Tillväxt och välståndsökning skapas genom ett dynamiskt näringsliv. Staten
kan medverka till att skapa ett positivt företagarklimat genom bland annat ett
skattesystem som inte hindrar företag från att utvecklas. I denna motion
föreslås en rad åtgärder inom beskattningsområdet som syftar till att ge
svenskt näringsliv bättre förutsättningar att utvecklas. Det handlar om
skapande av riskkapital genom sänkta kapitalinkomstskatter, avskaffande av
förmögenhetsskatt och dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Slopande av
statlig skatt på inkomst av tjänst och värnskatten, förändrade regler för
beskattning av optioner och beskattningen av royaltyinkomster som kapital är
andra förslag i denna motion. Ytterligare förslag som återfinns i motionen är
slopad förmånsrätt för skatter vid företagskonkurser, slopade skatter på
energi, avskaffande av reklamskatten och höjning av mervärdesskatten på
tidningar och ändrade regler för skatterna för fåmansbolag. Vidare föreslås
förändringar när det gäller mervärdesskatten och beskattningsregler för hotell
och restaurangföretag.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att slopa den statliga skatten för inkomst av tjänst.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sänkning av kapitalinkomstskatterna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om slopande av förmögenhetsskatten.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arvs- och gåvoskatten.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om beskattningen av optioner.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om slopande av värnskatten.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om beskattningen av royaltyinkomster.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om slopad förmånsrätt för skatter vid konkurser.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skatter på energi.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avskaffande av reklamskatten och höjning av
mervärdesskatten för tidningar.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändrade regler för beskattningen av utdelning från
fåmansbolag.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avskaffande av särreglerna för beskattning av realisationsvinst
i fåmansbolag.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om beskattning av till företagsledare närstående anställda i
fåmansbolag.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om beskattningen av optioner ägda av anställda i ett fåmansbolag.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kravet på marknadsnotering i 3 § 7 lagen om statlig
inkomstskatt.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om mervärdesskatt för digitala tjänster.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förändring av sjätte momsdirektivet vad gäller vissa tjänster.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sänkning av mervärdesskatten.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nystartade företags möjligheter att skjuta upp skattebetalning.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förenklade regler för mindre företag.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avdragsrätt för arbetslokal i bostaden.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade möjligheter för avdrag för representationskostnader.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av översyn av energiskatterna för hotell- och
restaurangbranschen.
Inledning
I Sverige talar alla politiker om småföretagens stora
betydelse, men mycket få vet något om företagarnas vardag.
Att starta, driva och utveckla ett företag ställer stora och
särpräglade krav på de personer som tar steget till att bli sin
egen eller som övertar ett företag från tidigare generationer. I
dagens Sverige är företagandet ett för många främmande sätt
att försörja sig på. Att vara anställd och erhålla lön är den helt
dominerande formen för att tjäna till sitt uppehälle, men så
har det inte alltid varit.
Fram till för drygt 100 år sedan, när industrialismen och det moderna
samhället skapades, dominerade jordbruket som näringsgren och mer än 80
procent av alla medborgare var sysselsatta inom jordbruket. De flesta var inte
självägande bönder och därmed egna företagare, men ändå var företagande i
någon form den förhärskande normen för framgång och möjligheten att skapa
drägliga levnadsvillkor. Det tog sig många uttryck.
I snart sagt varje by utvecklades nya företag, allt från diversehandlare till
mindre industriföretag. De senare skapades ofta av praktiskt begåvade
personer, som kopierade importerade nyttoprodukter för jordbrukets
utveckling och som därmed kunde tillfredsställa en oftast regional marknad
med produktivitetsförbättrande maskiner. Drivkraften att starta det egna
företaget var en kombination av viljan att pröva den egna förmågan att
uppfinna, utveckla och tillverka nya produkter och strävan efter att skapa sig
en bättre ekonomisk och social ställning. Det var lätt att starta företag. Vi
hade Europas mest liberala näringslagstiftning. Etableringsfrihet, frihandel
och konkurrens var de viktigaste orsakerna till att människors kreativitet
kunde få fritt spelrum.
Det var på denna grund som Sverige under åren 1870 till 1970 förändrades
från ett av Europas absolut fattigaste länder till ett av de rikaste i världen.
Det
finns stora likheter mellan situationen för 100 år sedan och i dag. Då som nu
sker ett stort teknologiskt genombrott.
Tullar och andra handelshinder har inte försvunnit men kraftigt
förminskats. På något decennium har några av världens största företag skapats
från ingenting. Omvandlingstrycket är stort i hela världen. Utbildningsnivån
stiger på de flesta håll och den internationella konkurrensen är hård. Men en
satsning på utbildning räcker inte för att få till stånd en tillväxt. Det krävs
även incitament för att kunna behålla kompetensen i landet.
Inkomstskatten
Vi i Sverige måste ha en individbeskattning som är
internationellt konkurrenskraftig. Det har vi inte i dag. Den
total skattenivån måste sänkas, och värnskatten slopas.
Förslaget om sänkt inkomstskatt för utländska experter visar
hur snett vi hamnat. Det borde vara minst lika viktigt att
behålla svenska experter i landet som att importera utländsk
kompetens. På några års sikt bör därför den statliga
inkomstskatten helt slopas, så att vi närmar oss en
inkomstskattenivå som är internationellt konkurrenskraftig.
Men inte ens detta räcker för att vi skall kunna återerövra
positionen som ett av de rikare länderna i världen och därmed
möjligheterna att höja levnadsstandarden för hela
befolkningen.
Nya växande företag -
företagsflytt
Ett bra företagarklimat och nya, växande företag är en
ytterligare grundförutsättning för tillväxt. Det är därför
oroande att det inte bara är välutbildade specialister som
flyttar utan även företag. Det rör sig både om små företag och
stora företag. Det är en utlandsflytt av hela eller delar av
verksamheter som huvudkontor, forskningsavdelningar etc. I
nuläget finns inte mycket som tyder på att flyttlassen från
Sverige kommer att bli färre.
I mitten av 80-talet arbetade majoriteten av de anställda i svenska
börsföretag inom landet. Idag återfinns sextio procent utomlands. En
fjärdedel av svenska multinationella företags forsknings- och
utvecklingsarbete sker i utlandet och siffran stiger snabbt. Vart fjärde
storföretag räknar med en utlandsflytt av forskning och teknisk utveckling,
vart fjärde storföretag kommer troligen att flytta delar av eller all produktion
utomlands senast år 2004 och vart sjätte storföretag räknar med att flytta
koncernledning, staber eller juridisk hemvist till utlandet inom fem år.
Vart sjätte företag anger det svenska företagsklimatet som flyttskäl och
vart tionde företag uppger brist på kvalificerad personal som skäl till en
framtida flytt av forskning och teknisk utveckling.
Handelns Utredningsinstitut (HUI) har visat på konsekvenserna för bl.a.
underleverantörer när storföretagens huvudkontor flyttar ur landet.
Arbetstillfällen inom kunskapsintensiva yrken som jurister, ekonomer och
tekniker minskar och kan sätta i gång en ny flyttningsvåg. Denna utveckling
liknar mycket den omvandling som redan skett inom landet med en stark
tillväxt i några få områden och en avfolkning i övriga landet. Till en början
syns inte så stora regionala problem, men när det inte längre går att erbjuda
tillräckligt många och spännande arbetsuppgifter, så flyttar den yngre
generationen. En sådan utveckling för Sverige skulle vara förödande.
Den ekonomiska historien visar på många nationer som på grund av
strukturella skäl sjunkit från högt välstånd till fattigdom. Vill vi undvika en
fortsatt sådan utveckling i Sverige måste vi slå vakt om företagarna. Det
räcker inte med allmänna uttalanden. Det krävs mer handling och mindre prat.
Brist på riskkapital
Många företagare och främst nya småföretagare framhåller
att bristen på riskkapital är ett hinder för expansion. Ett
undantag har varit investeringar i olika former av IT-företag.
På sistone har det emellertid blivit betydligt svårare att få
fram nytt riskkapital även i denna kategori beroende på
uteblivna resultat. Staten har genom olika insatser t.ex. Almi
och Nutek försökt förbättra situationen på
riskkapitalmarknaden. Det har dock visat sig svårt att den
vägen skapa ett genuint riskkapital, vilket definitionsmässigt
är detsamma som eget kapital.
Det bästa sättet att skapa en stark marknad för riskkapital är att stimulera
stora befolkningsgruppers strävanden att spara i aktier. Beskattningen av
riskkapital i Sverige är direkt kontraproduktiv och leder till kapitalflykt till
andra länder inom eller utom EU. Dessutom gynnas utländska intressenters
förmåga att köpa upp svenska företag, vilket i sin tur leder till
företagsflyttar,
samtidigt som våra beskattningsregler och andra regler på arbetsmarknaden
inte förmår locka utländska investerare att starta företag i Sverige.
Slutresultatet på medellång sikt kan bli mycket nedslående för den svenska
befolkningens möjligheter att uppnå en, med den närmaste omvärlden,
likvärdig levnadsstandard.
Förmögenhetsskatten
Förmögenhetsskatten är en extraskatt på kapital och
motverkar den nödvändiga kapitalbildningen. Ett
mångfacetterat näringsliv i ett viktigt omstruktureringsskede
behöver riskkapital, och det är ur många synvinklar mycket
angeläget att kapitalbildningen kan ske i större delen av
befolkningen. Det är egentligen den enda relevanta
definitionen av ekonomisk demokrati. Som det är i dag
belastas skilda tillgångar olika hårt, vilket leder till
snedvridande effekter som ytterligare försämrar ekonomins
funktionssätt. Förmögenhetsskatten är dessutom mycket
godtycklig. Många ägare av småhus kan tvingas lämna sina
hem på grund av kombinationen fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt. Förmögenhetsskatten skall därför
avvecklas i Sverige i likhet med vad som gjorts i Tyskland,
Finland, Danmark och flertalet övriga länder inom OECD.
Kapitalinkomstskatterna
Beskattningen av kapitalinkomster i Sverige försvårar
kapitalbildningen och är därmed också en hämsko på
nyföretagandet. Kapitalinkomstskatterna är alltför höga
jämfört med nivån i andra länder. Lågt räknat har cirka 500
miljarder kronor lämnat landet utan att svenska
skattemyndigheter har någon insyn. Huvudorsaken till detta
stora utflöde är givetvis de höga skatterna på kapital. De bör
därför successivt sänkas till 15 procent, vilket skulle medföra
en vitalisering av svenskt näringsliv. Dessutom skulle med
stor säkerhet en stor del av det flyktade kapitalet komma åter.
Beskattningen av ett bolags vinstutdelningar innebär att riskkapital
beskattas i det närmaste dubbelt så högt som riskfria placeringar. I företaget
beskattas vinsten med 28 procent och sedan beskattas utdelningen hos ägaren
med 30 procent. I stället för att dela ut en större del av avkastningen i
bolaget
och därmed betala hög skatt plöjs vinstmedel ner i bolagets verksamhet. Detta
skapar inlåsningseffekter som försvårar en nödvändig omstrukturering av
näringslivet.
Svenska aktieägare missgynnas i förhållande till utländska ägare, vilka i de
flesta fall inte drabbas av någon beskattning av utdelningarna. Detta medför
också att det utländska ägandet i svenska företag ökar, vilket i sin tur medför
att benägenheten att flytta företagen eller delar av verksamheten ökar.
Det allvarligaste resultatet är emellertid att den svenska
riskkapitalmarknaden blir mindre än vad den annars skulle behövt vara. För
att åstadkomma en anpassning till nya förutsättningar krävs att riskkapitalet
kan flyttas till de växande företagen i stället för att låsas inne i redan
välkonsoliderade företag med låg tillväxt. Vi anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag innebärande en sänkning av
kapitalinkomstskatterna.
Arvs- och gåvoskatten
Arvs- och gåvoskatten försvårar generationsskiften i
familjeföretag. I Sverige har vi mycket låga skattefria belopp
för arvsskatt jämfört med flertalet länder inom OECD och
EU. Skattesatserna i Sverige är dessutom höga i jämförelse
med snittet inom såväl EU som OECD. I kombination med
övriga kapitalinkomstskatter är arvs- och gåvobeskattningen
en viktig orsak till kapitalflykten från Sverige. Det kapital
som skall fördelas efter ett dödsfall har beskattats både två
och tre gånger tidigare. Det har varit inkomstskatt,
avkastningsskatt, förmögenhetsskatt, fastighetsskatt,
realisationsvinstskatt etc. och det är en berättigad fråga varför
staten skall ha så mycket som en tredjedel av vad som återstår
vid arvsskiftet. När det gäller familjeföretag kan arvsskiftet
innebära att ingen av arvingarna kan driva företaget vidare
utan att det måste säljas.
För den förutseende medborgaren finns det olika mer eller mindre
komplicerade sätt att planera arvsskiftet, så att skatten minimeras. Men ett
skattesystem som ger de i skattelagarna bevandrade en sådan stor fördel i
förhållande till vad vanliga medborgare kan uppnå är inte acceptabelt. Arvs-
och gåvobeskattningen bör därför ses över och anpassas till internationella
förhållanden.
Humankapital
Det är en truism att säga att den mänskliga hjärnans förmåga
är en av de främsta orsakerna till den exceptionella
välståndsökningen under de senaste 150 åren. Stora
uppfinningar och upptäckter har gjorts, som sedan kunnat
omsättas inom olika sektorer av samhället. En del tycks tro
att människorna har blivit mer begåvade under senare tid. Så
är det med stor sannolikhet inte. Däremot har
utvecklingsklimatet blivit öppnare, fler människor har tränats
i att använda en större del av hjärnkapaciteten, nyheter om
nya upptäckter har spritts mångdubbelt snabbare än tidigare.
Innovativt tänkande har därmed stimulerats. Humankapitalet,
d.v.s. den inneboende kraften hos enskilda människor, har
blivit alltmer uppmärksammat som den främsta drivkraften
för den ekonomiska utvecklingen. Begreppet humankapital
används för att visa att detta bör likställas med realkapitalet.
Att kunna engagera och motivera personer med såväl kompetens som vilja
och lust att vara med och förverkliga nya idéer i nya företag är en
grundförutsättning för att lyckas. Problemet är att de små nya företagen, som
oftast endast är embryon till eventuellt framgångsrika bolag, inte har resurser
att konkurrera med höga löner.
Ett sätt för många nya företag att försäkra sig om kompetenta medarbetare
är att skapa optionsprogram. Det innebär att medarbetarna visserligen inte får
särskilt mycket betalt i lön under ett uppbyggnadsskede, men i gengäld får de
en utfästelse att senare förvärva aktier i företaget. Man kan säga att
medarbetarna riskerar sitt humankapital på liknande sätt som andra satsar
penningkapital. Blir företaget ett misslyckande förlorar man allt, blir det en
framgång kan avkastningen bli stor. I USA, som är huvudaktör inom
tillväxtbranscherna, är attraktiva optionsprogram den i särklass viktigaste
konkurrensparametern vid rekrytering av personal. Beskattningen är i flertalet
delstater dessutom förmånlig. I Sverige har vi fått en förbättring av
beskattningen av personaloptioner, men det är nödvändigt att utreda vilka
ytterligare åtgärder inom skatteområdet som erfordras för att svenska
optionsprogram skall bli konkurrenskraftiga. Detta skulle sannolikt medverka
till att utflyttningen av kompetenta unga personer minskade. I bästa fall skulle
det också kunna utgöra en möjlighet att rekrytera kompetens från utlandet.
Att ett slopande av värnskatten, höjning av brytpunkten i den statliga
inkomstskalan och på sikt en eliminering av den statliga inkomstskatten
ytterligare skulle stimulera till att Sverige skulle behålla fler av de mest
kompetenta unga personerna är ställt utom alla tvivel.
Royalty från patent
Inkomster från royalty på patent skall kunna beskattas som
inkomst av kapital. Här framstår tydligt likheterna mellan
humankapitalet och realkapitalet. Att royaltyinkomsterna
såsom i dag beskattas som inkomst av tjänst driver
uppfinningsrika innovatörer i landsflykt i stället för att slå
vakt om deras kompetens för att utveckla nya idéer i Sverige.
Förmånsrätt för skatter vid
företagskonkurser
Den förmånsrätt som skattefordringar har vid
företagskonkurser bör inte tillerkännas staten.
Skatteförmånsrätten är en väsentlig omständighet när företag
skall räddas genom en rekonstruktion. Ett mer jämbördigt
regelsystem för samtliga fordringsägare, inklusive staten,
skulle vara till fördel för alla parter. Om staten tvingades att
bevaka sina fordringar på samma villkor som andra
fordringsägare, skulle dessutom oseriösa företagare kunna
upptäckas snabbare än i dag.
Energiskatter
Energiskatterna slår inte bara mot jord- och skogsbruk.
Sverige har en internationellt sett stor energikrävande
industrisektor, som har drabbats hårt av de särskilda
produktionsskatterna på el. Enligt vår uppfattning bör inga
fiskala energiskatter överhuvudtaget tas ut i produktionsledet.
Reklamskatten och
tidningsmomsen
Skatt på annonser och reklam infördes i början av 1970-talet
för att finansiera ökningen av presstödet och för att få en
enhetlig beskattning av annonser och reklam. Svårigheter i
tillämpningen och kontrollen av skatten på annonser och
reklam har lett till att den del av skatten som avser
reklamtrycksaker har avskaffats fr o m den 1 januari 1999.
Skattesatsen för annonser i allmän nyhetstidning är fyra
procent av beskattningsvärdet och i övriga fall elva procent.
Det faktum att skatten tas ut i procent av beskattningsvärdet gör att den till
sin konstruktion är att jämföra med mervärdesskatt. Detta innebär att den inte
torde vara förenlig med EG-rätten. Skatten är inte heller konkurrensneutral,
och de svårigheter i tillämpningen och kontrollen som var skälet till att
reklamskatten på reklamtrycksaker avskaffats gäller precis i lika stor
utsträckning för de delar av reklamskatten som finns kvar.
"Avskaffa reklamskatten" är budskapet i regeringens egen utredning SOU
1997:53. Vi delar denna uppfattning.
I samband med att reklamskatten avskaffas bör också en bättre
konkurrensneutralitet mellan dagstidningar och tidskrifter uppnås.
Mervärdesskatten bör vara densamma, och vi föreslår därför att
mervärdesskatten på dagstidningar höjs till 25 procent. Vår allmänna strävan
är att sänka det generella uttaget av all mervärdesskatt, men tills det kan ske
bör inget företag eller bransch ha konkurrensfördelar på grund av olika
skattesatser.
Fåmansbolagen är
fortfarande diskriminerade
Småföretag är viktiga delar av svenskt näringsliv. De står för
en växande del av sysselsättning och är en nödvändig del av
näringslivets förnyelse. Flera småföretag ägs och drivs av
samma person eller familj. För många är företaget både ett
levebröd och en livsstil. Under föregående riksmöte slopades
flertalet av de stoppregler som skapats enbart för
fåmansföretagen och som till sin natur var diskriminerande.
Vi moderater kan med tillfredsställelse konstatera att våra
motioner från 1997 och 1998 äntligen hörsammats. I dessa
motioner har vi påvisat att flertalet stoppregler var direkt
onödiga och kunde slopas, en insikt som till sist också
delades av riksdagen och regeringen.
Det finns dock kvar områden, där fåmansbolagens delägare diskrimineras.
Aktieutdelning och
realisationsvinst i
fåmansföretag
Utdelning på aktier i ett fåmansföretag beskattas för aktiva
delägare och närstående i inkomstslaget tjänst till den del
utdelningen överstiger vad som anses utgöra normal
utdelning. För realisationsvinster, som överstiger s.k. normal
utdelning, skall en viss del (50 procent) av reavinsten
beskattas som tjänst och resten som kapital. Från och med
1998 års taxering är en begränsad skattefrihet för utdelning
och reavinster på aktier i onoterade företag införd. Dessa
regler är komplicerade. Förenklat uttryckt skall man först
lägga samman anskaffningskostnaden för aktierna plus
ovillkorade kapitaltillskott plus 100 procent av lönesumman,
minskad med dels löneförmåner för aktiv delägare, dels tio
basbelopp. Till detta belopp skall man lägga sparad skattefri
utdelning av det s.k. lättnadsutrymmet multiplicerat med
65 procent av statslåneräntan den 30 november året före
beskattningsåret. Kvarstående sparad utdelning från
föregående år läggs till, räknas upp med statslåneräntan plus
fem procentenheter, och från detta dras så lättnadsutrymmet.
Utdelningen sönderfaller i tre delar: En skattefri utdelning
(lättnadsutrymmet), en kapitalbeskattad utdelning (30 procent
skatt) och återstoden beskattas som inkomst av tjänst (32
procent alternativt 57 procent skatt). Om någon delägare
säljer några aktier blir beräkningarna ännu mer komplicerade,
för då skall hälften av vinsten beskattas som tjänst, dock
högst 100 basbelopp inklusive de reavinster på aktier i
bolaget som under de senaste fem åren har beskattats som
inkomst hos envar av delägarna och deras närstående.
Detta är enligt vår mening krångligt i överkant. Även utan detta
komplicerade beräkningssätt är lagen diskriminerande. En fåmansföretagare
får betala 43,5 procent i reavinstskatt, när denne säljer av sina aktier, medan
den för andra är 30 procent.
Den svenska reavinstskatten på 30 procent är internationellt sett hög. Att
ha skattelagar som minskar avkastningen efter skatt ytterligare för de personer
som satsar eget kapital och gör en egen arbetsinsats är direkt utmanande. Den
egna företagaren har tagit en mycket högre risk än en passiv kapitalplacerare.
Vackra ord om småföretagarnas betydelse kan inte dölja verkligheten.
Fåmansbolagen motarbetas genom att fåmansföretagaren får högre skatt än
andra företagare. Detta minskar hans kalkylerade vinstmöjlighet, och risken
höjs i motsvarande mån. Det är därför inte konstigt att Sverige har så få
familjeägda små och mellanstora företag. Det är inte heller underligt att de
mindre företagen inte växer i Sverige. Förklaringen till att så få nya småbolag
etableras i Sverige kan till stor del hänföras till krångliga bestämmelser inom
skattelagstiftningen. Det är heller inte förvånande att många av de nystartade
företagen inom t.ex. IT-sektorn väljer att flytta utomlands.
Huvudregeln vid beskattning av utdelning till aktiv ägare i ett fåmansbolag
bör vara att all utdelning från bolaget anses som kapitalinkomst om ägaren
tagit ut en lön som minst motsvarar den som en anställd person på
motsvarande nivå och i samma yrke har.
Särbestämmelserna för fåmansbolagsdelägare när det gäller beskattning av
realisationsvinster vid försäljning av aktier i bolaget bör också avskaffas.
Optioner i fåmansbolag
Anställda i fåmansföretag diskrimineras när det gäller
optionsprogrammen. En anställds innehav av aktier i det
fåmansbolag som han är anställd i är skattemässigt
missgynnat i förhållande till om han varit anställd i och haft
aktier i ett börsnoterat företag. Det är åter igen 3:12-reglerna
som styr beskattningen. För att avgöra om företaget är ett
fåmansföretag såvitt gäller utdelning och realisationsvinst
skall nämligen alla aktieägare som är anställda i bolaget
räknas som en enda person. Detta medför en högre
skattebelastning på utdelning och reavinst än om aktieägaren
varit anställd i ett noterat bolag. Den skattefria utdelningen på
aktier i onoterade bolag enligt de nu gällande komplicerade
reglerna ger en helt otillräcklig kompensation. Vi anser att
samma regler skall gälla för anställda i noterade som i
onoterade företag när det gäller försäljning av aktier och
aktieoptioner.
Inkomstfördelning i ett
fåmansbolag
Beskattningen av en företagsledares familjemedlemmar för
deras ersättning från bolaget följer särskilda regler.
Make/maka beskattas för marknadsmässig ersättning. För den
del som bedöms som liggande över en marknadsersättning
skattar företagsledaren. Barn under 16 år, som arbetar i
bolaget, beskattas hos den av makarna som har den högsta
inkomsten från företaget. Detta gäller även ersättning till barn
över 16 år, "till den del ersättningen överstiger
marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen". Om barnet är
delägare i bolaget beskattas företagsledaren för den
kapitalinkomst som överstiger "skälig ersättning för i
bolaget gjord kapitalinsats".
Bakgrunden till dessa bestämmelser är att söka i den höga, progressiva
inkomstskatten samt att endast lön upp till 7,5 basbelopp ger rätt till
socialförsäkringsförmåner. Det är direkt diskriminerande och t.o.m. ett brott
mot jämställdhetssträvanden att betrakta make eller maka som ett bihang till
företagsledaren. Därför skall fåmansföretag jämställas med övriga
verksamheter.
Regeln om hur företagsledares barn under 16 år skall beskattas bör också
slopas. Det finns ingen anledning att straffbeskatta ungdomars feriearbeten i
familjeföretaget och därmed sätta i gång ett byte av arbeten mellan olika
familjeföretag för att undvika straffskatten. I stället borde insatser i
familjeföretaget uppmuntras, om man menar någonting med allt tal om
småföretagens betydelse. Det borde ligga i allas intresse att ungdomarna tidigt
får erfarenheter från arbete i familjeföretaget. Det är så man kan skapa
förutsättningar för en nation präglad av företagsamhet och framtidstro.
Lex ASEA och småföretagen
I den s.k. lex Asea ( 3 § 7 mom. lagen om statlig
inkomstskatt)) finns regler som gäller omstrukturering av
företag. När ett företag delar upp sin verksamhet i flera
dotterbolag och sedan delar ut dessa till aktieägarna underlåts
uttagsbeskattning och skjuts utdelningsbeskattningen upp till
dess mottagaren säljer aktierna. En förutsättning är att någon
del av det utdelande företaget är marknadsnoterat. Onoterade
bolag omfattas inte av lex Asea, vilket är en klar
diskriminering av fåmansbolagen, varför kravet på
marknadsnotering bör slopas.
Mervärdesskatten och den
inre marknaden
Sverige har jämte Danmark den högsta mervärdesskatten i
Europa. Allt eftersom den inre marknaden utvecklas blir det
ett allt större problem för svenska företag. Försäljningen av
kapitalvaror som exempelvis bilar och köksmaskiner ökar
över gränserna. Skillnaden mellan svensk och tysk moms är
nio procentenheter och i kombination med lägre prisnivå i
Tyskland medför det att svenska företag har svårt att
konkurrera med privatimport från Tyskland och flera andra
länder. Detta är naturligtvis bra ur kundernas synvinkel, men
om skillnaden beror på skilda skattesatser blir det svårt att
genom ökad effektivitet eliminera underläget.
Det finns ett förslag inom EU att digitala leveranser av t.ex. programvara,
databearbetning, radio- och TV-sändningar från företag utanför EU skall
momsbeskattas inom EU när de konsumeras här. Företag från tredje land
behöver endast momsregistrera sig i ett EU-land och för alla leveranser gäller
det landets skattebestämmelser och skattesats. Detta kommer med säkerhet att
innebära att konsumtion av dessa tjänster endast till begränsad omfattning
kommer att beskattas i Sverige. Det finns redan många svenska IT-företag
som etablerat sig i andra EU-länder med låga mervärdesskattesatser. Detta
kommer att medföra sänkta skatteintäkter för Sveriges del.
Inom EU pågår ett arbete med att förenkla rutinerna för hanteringen av
ingående moms för företag. Principiellt anser kommissionen att
medlemsländerna skall börja tillämpa ursprungsprincipen. Det kommer därför
i längden inte att vara möjligt att tillämpa en från övriga Europa kraftigt
avvikande mervärdesskatt. Sverige bör därför sänka mervärdesskatten.
Ett annat problem med mervärdesskatten inom EU är sjätte
momsdirektivet, i dess artikel 13 regleras vilka verksamheter som är
undantagna från mervärdesskatt. Det är sjukhusvård, tandvård, undervisning,
social omsorg m.m. Syftet med att inte belägga dessa verksamheter med
moms är givetvis att inte höja kostnaderna för medborgarna. Konsekvenserna
blir emellertid att ingående moms inte får dras av utan den blir en kostnad i
verksamheten. Offentliga institutioner har emellertid full kompensationsrätt
för den ingående momsen. På detta sätt kommer privata alternativ alltid i ett
sämre konkurrensläge.
Den ökade effektivitet och förbättrade kvalitet som en konkurrens medför
är ett tillräckligt starkt incitament för riksdag och regering att verka för en
annan tingens ordning. I första hand bör möjligheter till undantag från
regelverket undersökas. Det borde inte vara omöjligt, då sådana förändringar
skulle förbättra utbudet i landet utan att snedvrida konkurrensen med andra
länders aktörer. Samtidigt bör Sverige inom EU agera för en förändring av det
sjätte momsdirektivet så att konkurrensen stimuleras i stället för att
motarbetas.
Övriga förslag
Nystartade företag har oftast begränsat eget kapital. När
företaget börjar visa vinst, skall skatt erläggas, vilket kan vara
besvärligt ur likviditetssynvinkel. Vi anser att regeringen bör
utreda hur nya företag skulle kunna få möjlighet att skjuta
upp skattebetalning.
Nuvarande redovisnings- och skatteregler för företag är i princip desamma
för stor- och småföretag. Det kan ifrågasättas om det skall vara så. Vi anser
att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till förenklade
regler för mindre företag.
Småföretag startar oftast i blygsamma förhållanden och har inte sällan
verksamheten i lokaler som tillhör den egna bostaden. Avdragsmöjligheterna
för dessa kostnader är emellertid små, vi anser därför att regelverket bör ses
över. Regeringen bör återkomma med förslag till förändringar.
För många företag och då inte minst inom de med internationell
verksamhet är representation ett väsentligt inslag i uppbyggande av nya
affärer. De tjänsteproducerande företagen säljer på förtroende och det är då
viktigt för parterna att lära känna varandra väl. Representationskostnaderna är
därför en del av säljkostnaderna, och de borde därför vara avdragsgilla som
alla andra kostnader för intäkternas förvärvande. Vi anser därför att
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till betydligt mer
generösa regler för avdrag för representationskostnader i företag.
Besöksnäringen är en viktig och växande näringsgren i hela världen. I
flertalet länder betraktas också näringen som viktig, medan den i Sverige har
svårigheter att bli betraktad som en med tillverkningsindustrin jämbördig
aktör. Alltför mycket av regelverket som belastar restaurangbranschen verkar
ha tillkommit på grund av okunnighet om branschens verksamhet och
betydelse för nationens samlade konkurrenskraft. Bl.a. diskrimineras
restaurangerna gentemot livsmedelsaffärerna när det gäller mervärdesskatten.
Hotell och restauranger får betala konsumentskatt på energi, medan
livsmedelsindustrier betraktas som tillverkande enheter och har lägre
skattetariff. Köttbullar tillverkade i fabrik eller restaurangkök är avsedda för
konsumtion och borde inte ha olika förutsättningar. Vi anser därför att denna
konkurrenssnedvridning bör undanröjas.