Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som möjliggör reformering av regler och skattesatser som innebär att den s.k. svarta arbetsmarknaden blir möjlig att göra till en "vit" samhällssektor. Motivering
Vi har en situation i vårt land då omständigheterna både lockar - i en del fall rent av tvingar - vanliga inkomsttagare att köpa servicetjänster som ligger utanför lagens ram. Regeringen bör snarast komma med en proposition som möjliggör att också dessa köp av tjänster kan ske helt lagligt.
Regeringens uppsatta mål om andelen öppet arbetslösa eller graden av sysselsättning har fortfarande 6 år efter socialdemokraternas maktövertagande inte kunnat förverkligas. Trots att vi haft en god ökning under senaste åren är vi fortfarande långt under det sysselsättningstal som var gängse under tidigare decennier.
En av de branscher som vuxit snabbast under senare år är de s.k. bemanningsföretagen. Tidigare var det framför allt inom kontorsservice som sådana tjänster erbjöds. Närmast makabert är att det så sent som under 1980- talet förekom att statsmakten, AMS, drog sådana företag inför domstol. I regel var det kvinnliga småföretagare som ställdes till svars för en verksamhet som inte föll den dåvarnade regimen i smaken.
Ofta har kvinnodominerade verksamheter haft rader av hinder medan områden där männen dominerar både fått rotbidrag och applåder. Det innebär att kvinnliga företagare haft betydligt svårare än manliga kollegor då man startade eget.
Det råder stor efterfrågan på t.ex. hushållsnära tjänster, så stor att det har startats flera sådana företag och dessa är trots ogynnsamma förutsättningar snabbt i växande. Regelsystemet, men framför allt beskattning som belastar hushållstjänsterna, gör att många "vanliga inkomsttagare" inte har råd att ta dem i anspråk. Hantering av den här frågan har splittrat regeringen och några statsråd har gjort frågan till en "pigdebatt". Detta trots att man helt bortsett från att flertalet företag som gått in i branschen har visat en professionalitet som inte sällan överträffat t.ex. kommunal hemtjänst. Det är ingen tvekan om att den inre motsättningen som synes råda inom regeringskretsen och LO:s inställning har medfört att frågan fortfarande är olöst.
Låt svart bli vitt
En svårighet är också att skattemyndigheten gett olika besked. Tydliga anvisningar har uteblivit och det har medverkat till att en stor del kan räknas till den svarta marknaden. Riksskatteverkets chef har flera gånger förklarat att situationen håller på att bli ohållbar. Svartmarknaden bedöms uppgå till minst 50 miljarder kr årligen, dvs. mer än vad t.ex. svenska försvaret kostar i årsbudget.
Det är bråttom att ta ett samlat grepp både vad gäller regelverk och skattenivåer. Det skulle också ligga i linje med vad andra EU-länder har prövat för att underlätta motsvarande verksamhet och samtidigt få en korrekt skettemässig hantering.
De flesta i branschen är mycket angelägna om att ha korrekta kollektivavtal. Ändå har man mötts av både politiskt och byråkratiskt motstånd i sådan grad att en del företag gett upp. Detta med erfarenhet av att de flesta människor, dvs. "vanliga inkomsttagare" inte är beredda - eller kan - betala mer för sådana hushållstjänster än något så när vad de själva har i timlön.
Det räcker inte att enbart hänvisa till låg skattemoral. Omständigheterna lockar att köpa servicetjänster som ligger utanför lagen. Till det kommer att de som är engagerade i verksamheten ofta är nya svenskar eller har en allmänt svag ställning på arbetsmarknaden. De får utöver en måttlig "svart betalning" socialt oanständiga villkor, dvs. de saknar sjukförsäkring och samlar inga ATP-poäng.
Därför bör regeringen snarast komma med ett förslag som möjliggör också kompletterande köp av tjänster som kan ske helt lagligt. Det skulle dessutom underlätta för många yngre familjeförsörjare, ofta kvinnor, som vill förena yrkesliv och familjeliv.
Stockholm den 4 oktober 2000
Elver Jonsson (fp)