1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bilar som är arbetsredskap i näringsverksamhet undantas
från förmånsbeskattning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att vid beräkningar av förmånsvärde för fordon som inte är
arbetsredskap större hänsyn tas till det faktiska värdet av förmånen.
Motivering
Bilförmånsbeskattningen har ändrats flera gånger under
senare år, senast 1 januari 1997. Ändå speglar inte
lagstiftningen en halv miljon småföretags vardag utan
reglerna är utformade utifrån situationen i större företag där
tjänstemän kan välja om de vill ha tjänstebil eller inte.
Småföretagaren hamnar däremot i en administrativ och
skattemässig strykklass. För att hantera reglerna krävs en
extrem noggrannhet, vilja och en läsförståelse långt utöver
genomsnittsvenskens. Om småföretagaren, t.ex. av tidsbrist,
misslyckas med sin körjournal, påläggs han/hon absurda
förmånsvärden jämfört med vad bilen skulle inbringa på den
öppna marknaden. Bilförmånens värde måste relateras inte
enbart till bilens värde och ett schabloniserat användande
utan även till det faktiska användandet.
För tjänstemannen på storföretaget är bilen i första hand en ren
anställningsförmån. I mindre företag är situationen i allmänhet den omvända
- bilen är i första hand ett arbetsredskap, vilket i mån av utrymme även kan
användas privat. Idag tvingas många företagare att av skatteskäl skaffa två
bilar, en i företaget och en privat - detta för att undvika en
förmånsbeskattning som schablonmässigt utgår från att bilen privat körs
minst 1 700 mil per år. För företagarfamiljer som privat kör kortare än 1 700
mil blir detta ett dyrt "bilinnehav".
Reglerna med krav på reseräkningar vid körning i tjänsten för att skattefritt
kunna få ersättning från arbetsgivaren för drivmedelskostnaden innebär därtill
i praktiken att den gamla körjournalen återinförts. Detta har lett till ökad
administration som försvårar företagande. Sådana regler passar inte för
småföretag.
Det finns avsevärda fördelar med en förenkling av vissa bilförmånsregler
som förmodligen, med tanke på den tid de tar i anspråk att följa, skulle gynna
företagandet. Därmed skulle rättssäkerheten höjas och
tillväxtförutsättningarna gynnas.
För det första bör bilar som ingår i näringsverksamhet som utgör
arbetsredskap undantas från förmånsbeskattning om de endast i mindre
omfattning används privat. Därmed slipper företagare det administrativa
merarbete som reglerna om ersättning för drivmedel innebär förutom att de
inte riskerar att, som idag, förmånsbeskattas för fordon som inte rimligtvis
används för privatkörning i större omfattning.
För det andra bör förmånsvärdet, i de fall bilen inte utgör arbetsredskap, ta
större hänsyn till det faktiska värdet av förmånen. När det nya systemet med
reseräkningar nu finns, på vilka det ställs samma krav som på en körjournal,
bör även bilförmånen kunna jämkas i förhållande till andelarna körning i
arbetet respektive privat. Detta möjliggör en mer effektiv resursanvändning
genom att ett och samma fordon kan användas både i företaget och privat när
detta är möjligt. En sådan i grunden sund och effektiv resursanvändning ska
inte, så som idag, motverkas av skattesystemet.
Skatteutskottet behandlade föregående riksmöte en motion liknande denna.
I skatteutskottets betänkande 1999/2000:SkU13 avstyrktes kraven på
förenklingar och förbättringar i förslaget om att undanta bilar som används
som arbetsredskap från beskattning med att de nuvarande reglerna ger goda
möjligheter att uppnå ett rimligt utfall samtidigt som de genom en viss
schablonisering hålls enkla och förutsebara.
Vi delar inte skatteutskottets uppfattning utan menar att det är angeläget
med ändringar i reglerna i enlighet med våra förslag. Dessa ändringar skulle
undanröja rättsosäkerhet i hanteringen och förenkla och förbättra
bilförmånsbeskattningsreglerna.