Beskattning av utdelning och reavinst från fåmansföretag
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om beskattning av ägare i fåmansföretag.
Motiv för vårt förslag
Skattesystemet borde utformas så att speciella regler för
fåmansaktiebolagsägare inte behövs. Som skattesystemet ser ut idag
måste emellertid någon form av princip finnas för att bestämma vad som
är kapital- respektive tjänsteinkomst. För att öka förutsebarheten måste
denna princip översättas till lagregler.
Vad som är inkomst av kapital och vad som är inkomst av egen
arbetsinsats för en aktiv ägare till ett fåmansaktiebolag är närmast en
filosofisk fråga. Svaret och utgångspunkten för företagsbeskattningen måste
vara att överskott från företaget är kapitalinkomst om företagaren tagit ut en
lön som är marknadsmässig för arbetsinsatsen vilken beskattas som
tjänsteinkomst. Resterande del kan inte härröra från annat än avkastning på
satsat kapital och/eller anställdas arbetsinsatser. I vart fall är det, så länge
marknadsmässig lön uttagits, inte inkomst av eget arbete för företagaren.
Följaktligen måste den delen av överskottet som delas ut eller blir reavinst
vara kapitalinkomst.
Med nuvarande metod för klyvning av företagares inkomst mellan kapital-
respektive tjänsteinkomst blir skatteuttaget relativt sett högre för mer
lönsamma företag. Ur ett samhällsperspektiv är detta olyckligt. Skattereglerna
- även för familjeföretag - bör utformas så att tillväxt stimuleras. Lönsamma
familjeföretag bör inte straffbeskattas i förhållande till börsnoterade företag.
Huvudregeln vid beskattning av utdelning till aktiv ägare i ett
fåmansaktiebolag bör vara den att all utdelning från ett fåmansaktiebolag
anses som kapitalinkomst om ägaren tagit ut en lön som motsvarar minst den
som en anställd kollega i samma yrke har.
Vårt förslag innebär att RSV tillsammans med arbetsgivarorganisationerna
tar fram ett antal lönelistor för företagare och anställda i olika branscher
utifrån de arbetsbeskrivningskoder som idag finns.
Om någon "motsvarande lön" inte kan fastställas på grund av svårigheter
att i något fall jämföra marknadsvärdet av en företagares arbetsinsats med en
anställds lön måste någon form av beräkningsgrund som används i andra hand
finnas. Denna bör precis som idag utgå från avkastningen på satsat kapital,
men rymma även upparbetade vinster som behållits i bolaget. Principen finns
redan idag vid beräkningen av kapitalinkomsten, eftersom den skattskyldige
vid beräkningen av anskaffningsvärdet på det satsade kapitalet får utgå från
bolagets värde vid utgången av 1992. Detta trots att detta inte anses
fullbeskattat, dvs. beskattat både med bolagsskatt och skatt på utdelning
alternativt tagits ut som lön innan de tillförts bolaget.
När skatteutskottet behandlade en motion med likartat innehåll under
föregående riksmöte hänvisade utskottet till utredningen om reglerna för
beskattning av ägare i fåmansföretag, den s.k. 3:12-utredningen. Utskottet
anförde följande:
I några motioner har tagits upp utformningen av de s.k. 3:12-reglerna.
Dessa regler anger hur utdelningar och reavinster vid avyttring av aktier i
företaget skall fördelas mellan inkomst av tjänst och inkomst av kapital
hos den som är aktiv delägare i företaget. Regeringen har tillkallat en
särskild utredare för att se över dessa regler. I utredningsuppdraget (dir.
1999:72) ingår att analysera metoden att utgå från en på något sätt
fastställd normallön vid beräkning av det kapitalbeskattade utrymmet.
Det finns enligt utskottets mening anledning att avvakta resultatet av den
pågående utredningen.
Skatteregler kan utformas utifrån olika perspektiv. En utgångspunkt kan
vara att gynna tillväxt. En annan kan vara ett strikt fiskalt synsätt. 3:12-
reglerna utmärks av det sistnämnda. Detsamma gäller enligt vår
uppfattning även i stor utsträckning direktiven till 3:12-utredningen.
Därför föreslår vi att riksdagen uttalar att tillväxtperspektivet ska vara
gällande och att detta meddelas 3:12-utredningen.