Slopad dubbelbeskattning av aktier i onoterade företag
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att snarast slopa dubbelbeskattning på onoterade aktier.
Motiv för vårt förslag
Dubbelbeskattningen av aktier bör slopas helt för alla företag eller i vart
fall till fullo för de onoterade företagen.
Med anledning av motioner till förra riksmötet avstyrkte skatteutskottets
majoritet förslag om slopad dubbelbeskattning av aktier i onoterade företag
med följande motivering:
För små och medelstora företag som inte i alla avseenden har tillgång till
den internationella kapitalmarknaden kan emellertid inte bortses från att
den personliga kapitalbeskattningen inverkar på avkastningskravet och
därmed i viss mån fungerar som en skatt på företagens investeringar. I
skattelagstiftningen har detta förhållande beaktats genom de särskilda
lättnader som sedan 1997 gäller vid beskattningen av utdelningar och
reavinster på onoterade aktier. Eftersom en generellt utformad lättnad
skulle ge begränsade effekter på företagsinvesteringar och sysselsättning
till priset av en högst betydande offentlig-finansiell kostnad talar
emellertid starka skäl mot att lättnaderna i ägarbeskattningen utvidgas till
andra än onoterade företag. Utskottet avstyrker de i flera motioner
lämnade förslagen om en generell lättnad i ägarbeskattningen
(betänkande 1999/2000:SkU14).
Vi delar utskottets uppfattning att dubbelbeskattningen fungerar som en
skatt på företagens investeringar. Det finns enligt vår uppfattning ingen
anledning att små och medelstora företag ska behandlas sämre än de
företag som har tillgång till den internationella kapitalmarknaden.
De lättnader i dubbelbeskattningen som utskottsmajoriteten åberopar
innebär endast att skatten slopas till cirka en tredjedel för onoterade företag.
Reglerna från 1997 innebär således att skatten på småföretagens investeringar
minskade med en tredjedel. Behovet av förändring för att komma till rätta
med de negativa effekter som dubbelbeskattningen medför för småföretagare
kvarstår till två tredjedelar.
Nuvarande lättnad i dubbelbeskattningen är relativt sett oförmånligt för
högriskföretag och de absolut minsta aktiebolagen med färre än tre anställda,
liksom för företag startade efter 1992. Detta framgår klart av utredningens
betänkande, SOU 1996:119, s 76 f. Riksrevisionsverkets slutsats i en
utvärdering som gjordes våren 1999 är att lättnaden inte är utformad så att de
allra minsta företagen uppfattar den som en stimulans att investera.
Skattereglerna gör att "priset" på riskkapital är högre än på lånekapital. En
tolkning av detta är att lagstiftaren anser att lånekapital är
samhällsekonomiskt viktigare än riskkapital. Vi delar inte en sådan
inställning. Riskvilligt kapital har en strategisk betydelse för att främja
tillväxt och utveckling. Därför är riskkapital viktigare eller åtminstone inte
mindre viktigt än lånekapital. Detta bör naturligtvis också avspeglas i
skattereglerna. Därför bör dubbelbeskattningen av aktier slopas.
Skälen för att slopa dubbelsbeskattningen av aktier är väl kända. Lägre
skatt på avkastningen på eget kapital gör att fler investeringar blir lönsamma
och kan genomföras i företag som inte har fri tillgång till antingen
enkelbeskattat riskkapital från utländska investerare eller till lånekapital.
Genom att fler investeringar blir lönsamma skapas också förutsättningar för
fler sysselsättningstillfällen. Sverige avviker alltjämt internationellt då
dubbelbeskattningen har slopats eller lindrats i flertalet av OECD-länderna.
Effekten är särskilt allvarlig för de företag som inte har obegränsad tillgång
till lånekapital, d.v.s. de mindre och medelstora företagen.
Nuvarande regler om lättnad i dubbelbeskattningen av aktier bör i ett första
steg byggas på så att dubbelbeskattningen i vart fall slopas helt för ägare till
onoterade företag. Detta måste innefatta en utformning av reglerna som
innebär att även högriskföretag och de minsta aktiebolagen får en icke-
diskriminerande beskattning. Därefter bör ett generellt slopande ske.
Dubbelbeskattningen är en strukturell felaktighet i den svenska
företagsbeskattningen. De kostnadsmässiga effekterna av den är omöjliga att
uppskatta exakt. Intäktsmässigt varierar bortfallet hos staten vid ett slopande
av ena ledet eller genom avräkning av skatten med vinstnivån i aktiebolagen.
Intäktsbortfallet har beräknats på kort sikt ligga på nivån 10-15 miljarder
kronor.
Ett första steg som innebär ett fullständigt slopande för ägare till onoterade
företag kan utifrån detta uppskattas innebära ett bortfall om 3-5 miljarder
kronor, om de s.k. fåmansaktiebolagsreglerna för ägare till fåmansaktiebolag
samtidigt ändras så att de medger att full marknadsmässig avkastning på
kapital bundet i bolaget enkelbeskattas. Dessa regler behandlas av den s.k.
3:12-utredningen.
En del av det överskott som budgeten nu visar bör användas till denna typ
av strukturellt riktiga skattejusteringar.