Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om en
skattereduktion för glesbygdsboende eller ett glesbygdstillskott enligt vad
i motionen anförs.
Inledning
Den regionalpolitiska utredningen SOU 2000:87 har nyligen
kommit med sitt slutbetänkande. Där visar man på att
Sveriges medborgares välfärd grundas i arbete och
företagsamhet på landets samtliga lokala/regionala
arbetsmarknader och att det är en viktig grund för att utveckla
den framtida regionalpolitiken. Denna regionala
välfärdspolitik ska garantera alla medborgare en
grundläggande välfärd och en rimlig tillgång till
samhällsservice. Människor måste kunna leva, bo och arbeta
med goda förutsättningar till bl.a. utbildning,
dagligvaruförsörjning, omsorg, vård, läkemedel och
kommunikationer med omgivningen i vid bemärkelse.
Den regionalpolitiska utredningen analyserar ett stort antal alternativa
förslag inom vitt skilda områden som både ingår i den "stora" och den "lilla"
regionalpolitiken, som om de realiserades skulle innebära större möjligheter
för särskilt lands- och glesbygdsregionernas innevånare att leva, bo och
arbeta i sin hembygd.
Statens roll när det gäller att ansvara för och tillgodose basala
förutsättningar för välfärd är omfattande. I det framtida samhället krävs
utökade möjligheter till utbildning och kommunikationer för såväl unga som
äldre; kvinnor som män inom den egna kommunen eller regionen. Det kan
vara såväl genom att minska de regionala skillnaderna vad gäller
sysselsättningsgrad som att garantera ett vägnät som är öppet året om och som
fungerar för både person- och varutransporter. Andra förutsättningar för att
minska den regionala obalansen är också att minska pendlingstider, utjämna
kostnader för resor och tillgång till utbildning för såväl enskilda som privata
företag och den offentliga sektorn.
Stora avstånd i glesbygd
De som bor långt utanför tätorten är helt beroende av en bra
och fungerande bil eftersom de helt saknar tillgång till en
fungerande kollektivtrafik. Det är inte rationellt för samhället
att bekosta utbyggnad av spårbunden trafik eller tät busstrafik
i dessa delar av landet. I många fall behöver hushållet ha två
bilar för att två vuxna ska kunna jobba och delta i övrigt liv
på fritiden, sådant som tätortsbor tar för givet. Reskostnader
till arbetet kompenserar samhället delvis genom reseavdrag.
Men för att i övrigt kunna fungera som en fullvärdig
samhällsmedborgare behöver glesbygdsboende ta sig till s.k.
basservice i form av skola, post, affär, vårdcentral,
hockeyträning och ridskola. Barnen har långa avstånd till
sina kompisar, och de gamla är beroende av att få skjuts av
anhöriga och vänner. De som bor i glesbygden har inte
möjlighet att köpa månadskort för att åka buss utan är helt
beroende av att åka egen bil, oftast flera mil, för att handla,
komma till fotbollsträningen, besöka distrikssköterskan eller
gå på posten. Detta problem analyserades och behandlades i
den regionalpolitiska utredningen. Flera partier i utredningen
har uttalat sig för att någon form av
landsbygdsavdrag/glesbygdsstöd ska införas.
Jag föreslår därför, utifrån den verklighet som beskrivs här ovan, att en
utredning tillsätts. Utredningens syfte ska vara att ge glesbygdsboende en
ekonomisk kompensation för höga kostnader på grund av långa avstånd.
Detta kan ske i form av en skattereduktion för alla glesbygdsboende, där de
via skattsedeln ges möjlighet till avdrag som är knutet till boendet och
avståndet till allmänna kommunikationer. För de glesbygdsboende som inte
kan komma i fråga för en skattereduktion bör möjligheten till ett
glesbygdsboendetillskott prövas.