1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett återinfört riskkapitalavdrag.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en indirekt finansieringsform för privata investeringar i
onoterade företag.
Motivering
Försörjningen av riskkapital till företagen fungerar ännu inte
tillfredsställande trots olika försök att lösa problemet. Många
tillväxtinriktade, innovationsbaserade företag hämmas p.g.a. kapitalbrist,
särskilt i tidiga faser. Samtidigt är det bland dessa företag som Sveriges
nya generation exportföretag finns. Även om dubbelbeskattningen på
aktier helt slopas för onoterade akter kommer mindre företag under
överskådlig tid framöver att ha en lägre soliditet än större företag. Likaså
kommer den externa riskkapitalförsörjningen till dessa företag att behöva
någon form av stimulans fram till dess det svenska skattetrycket nått en
betydligt lägre nivå än dagens, vilket framgår av erfarenheter gjorda i
Storbritannien och USA.
Enligt uppgift från småföretagarorganisationer i Storbritannien fungerar de
åtgärder för att underlätta onoterade företags möjligheter att växa med externa
riskkapital, som infördes 1994 som ett komplement till generellt goda
skattevillkor, väl. Möjligheterna avser ett direktavdrag för direkta
investeringar i nya aktier från privatpersoner. Avdraget är 20 procent på
investeringar upp till 150 000 pund. Efter fem års innehav är eventuell vinst
undantagen från reavinstskatt.
Samma skattevillkor ges även särskilda fonder som investerar i samma
slag av företag. Möjligheterna kompletterar således varandra så till vida att
direkta investeringar av privatpersoner görs i ett första skede, varefter
fonderna kommer in om företaget utvecklats och behöver ytterligare kapital
på vägen mot någon form av marknadsnotering.
Problemet i Sverige idag är inte begränsad tillgång på riskvilligt kapital i
sig. Under de senaste åren har det snarare varit så att företag i vissa
branscher,
framför allt inom IT och Internet, haft lätt att dra till sig riskkapital.
Problemet är i stället att skatternas höjd och struktur medför så höga
avkastningskrav på kapitalet att mycket kapital därför tvingas söka sig till de
branscher som idag utlovar närmast astronomiska avkastningsnivåer. Därför
är det sämre ställt med privat riskkapital som är berett att söka sig till
mindre
och medelstora företag i traditionella branscher, för mer långsiktiga
placeringar och mer "normala" avkastningsmöjligheter.
Den selektiva lättnad i dubbelbeskattningen som skatteutskottet tidigare
hänvisat till när denna fråga behandlades, fyller inte den funktion varom det
nu är fråga. Erfarenheterna från Storbritannien och USA visar att det just är
kombinationen goda generella villkor för kapitalet och riktade stimulanser
under viss tid som ger effekt. Olika former av riskkapitalstimulanser i form av
avdrag finns även i Nederländerna, Frankrike och Irland. Även EU har
rekommenderat medlemsländerna att införa skatteregler som främjar
riskkapitalförsörjning. Den av EU-kommissionen tillsatta BEST-gruppen har i
sitt förslag uttryckligen hänvisat till den brittiska modellen.
Utan någon form av tillfällig stimulans kommer därför även i
fortsättningen villkoren för det riskvilliga kapitalet att vara sådant att
kapitalet
inte i tillräcklig omfattning söker sig till de mindre och medelstora
tillväxtföretagen.
Problemet med brist på privat riskkapital uppmärksammades av
Småföretagsdelegationen som menade att det finns skäl som talar för att
återinföra någon form av riskkapitalavdrag. NUTEK och Svenska
Riskkapitalföreningen visar att företag som fått venture capital växer
betydligt snabbare än andra företag och även anställer fler personer.
Vi menar att ett förslag som bör övervägas är att införa ett kraftigt
förbättrat riskkapitalavdrag under viss tid även efter det att
dubbelbeskattningen av aktievinster slopats. Ett sådant riskkapitalavdrag bör
även gälla privatpersoner som önskar placera i särskilda fonder, vilka i sin tur
investerar i onoterade företag.
Utgångspunkten för ett nytt riskkapitalavdrag kan vara det
riskkapitalavdrag, 30 procents avdrag vid investeringstillfället och frihet från
reavinstskatt om aktierna behålls under fem års tid, som infördes 1996, men
förbättrat på några väsentliga punkter.
- Höj maximala investeringsbeloppet till en miljon kronor.
- Förkorta tiden som aktierna måste ägas och bolaget följa uppställda villkor
från fem till tre år.
- Medge en rejält högsta likviditet i bolagen under treårsperioden. Gränsen i
nuvarande avdrag vid 20 procent är för låg.
Vidare bör en indirekt investeringsform via någon form av
entreprenörsfonder införas såsom föreslagits av NUTEK och
Industriförbundet som komplement till den direkta
investeringsmöjligheten. Förebilden för en sådan indirekt variant kan vara
det brittiska systemet med s.k. Venture Capital Trusts, VCTs, som
beskrevs ovan.
NUTEK:s utvärdering av det riskkapitalavdrag som infördes 1996 visar att
någon egentlig slutsats inte går att dra av det införda avdraget mer än att i
vart
fall 3 000 personer investerade i 1 000 företag.
Ett eventuellt tillfälligt intäktsbortfall kan finansieras genom minskning av
de stöd som av olika skäl idag ges till företagen.