med anledning av prop. 2000/01:12 Beskattning av utländska nyckelpersoner
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening behovet av en
successiv sänkning av beskattning av arbete som omfattar alla.
Beskattning av utländska
nyckelpersoner
Vi lever idag i en internationaliserad tillvaro. Människor,
kapital och företag rör sig snabbt och enkelt över
nationsgränser och placerar sig där jordmånen för tillväxt är
god. Denna situation ställer stora krav på Sverige. Erbjuder
vi ett klimat som gör att nya företag startas och att vi finns
med på listan över tänkbara länder när etableringar planeras?
Är skatterna för företagen sådana att det går att konkurrera
med omvärlden? Är personskatterna så utformade att de
attraherar snarare än motverkar att människor med
expertkunskaper väljer att flytta till Sverige? Har vi i Sverige
en sådan stabilitet när det gäller spelreglerna för företagen
att Sverige framstår som ett bra land att etablera sig i?
Tyvärr är svaren på de här frågorna nedslående.
Utformningen av skattepolitiken kan i allt högre grad sägas ha blivit en del
av ett lands grundläggande konkurrenskraft. Skattetrycket i Sverige är mycket
högt, både i internationellt och historiskt perspektiv, och måste sänkas
väsentligt för att Sverige skall bli konkurrenskraftigt och för att möjliggöra
en
långsiktigt högre tillväxt. Som ett exempel kan nämnas att skatten i Sverige
utgör 45 % av den totala kostnaden för en anställd, motsvarande siffra för
Storbritannien är 29 % och i Indien, där många IT-företag expanderar, utgör
skatterna endast 19 % av den totala kostnaden. Detta medför att kostnaden i
Storbritannien och Indien är 22 % respektive 32 % lägre än i Sverige.
En högre beskattning i Sverige på kapital och humankapital leder allt
snabbare till att kapitalet söker sig andra vägar och att det blir allt svårare
att
attrahera kvalificerad arbetskraft. Resultatet blir att den långsiktiga
tillväxtkraften försvagas. Konkurrensnackdelar på skatteområdet har bidragit
till många uppmärksammade företagsflyttar, och alltfler företag bedömer att
de kommer att få ökade svårigheter att behålla ung och välutbildad arbetskraft
inom landet likaväl som att attrahera kvalificerad utländsk arbetskraft.
Regeringens förslag till särbehandling av utländska experter och
nyckelpersoner löser inte problemet med den höga svenska
inkomstbeskattningen. Hela tanken på att ge skattelättnader åt en viss grupp
visar snarare att man tvingas förstå att det orimligt höga skattetrycket måste
sänkas.
Det är inte svårt att dra paralleller till kapitalbeskattningens område där
regeringen har befriat 17 av landets 18 aktiemiljardärer från
förmögenhetsskatt på deras aktieinnehav, medan familjer med normala
inkomster och pensionärer med nedamorterade villor drabbas av den.
De åtgärder som krävs för att i ökad utsträckning behålla och locka hit
företag, kapital och kompetens är inte en rad krångliga särregler och undantag
utan ett generellt sänkt skattetryck, inte minst genom sänkta inkomst- och
kapitalskatter. En sådan utveckling har Kristdemokraterna föreslagit i
motioner med anledning av budgetpropositionen tidigare i höst.
Med tanke på de många forskningsinstitutioner och företag, inte minst
inom den så kallade nya ekonomin, som är beroende av experter från utlandet
i olika projekt och som idag måste överväga att förlägga forsknings- och
utvecklingsverksamhet i andra länder, avstår vi från att yrka avslag på
regeringens förslag. Riksdagen bör dock som sin mening ge regeringen
tillkänna behovet av en successiv sänkning av beskattning av arbete som
omfattar alla för att på så sätt bidra till att kompetent arbetskraft både från
Sverige och andra länder vill verka här.