Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa en lönebaserad reserveringsmöjlighet särskilt för
mindre företag.
Motivering
Sverige behöver fler mindre företag. Det är inom denna
sektor som sysselsättningen i första hand förväntas öka och
arbetslösheten kunna komma ner på en acceptabel nivå. Så
måste också ske för att medborgarnas välfärd skall kunna
behållas.
Den egna vinsten är mindre företags viktigaste finansieringskälla. Vinsten
är det medel företagaren själv i första hand föredrar för att finansiera en
expansion. Ökade vinst-reserveringsmöjligheter leder till ökade investeringar
i dessa företag och i förekom-mande fall expansion. Starkare företag med en
viss ekonomisk buffert är också mer benägna att anställa fler personer. Den
enda till buds stående vinstreserverings-möjligheten för aktiebolag är idag
periodiseringsfonden.
Större företag har av naturliga skäl - sin storlek och flera
verksamhetsgrenar - lättare att jämna ut inkomster över en konjunkturcykel
och därmed sänka sin skattekostnad. Detta förhållande ger storföretagen en
konkurrensfördel jämfört med mindre och medelstora företag, vilka måste
kompenseras på annat sätt. I mindre aktiebolag med höga personalkostnader i
förhållande till vinsten är möjligheten till avsättning till periodiseringsfond
med 25 procent av vinsten inte tillräcklig för att ha en reserv vid en
konjunkturnedgång.
Någon form av vinstreserveringsmöjlighet, generellt tillämplig men
särskilt avsedd för mindre företag, för att balansera storföretagens
skattefördel
finns inte idag. En vinstreserveringsmöjlighet särskilt riktad mot mindre
företag, företrädesvis inom tjänstesektorn, bör därför införas. Detta för att få
upp soliditeten och som kompensation för den ökade risk som i sig är
förknippad med verksamheten i småföretag.
Att denna högre risk de facto föreligger erkänns av
beskattningsordningarna i USA, Storbritannien och även flera andra
europeiska länder.
Så länge soliditeten i mindre företag alltjämt är lägre än i större företag bör
därför övervägas att göra en sådan reserveringsmöjlighet ackumuleringsbar,
d.v.s. att den inte behöver lösas upp varje år. Kopplas vinstreserveringen till
lönesummans storlek främjas dessutom anställningar.
En utformning som därför bör övervägas är att koppla en
reserveringsmöjlighet till just lönesumman i företaget. Av vinsten bör
skattefritt få reserveras ett belopp motsvarande 20 procent av lönesumman i
företaget till dess reserven uppgår till 50 basbelopp, f.n. ungefär 1,8 miljoner
kronor. Beloppet motsvarar lönen för knappt 10 anställda under ett halvt år.
Med en sådan utformning bidrar reserven både till att öka soliditeten och till
att trygga sysselsättningen för anställda i mindre företag.
Den statsfinansiella kostnaden för reserven uppgår med låg inflation endast
till räntan på motsvarande belopp under samma tid samt visst intäktsbortfall
som uppkommer vid konkurs. Dessa kostnader är inte större än att de kan tas
ur de stöd som idag i olika former tillförs företagen. Reserveringsmöjligheten
är just en sådan långsiktig strukturell åtgärd vartill överskotten bör användas
om de inte går till att amortera på statsskulden.
Skatteutskottet avstyrkte under förra riksmötet en motion med just detta
innehåll med motiveringen att det var viktigt att upprätthålla de principer som
företagsbeskattningen vilar på, dvs. att reserveringsmöjligheterna inte får
utformas så att det blir svårt att behålla en låg bolagsskatt och att det inte
är
förenligt med dessa principer att utöka reserverings- eller
avdragsmöjligheterna endast för att tillgodose vissa branscher,
yrkeskategorier eller andra intressen.
Vi menar att den argumentationen inte håller. Här handlar det inte om en
specifik liten bransch utan om ett i stor utsträckning förändrat näringsliv.
Skattereglerna bör anpassas till denna förändring.
Kostnaden för förslaget kan enligt ovan finansieras av lägre stöd och
behöver därför inte innebära någon risk för höjning av den genom
skattereformen sänkta bolagsskatten. Skattereformen syftade till att skapa
neutrala skatteregler mellan olika typer av företag. Erfarenheten visar nu att
denna målsättning inte i praktiken uppnåtts varför en reserveringsmöjlighet
riktad mot de personalintensiva mindre företagen behövs. Riksdagens beslut
hösten 1999 att höja taket och förlänga reserveringstiden för avsättningar till
periodiseringsfonden är inte tillräckligt.
Småföretagsdelegationen tog upp problemet med tillgången till kapital i
sin delrapport "Kapitalförsörjning till småföretag" (SOU 1998:93). Det finns
flera tänkbara modeller för att förbättra företagens tillgång till eget
riskkapital. Enligt vår uppfattning har den här föreslagna lösningen med
lönebaserad reserveringsmöjlighet, oavsett utskottets tidigare
ställningstagande, stora fördelar i synnerhet när det gäller den växande
gruppen tjänsteföretag.