Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändring av skattereglerna så att sponsring av frivilligcentraler
blir avdragsgillt.
Frivilligcentraler
Människor har i alla tider hjälpt varandra på olika sätt. Frivilligcentraler
är en relativt ny form av frivilligt socialt arbete. De svenska
frivilligcentralerna har hämtat inspiration från andra länder, bl.a. från
Norge. Redan i den socialutredning som startades år 1967 lyftes de
frivilliga organisationerna fram. Inriktningen skulle vara att det sociala
arbetet borde engagera och underlätta för frivilliga organisationer att
bedriva sin verksamhet.
I Sverige initierades frivilligcentraler av Centrum för samhällsarbete och
mobilisering (Cesam) som ett led i deras lokala utvecklingsarbete. Den första
frivilligcentralen startade 1993 i Örebro. Även Norrköping var tidigt ute med
att starta en frivilligcentral. Antalet frivilligcentraler har på några år vuxit
i
snabb takt. Idag finns det cirka sjuttio sådana centraler runt om i Sverige.
Frivilligcentraler fungerar som ett komplement till den offentliga och
privata sektorn. I det här sammanhanget betraktas komplement som en extra
välfärdsinsats. Av en rapport från Socialtjänstkommittén framgår att frivillig-
organisationerna i Sverige uppfattar sig som ett komplement genom insatser
av ett annat slag än den offentliga sektorns arbete, arbetsinsatser som av
resursmässiga eller principiella skäl inte kan krävas av den offentliga sektorn.
Detta innebär att frivilligcentraler inte ska ersätta eller ta över offentliga
verksamheter och offentligt ansvar.
Frivilligcentraler försöker hjälpa de människor som kontaktar dem,
antingen genom att förmedla en frivilliginsats, förmedla till en
frivilligstation
eller slussa personer till den kommunala omsorgen för bistånd. Ett av syftena
är att undersöka vilka individer som har behov av en frivilligcentral samt
vilka önskemål dessa har. Frivilligcentralerna riktar sig till alla målgrupper i
samhället. De profilerar sig inte mot enstaka grupper. Dock har det visat sig
att pensionärer är i majoritet bland dem som mottar frivilliginsatser
förmedlade av frivilligcentraler.
Ekonomi
Frivilligt arbete är inte gratis. Trots att insatserna sker på frivillig basis
av
frivilliga, krävs pengar för att få en väl fungerande organisation. Även om
frivilliga insatser görs utan ersättning finns kostnader för att få i gång
dessa insatser och upprätthålla kontinuitet i verksamheten.
Frivilligcentraler kan endast finansieras via bidrag eller gåvor.
Frivilligcentraler har i regel inte möjlighet att skaffa intäkter genom att ta
betalt för sina tjänster eller genom att kräva egenavgifter.
Finansieringsalternativen är få. Däremot finns många potentiella aktörer
som kan ge ekonomiskt stöd, t.ex. kommuner, landsting, det lokala
näringslivet, organisationer och enskilda.
Det har visat sig svårt att utveckla frivilligcentralernas verksamheter p.g.a.
osäker finansiering. Det krävs en finansiell bas som ger förutsättningar för
kontinuitet och för möjligheten att upprätthålla god kvalitet och långsiktighet.
Sponsring är ett sätt att delfinansiera en frivilligcentral. Sponsorer kan
sökas bland lokala företag, olika medlemsorganisationer och föreningar,
stiftelser och fonder samt enskilda.
Sponsring av socialt arbete är idag inte avdragsgillt. Av skattemässiga skäl
är det därför fördelaktigare för företag att sponsra exempelvis idrottsmän/
kvinnor, idrottsklubbar etc., eftersom sponsringen i dessa fall är avdragsgill.
Företag som sponsrar frivilligcentraler måste få göra avdrag på samma villkor
som de som sponsrar sport och idrott. Regeringen bör få i uppdrag att ta fram
förslag som innebär att skattelagstiftningen ändras så att sponsring av
frivilligcentraler blir avdragsgill.