Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en lönebaserad reserveringsmöjlighet särskilt för mindre företag. Motivering
Sverige behöver fler mindre företag. Det är inom denna sektor som sysselsättningen i första hand förväntas öka och arbetslösheten kunna komma ner på en acceptabel nivå. Så måste också ske för att medborgarnas välfärd skall kunna behållas.
Den egna vinsten är mindre företags viktigaste finansieringskälla. Vinsten är det medel företagaren själv i första hand föredrar för att finansiera en expansion. Ökade vinst-reserveringsmöjligheter leder till ökade investeringar i dessa företag och i förekom-mande fall expansion. Starkare företag med en viss ekonomisk buffert är också mer benägna att anställa fler personer. Den enda till buds stående vinstreserverings-möjligheten för aktiebolag är idag periodiseringsfonden.
Större företag har av naturliga skäl - sin storlek och flera verksamhetsgrenar - lättare att jämna ut inkomster över en konjunkturcykel och därmed sänka sin skattekostnad. Detta förhållande ger storföretagen en konkurrensfördel jämfört med mindre och medelstora företag, vilka måste kompenseras på annat sätt. I mindre aktiebolag med höga personalkostnader i förhållande till vinsten är möjligheten till avsättning till periodiseringsfond med 25 procent av vinsten inte tillräcklig för att ha en reserv vid en konjunkturnedgång.
Någon form av vinstreserveringsmöjlighet, generellt tillämplig men särskilt avsedd för mindre företag, för att balansera storföretagens skattefördel finns inte idag. En vinstreserveringsmöjlighet särskilt riktad mot mindre företag, företrädesvis inom tjänstesektorn, bör därför införas. Detta för att få upp soliditeten och som kompensation för den ökade risk som i sig är förknippad med verksamheten i småföretag.
Att denna högre risk de facto föreligger erkänns av beskattningsordningarna i USA, Storbritannien och även flera andra europeiska länder.
Så länge soliditeten i mindre företag alltjämt är lägre än i större företag bör därför övervägas att göra en sådan reserveringsmöjlighet ackumuleringsbar, d.v.s. att den inte behöver lösas upp varje år. Kopplas vinstreserveringen till lönesummans storlek främjas dessutom anställningar.
En utformning som därför bör övervägas är att koppla en reserveringsmöjlighet till just lönesumman i företaget. Av vinsten bör skattefritt få reserveras ett belopp motsvarande 20 procent av lönesumman i företaget till dess reserven uppgår till 50 basbelopp, f.n. ungefär 1,8 miljoner kronor. Beloppet motsvarar lönen för knappt 10 anställda under ett halvt år. Med en sådan utformning bidrar reserven både till att öka soliditeten och till att trygga sysselsättningen för anställda i mindre företag.
Den statsfinansiella kostnaden för reserven uppgår med låg inflation endast till räntan på motsvarande belopp under samma tid samt visst intäktsbortfall som uppkommer vid konkurs. Dessa kostnader är inte större än att de kan tas ur de stöd som idag i olika former tillförs företagen. Reserveringsmöjligheten är just en sådan långsiktig strukturell åtgärd vartill överskotten bör användas om de inte går till att amortera på statsskulden.
Skatteutskottet avstyrkte under förra riksmötet en motion med just detta innehåll med motiveringen att det var viktigt att upprätthålla de principer som företagsbeskattningen vilar på, dvs. att reserveringsmöjligheterna inte får utformas så att det blir svårt att behålla en låg bolagsskatt och att det inte är förenligt med dessa principer att utöka reserverings- eller avdragsmöjligheterna endast för att tillgodose vissa branscher, yrkeskategorier eller andra intressen.
Vi menar att den argumentationen inte håller. Här handlar det inte om en specifik liten bransch utan om ett i stor utsträckning förändrat näringsliv.
Skattereglerna bör anpassas till denna förändring.
Kostnaden för förslaget kan enligt ovan finansieras av lägre stöd och behöver därför inte innebära någon risk för höjning av den genom skattereformen sänkta bolagsskatten. Skattereformen syftade till att skapa neutrala skatteregler mellan olika typer av företag. Erfarenheten visar nu att denna målsättning inte i praktiken uppnåtts varför en reserveringsmöjlighet riktad mot de personalintensiva mindre företagen behövs. Riksdagens beslut hösten 1999 att höja taket och förlänga reserveringstiden för avsättningar till periodiseringsfonden är inte tillräckligt.
Småföretagsdelegationen tog upp problemet med tillgången till kapital i sin delrapport "Kapitalförsörjning till småföretag" (SOU 1998:93). Det finns flera tänkbara modeller för att förbättra företagens tillgång till eget riskkapital. Enligt vår uppfattning har den här föreslagna lösningen med lönebaserad reserveringsmöjlighet, oavsett utskottets tidigare ställningstagande, stora fördelar i synnerhet när det gäller den växande gruppen tjänsteföretag.
Stockholm den 29 september 2000
Marianne Andersson (c)
Inga Berggren (m)
Holger Gustafsson (kd)
Kenth Skårvik (fp)
Åke Sandström (c)
Ola Karlsson (m)
Inger Strömbom (kd)