Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snarast slopa dubbelbeskattning på onoterade aktier. Motiv för vårt förslag
Dubbelbeskattningen av aktier bör slopas helt för alla företag eller i vart fall till fullo för de onoterade företagen.
Med anledning av motioner till förra riksmötet avstyrkte skatteutskottets majoritet förslag om slopad dubbelbeskattning av aktier i onoterade företag med följande motivering:
För små och medelstora företag som inte i alla avseenden har tillgång till den internationella kapitalmarknaden kan emellertid inte bortses från att den personliga kapitalbeskattningen inverkar på avkastningskravet och därmed i viss mån fungerar som en skatt på företagens investeringar. I skattelagstiftningen har detta förhållande beaktats genom de särskilda lättnader som sedan 1997 gäller vid beskattningen av utdelningar och reavinster på onoterade aktier. Eftersom en generellt utformad lättnad skulle ge begränsade effekter på företagsinvesteringar och sysselsättning till priset av en högst betydande offentlig-finansiell kostnad talar emellertid starka skäl mot att lättnaderna i ägarbeskattningen utvidgas till andra än onoterade företag. Utskottet avstyrker de i flera motioner lämnade förslagen om en generell lättnad i ägarbeskattningen (betänkande 1999/2000:SkU14).
Vi delar utskottets uppfattning att dubbelbeskattningen fungerar som en skatt på företagens investeringar. Det finns enligt vår uppfattning ingen anledning att små och medelstora företag ska behandlas sämre än de företag som har tillgång till den internationella kapitalmarknaden.
De lättnader i dubbelbeskattningen som utskottsmajoriteten åberopar innebär endast att skatten slopas till cirka en tredjedel för onoterade företag. Reglerna från 1997 innebär således att skatten på småföretagens investeringar minskade med en tredjedel. Behovet av förändring för att komma till rätta med de negativa effekter som dubbelbeskattningen medför för småföretagare kvarstår till två tredjedelar.
Nuvarande lättnad i dubbelbeskattningen är relativt sett oförmånligt för högriskföretag och de absolut minsta aktiebolagen med färre än tre anställda, liksom för företag startade efter 1992. Detta framgår klart av utredningens betänkande, SOU 1996:119, s 76 f. Riksrevisionsverkets slutsats i en utvärdering som gjordes våren 1999 är att lättnaden inte är utformad så att de allra minsta företagen uppfattar den som en stimulans att investera.
Skattereglerna gör att "priset" på riskkapital är högre än på lånekapital. En tolkning av detta är att lagstiftaren anser att lånekapital är samhällsekonomiskt viktigare än riskkapital. Vi delar inte en sådan inställning. Riskvilligt kapital har en strategisk betydelse för att främja tillväxt och utveckling. Därför är riskkapital viktigare eller åtminstone inte mindre viktigt än lånekapital. Detta bör naturligtvis också avspeglas i skattereglerna. Därför bör dubbelbeskattningen av aktier slopas.
Skälen för att slopa dubbelsbeskattningen av aktier är väl kända. Lägre skatt på avkastningen på eget kapital gör att fler investeringar blir lönsamma och kan genomföras i företag som inte har fri tillgång till antingen enkelbeskattat riskkapital från utländska investerare eller till lånekapital. Genom att fler investeringar blir lönsamma skapas också förutsättningar för fler sysselsättningstillfällen. Sverige avviker alltjämt internationellt då dubbelbeskattningen har slopats eller lindrats i flertalet av OECD-länderna. Effekten är särskilt allvarlig för de företag som inte har obegränsad tillgång till lånekapital, d.v.s. de mindre och medelstora företagen.
Nuvarande regler om lättnad i dubbelbeskattningen av aktier bör i ett första steg byggas på så att dubbelbeskattningen i vart fall slopas helt för ägare till onoterade företag. Detta måste innefatta en utformning av reglerna som innebär att även högriskföretag och de minsta aktiebolagen får en icke- diskriminerande beskattning. Därefter bör ett generellt slopande ske.
Dubbelbeskattningen är en strukturell felaktighet i den svenska företagsbeskattningen. De kostnadsmässiga effekterna av den är omöjliga att uppskatta exakt. Intäktsmässigt varierar bortfallet hos staten vid ett slopande av ena ledet eller genom avräkning av skatten med vinstnivån i aktiebolagen. Intäktsbortfallet har beräknats på kort sikt ligga på nivån 10-15 miljarder kronor.
Ett första steg som innebär ett fullständigt slopande för ägare till onoterade företag kan utifrån detta uppskattas innebära ett bortfall om 3-5 miljarder kronor, om de s.k. fåmansaktiebolagsreglerna för ägare till fåmansaktiebolag samtidigt ändras så att de medger att full marknadsmässig avkastning på kapital bundet i bolaget enkelbeskattas. Dessa regler behandlas av den s.k. 3:12-utredningen.
En del av det överskott som budgeten nu visar bör användas till denna typ av strukturellt riktiga skattejusteringar.
Stockholm den 25 september 2000
Kerstin Heinemann (fp)
Inga Berggren (m)
Holger Gustafsson (kd)
Marianne Andersson (c)
Kenth Skårvik (fp)
Ola Karlsson (m)
Inger Strömbom (kd)
Åke Sandström (c)