att en stor del kan
räknas till den svarta marknaden. Riksskatteverkets chef har flera gånger
förklarat att situationen håller på att bli ohållbar. Svartmarknaden bedöms
uppgå till minst 50 miljarder kr årligen, dvs. mer än vad t.ex. svenska
försvaret kostar i årsbudget.
Det är bråttom att ta ett samlat grepp både vad gäller regelverk och
skattenivåer. Det skulle också ligga i linje med vad andra EU-länder har
prövat för att underlätta motsvarande verksamhet och samtidigt få en korrekt
skettemässig hantering.
De flesta i branschen är mycket angelägna om att ha korrekta
kollektivavtal. Ändå har man mötts av både politiskt och byråkratiskt
motstånd i sådan grad att en del företag gett upp. Detta med erfarenhet av att
de flesta människor, dvs. "vanliga inkomsttagare" inte är beredda - eller kan
- betala mer för sådana hushållstjänster än något så när vad de själva har i
timlön.
Det räcker inte att enbart hänvisa till låg skattemoral. Omständigheterna
lockar att köpa servicetjänster som ligger utanför lagen. Till det kommer att
de som är engagerade i verksamheten ofta är nya svenskar eller har en allmänt
svag ställning på arbetsmarknaden. De får utöver en måttlig "svart betalning"
socialt oanständiga villkor, dvs. de saknar sjukförsäkring och samlar inga
ATP-poäng.
Därför bör regeringen snarast komma med ett förslag som möjliggör också
kompletterande köp av tjänster som kan ske helt lagligt. Det skulle dessutom
underlätta för många yngre familjeförsörjare, ofta kvinnor, som vill förena
yrkesliv och familjeliv.