Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Riksskatteverket i sin bedömning av reklamskatt bör ta
hänsyn till konkurrensnackdelar, hinder för nyetablering och det
redaktionella innehållet.
Fackpress är inte annonsblad
Reklamskatteförordningens utformning utgör ett klart hot mot seriös
fackpress som i dag konkurrerar med IT och därför arbetar på en
krympande annonsmarknad.
Skrivningen är schablonmässig och tar inte hänsyn till facktidningens
redaktionella kvalitet och betydelse för sin industri. RSV skriver också vad
gäller beskattning av fackpress:
"Någon innehållsmässig bedömning av dagspress, fackpress eller
populärpress görs inte i dessa fall utan det är endast fråga om
reklamskatteteknisk definition."
Det finns i dag oklarheter också vad gäller abonnemang och möjligheter att
kringgå antalet prenumeranter för att därmed undvika annonsskatt.
Lösnummerförsäljning kan många fackpresstidningar inte heller tillgodoräkna
sig, då innehållet inte är av så allmän karaktär. Det finns idag seriösa
facktidningar som betecknas som "annonsblad". Detta är en klassificering
som inte är rimlig och inte heller rättvis och en definition som RSV snarast
måtte omarbeta.
Det kan inte vara en riktig bedömning: att mängden prenumeranter skall
vara avgörande för vilken facktidning som skall belastas respektive undslippa
att betala reklamskatt. Detta i sig hindrar effektivt konkurrens och
nyetablering och utgör många gånger en avsevärd stor summa pengar.
I facktidningens värld är en omfattande prenumerationsstock i den egna
branschen det mest viktiga. I sådana fall måste facktidningen anses vara
prenumererad, även om antalet prenumeranter inte överstiger halva upplagan.